Fredagsmys?

Kotten sover, Maken är på teaterns julavslutning och jag är hemma som kottevakt. Låter bittert men är faktiskt ganska skönt med tanke på att jag i vanlig ordning inte kommer ihåg när jag sov sist och därmed är helt slut. Önskar att jag var en sån person som kunde säga att ja, i och med att jag är så trött så blir det ju svårt att vara social, men problemet är att jag blir tvärtom. Ju tröttare jag är desto mer speedad blir jag. Så hade jag varit den som var på julavslutningen hade jag varit som en en väldigt egocentrerad duracellkanin på speed. Föreställ dig den bilden, den är INTE vacker. Jag är åtminstone medveten om mina dåliga sidor...
Så jag har tillbringat fredagkvällen med att bygga en hemsida åt Fjäderholmsteatern. Hoppas på att få klart den nästa vecka så att den kommer upp innan jul. Oklart varför nu det är så viktigt, innan jul är det ju ingen som bryr sig.
På det hela taget tycker jag att fredagsmyset levererar.
Har jag sagt att jag hatar begreppet fredagsmys? Förutom foton på bebisar som äter äckligt och är grisiga är det den mest irriterande grejen på Facebook, när folk statusuppdaterar med "fredagsmys", "fredagsmys med bästa Bettan - kram gumman!" eller "morgonmys med familjen" etc.
Så när jag pratar om fredagsmys, eller mys över huvudet taget är jag ALLTID ironisk. Utan undantag.
Återgår till mitt förbannade mys nu.

God service?

Har haft några besvärliga veckor med kräksjuka och akutbesök med Kotten. Har sen jobbat som en tokig för att komma i kapp, det är därför bloggen blivit lidande.
En av sakerna som stod på min att göra-lista var att flytta Bouffonteaterns hemsida från Ballou Hosting Intelligense till One. Inga problem tänkte jag, abonnemanget löper ändå ut nu, så då registrerar jag bara om domänen hos One. Så i måndags löpte abonnemanget ut och glad i hågen gick jag in på One:s hemsida för att registrera om domännamnet. Men det stod fortfarande som upptaget och jag behövde en auktoriseringskod för att flytta över det. Så då kontaktade jag Ballou för att få koden. Då förklarar de för mig att jag inte kan få en kod för att abonnemanget gått ut. Fint, tyckte jag, släpp namnet då så registrerar jag bara om det. Då visar det sig att det INTE GÅR och att de håller namnet i karantän i NITTIO DAGAR innan de släpper det. För att jag som kund ska "få en chans att ändra mig". Jag förklarade att den här kunden inte vill ha en chans att ändra sig och dessutom börjar bli ganska irriterad, men de vägrade och önskade mig en god jul. Antingen kan jag betala för ett år till eller vara utan hemsida i nittio dagar. Så jag var ju tvungen att förlänga abonnemanget med ett år bara för att kunna flytta hemsideeländet. GAAAH!
Det enda jag kan göra är att spy ut min frustration på bloggen och sen länka till det här inlägget från Facebook. Då får de så de tiger. Typ. Eller möjligen inte.

Jag sliter

Shit vad jag sliter. Arbetet med festivalen går framåt, och nu ska säsongen på två scener på ön fyllas också.
Hela förra veckan satt jag och jobbade med att lägga in alla Stockholms, Nackas och Lidingös skolor i ett onlinesystem för att lätt kunna göra massutskick och spara info osv. Det tog ganska många timmar. Ctrl-C, Ctrl-V om och om igen i en loop som på allvar kändes ändlös. Det finns ju rätt många skolor i de här kommunerna. Till slut var jag klar och nöjd med mig själv skulle jag med bara några tangenttryckningar nå alla dessa skolor med ett finf reklammail som inte skulle fastna i ngt spamfilter.Men varje gång jag försökte fick jag felmeddelande "felaktig epostadress". På ALLA skolor. Varenda en som jag lagt in. Det visade sig att när man copy-pastar från Stockholms Stads hemsida så kommer det med en massa mystiska tecken som inte ska vara i adressen. Så varje adress var verkligen felaktig och går tydligen inte att ändra direkt i systemet jag jobbar i. SÅ jag sitter likförbaskat och mailar ut reklammailen en och en. Det tar tid och är vansinnigt tröttsamt eftersom det är ett jobb som en väldresserad apa skulle kunna göra. GRRRR!
Men sakta men säkert tar vi oss framåt. Om det här är den största motgången jag stöter på så är jag nöjd. Men jag är inte så optimistisk att jag tror att det här blir den största motgången.

Jag älskar min son

Ibland tror jag inte att jag är tillräckligt tydligt med hur vansinnigt mkt jag älskar min dumma lilla kotte. Ofta får han ju bara vara det komiska inslaget i mitt liv som bajsar på sig vid fel tillfälle. Men sanningen är att han är underbar.
Förut fanns det en massa saker i mitt liv som jag kunde önska att jag gjort annorlunda. Men nu ångrar jag ingenting, för allt ledde fram till att jag fick Kotten.
Han vrålar "kissÄH!" när han ser hundar, tycker att frysen är en riktig höjdarleksak, näspussas när han tycker om ngn och ser ut som en liten trädgårdstomte. Han gör mig vansinnig och han gör mig lycklig.
That's it för idag. Jag älskar min son.

Under solen intet nytt

Sitter på mitt "kontor" på Waynes och gissa vad? Kämpar fortfarande med den förbannade hemsidan. Är fortfarande inte klar. Och imorrn måste jag antagligen VAB:a igen eftersom Kotten är sjuk. Idag är Maken hemma med honom, men det lär ju inte funka två dagar i rad. Men hur mkt får jag gjort när jag är hemma med lilla marodören? Inte så mkt.
Vad är grejen med att han bara kan vara på dagis två dagar i rad och sen bara blir sjuk igen? Ungar är små bacillhärdar verkar det som.

Trettiojävlatre

De får dra mig sparkande och skrikande in i ålderdomen. Men nu har jag i alla fall landat i trettiojävlatre och jag anser mig ha gjort det bibehållen värdighet.
Igår (inatt) var det maskerad på teatern med tv- och filmtema. Jag var Princess Leia. INTE i guldbikinin - som sagt, bibehållen värdighet - utan vit klänning och kanelbullsfrisyr. Hade vansinnigt kul.
Kom hem halv fem i natt, vaknade klockan nio på morgonen och inledde födelsedagen med att ligga i soffan och kolla på West Wing samtidigt som jag tryckte i mig en stor förpackning After Eight. Om man inte får fuska med dieten på sin födelsedag så vet jag inte när man ska få göra det. Plus att jag är vuxen och får göra som jag vill.
Nu mår jag lite illa. Är ganska nöjd ändå. Blir ju inte äldre, bara bättre.

Dagens dumheter

Dagens tvenne dumheter fick jag stå för på egen hand.
Dagens Dumhet nr 1: Igår var jag inne på Twilfit och begärde att få plågsamt formande underkläder till en fest på lördag. Typ det näst bästa efter ett totalt kroppslyft, ngt som lyfter och håller in rumpan, trycker in magen och har pushup-effekt på tuttarna. Jag fick prova ett tortyrredskap i form av underklänning med trosa som man var tvungen att kliva i uppifrån och liksom orma sig in i. Det tog dryga fem minuter att få på sig eländet, allt medan Kotten drog i draperiet till provrummet så att jag flashade hela butiken. När klänningen väl var på var jag genomsvettig och helt slut av ansträngningen. Men okej, det kanske var värt det, den gav viss effekt. Inte mirakel, men skillnad i alla fall. Så jag köpte den.
När jag kom hem slog det mig att vänta lite nu - man måste kliva i underklänningen som sen sitter som att den var fastspikad och på det en lång, höghalsad klänning. Hur FAN ska jag göra när jag ska på toaletten? Dra av mig hela festklänningen, trassla mig ur underklänningen, kissa och sen få på mig allt igen? Helst efter några glas vin? Varje toabesök skulle ta en halvtimme, min frisyr skulle förstöras, jag skulle vara svettig som en gris...
Jag jobbade upp ett rejält humör kring den här idiotiska underklänningen och traskade in på Twilfit idag, arg som ett bi, för att byta den. Eftersom jag vet att man egentligen inte får byta underklänning var jag väldigt bestämd och drog en låååång harang om vilket idiotiskt plagg det här var. Fick till svar: "Men du vet väl att du kan knäppa upp trosdelen så du bara kan dra upp klänningen när du ska på toa?" Pinsam tystnad. "Eeeh...nej. Hade visst missat det."
Kände mig lite dum faktiskt.

Dagens Dumhet nr 2: Att jag på allvar trodde att jag skulle bli klar med hemsidan idag.

Klart slut.

Måttligt imponerad

Är hittills bara måttligt imponerad av penicillinets verkan. Om ngt, känner jag faktiskt bara att jag blivit lite sämre. Så det kanske är ett virus trots allt.
Jag sliter med hemsidan till festivalen, och ålet är att den ska ligga skarpt senast imorrn. Det kan gå. Klockan är nu nästan halv åtta, så jag börjar alldeles strax. Sitter till två då jag åker och hämtar Kotten. Räknar med att han på intet vis kommer att bete sig, så fram till att han går och lägger sig klockan sju kommer jag inte få ngnting gjort annat än att jaga Kotte, se till att han inte leker leken "öppna frysen på vid gavel", att han inte gräver i soporna och att han inte sticker in en gaffel i eluttaget. Allt det här är alltså saker som han på allvar gärna gör.
Men efter klockan sju har jag många timmar på mig att sitta och jobba. Ja vad fan - jag tror att hemsidan kommer att vara uppe imorrn!

Surar

Surar över att maken är på repet och inte jag.
Har fått för mig att jag har ganska bra immunförsvar men så började jag räkna på hur många gånger jag varit sjuk i år. Förkylningar, maginfluensor, matförgiftningar etc etc. Allt i pluralform. Är det Kottens fel eller är mitt immunförsvar bara i största allmänhet kasst?  Och varför stavas ordet "immun" med två "m"? Det låter som att det bara ska vara ett, men när jag skrev så blev det felmarkerat och jag har därmed lärt mig ngt nytt idag.
För att göra mitt surande extra effektivt sitter jag och försöker jobba med hemsidan till festivalen. Det går inte så bra. Har just insett att jag kommer att bli tvungen att bearbeta alla bilder och sätta en ram på dem för att de ska se bra ut på sidan. Har bara inte räknat ut vilken sorts ram än. Och är inte alls så bra på att använda Photoshop som önskvärt vore i sammanhanget.
Ilandsproblem, någon?
(Fick felmarkering på ordet "ilandsproblem" också. Möjligen är det så att datorn inte köper sammansatta ord.)

Dagissyndrom

Eftersom Kotten behagar dra hem diverse baciller från dagis har resultatet blivit att jag har varit nästan konstant förkyld i över en månad. Så nu är det krig mot den egna kroppen medelst penicillin. Eller kanske skicka hjälptruppen till kroppens arméer som slåss mot ondskefulla baciller. Skit samma, jag tar ställning mot förkylningen i alla fall.
Min arbetsposition är idag halvliggande i sängen med dator på magen.

Griseri

Eftersom jag är en bra människa tänker jag inte lägga upp en bild på hur det ser när Kotten äter nu för tiden. Han kräver numera att få äta själv och detta trots att tekniken lämnar mkt i övrigt att önska. Barnmat i håret, barnmat på kläderna, barnmat på golvet, barnmat i taket - men en väldigt glad Kotte! Jag bara ger honom en skål mat och en sked och sen går jag ut ur rummet tills han är klar. Det går ju inte att titta på eländet utan att konstant vara framme med servett och vilja torka. Bättre att han får köra på och lära sig.
Men kan det vara okej att låta honom inta sina måltider i badkaret tills vidar?

Waynes

Waynes i korsningen Hornsgatan-Götgatan är typ mitt nya kontor. Mkt trevligare att sitta på övervåningen här och ha utsikt över vatten än att sitta i vår källare på Replica.
Sitter här helt snällt och skriver vision, jämställdhetsplan, jämlikhetsplan, antidiskrimmineringsplan, förväntade effekter, bla bla.
Ser bort till Skeppsholmen härifrån och tänker att det är många månader kvar tills jag åker båt i 25gradig värme igen. Jäkla Sverige till att envisas med att ha vinter.

Håller på att starta upp ett nytt bolag som ska driva teatern på Fjäderholmarna. Det blir själva Fjäderholmsteatern som får stå som värd för festivalen, och Fjäderholmsteatern ska drivas av mig och därmed mitt nya bolag Katzen Productions. Är mkt nöjd med namnet. Tycker det är roligt.
Katzen är alltså det smeknamn min lillasysters ex gav mig för många år sen och det har hängt kvar. Och nu blir det mitt bolag.
Hösten 2011 kommer förevigt vara känd som den höst då alla pusselbitar i mitt liv föll på plats. Vad ska 2012 göra för att fucka upp det?
:)

VAB!

Mitt liv är verkligen förändrat. Jag bor i förorten på en gata med "kör sakta, lekande barn"-skylt, har tömt handväskan på smink och parfym för att få plats med blöjor, djurkex och våtservetter och idag gör jag ngt så konstigt som att VAB:a. Vilket i mitt fall egentligen bara innebär att jag tar det här med multitasking till en helt ny nivå, skriver på datorn med högerhand och torkar snorig babynäsa med vänster i princip.
Arbetet med festivalen går framåt, men inte alls i det adhd-tempo som jag naturligtvis skulle vilja. För många delar är beroende av varandra och beroende av att olika människor levererar. Och jag i mitten som en galen cirkusdirektör som piskar på, lockar och tjatar.
Har jag sagt att jag älskar det här?

Babytjänst

Maken jobbar i baren på teatern i kväll så jag är hemma och i babytjänst. Bra, tänkte jag, då kan jag jobba lite. Säkert, tyckte Kotten. På en timme har han plockat ut alla kastruller ur skåpet, rivit sönder en hushållspappersrulle och strött ut papperstussarna över hela min säng, dragit katten i svansen och försökt välta tv:n. Fast jag blev bara arg när han drog katten i svansen.
Jobba är i alla fall inte att tänka på. Det är ett jobb att vakta ungen. Nu sitter han och äter pappret han rivit sönder.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Förvisso babyfri men...

Förvisso babyfri, men nu är problemet att jag knappt kan hålla mig vaken och sitter och nickar till över datorn hela tiden. De senaste veckorna har jag typ sovit fyra timmar per natt i bästa fall och nu när jag inte har Kotten och därmed tillåter mig själv att slappna av så känns det.
Okej, en örfil på varje kind, en rask promenad utan jacka för att köpa kaffe - det borde få mig att vakna till! Sen ska jag skriva ett fantastiskt dokument om vilken vision vi har med Fjäderholmsfestivalen. Nix, det duger inte att bara skriva att vi vill ha roligt och att barnen ska ha roligt. Det måste vara innovativt och pedagogiskt. Here we go!

Babyfri

Nu har jag utan prut lämnat Kotten på dagis och åkt min väg. Det är första gången som de faktiskt låter mig åka därifrån. Skulle ngt hända kommer jag vara inne i stan och Kotten i Farsta Strand. Medtanke på att jag inte har ngn bil så skulle det ju ta rätt lång tid för mig att pallra mig över till dagiset om han får en psykos och inte slutar skrika. Det är därför jag har suttit på dagisets nedervåning och jobbat de senaste dagarna, för att finnas till hands om ngt händer. 
Ingenting har hänt hittills och han trivs hur bra som helst. Troligen tar de bättre hand om honom på dagiset än vad jag gör hemma.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Hur snygg är inte loggan?

Dagens ord

Jag har en dagens ord-app på min mobil som jag är skitirriterad på. Dagens ord har varit "avantgardistisk" sedan 21a september. Det var ju ett tag sen.
Sen insåg jag att det antagligen är en privatperson som driver sajten, och att den personen kanske har haft för fullt upp för att uppdatera. Ungefär som jag med bloggen nu.
Har varit livegen på dagis med inskolning och skit de senaste tre veckorna. Inte fått ha mobilen på eller ngnting utan tvingats sticka, virka, tova och brodera. Jag skämtar inte. Waldorf.
Men pga detta har jag bara stressat hem, dumpat av Kotten hos Maken och flängt som en dåre till teatern. Varit djupt stressad över att jag har känt att arbetet med Fjäderholmsfestivalen blivit lidande och försökt att jobba varje sekund jag inte ätit, sovit eller varit på toaletten typ. Har prioriterat bort allt, inklusive sömn. Är halvdöd. Men glad (och tydligen lätt manisk)! Nu blir det skärpning på bloggfronten.
Kotten får fortfarande följa med till jobbet som synes nedan. I alla fall när jag åker ut till ön. Det tycker han är kul.

Visst

Har visst med mig Kotten till jobbet. Och han är bara liiiite kränkt över att behöva ha flytväst på sig.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Konstiga människor

Ett problem med min branch är att man inte kommer undan att samarbeta med andra människor. Eller problem och problem, oftast är det mest bara givande. Men ibland dyker de upp, de där konstiga. Som inte kan ge raka svar, bu eller bä, svart eller vitt, ja eller nej. Hur svårt är det egentligen med vanlig enkel kommunikation? Det här är naturligtvis inte de enda konstiga människorna man stöter på, men just nu har jag att göra med en sån och därför undrar jag.
Mötet gick bra trots min förkylning. Vi presenterade Fjäderholmsfestivalen för alla som jobbar på ön och responsen var på det hela taget positiv.
Kotten och jag är med i senaste numret av Mama så det är möjligen värt att köpa den. Artikeln är väl i dagsläget måttligt aktuell eftersom den handlar om hur jag konstant släpar med mig Kotten till teatern. Det gör jag faktiskt sällan just nu eftersom han är omöjlig och inte kan sitta still en sekund. Förut när han inte var så mobil så funkade det att placera honom i en babysitter eller lekhage medan vi repade. Nu ska han ju vara i rörelse HELA TIDEN och som jag har skrivit förut - han utsätter sig själv för livsfara var tionde sekund.
Det skulle möjligen funka om vi tömde lilla scenen på allt som står där och barnsäkrade alla eluttag. Då skulle skådisarna visserligen hela tiden snubbla på hojtande bebis, men det kanske de kan vänja sig vid? Vi får se om det är värt för den lilla tid vi har kvar teatern. Kotten får vara teaterbebis på Fjäderholmarna i stället.  Och skärgårdsbebis. Och liten fjantbebis.

Overkligt

Hemma från en kort sväng till London. Dagen jag landade där kände jag att jag hade ordentligt ont i halsen - och sen drog karusellen igång! Förkyld, feber, hosta, täppt näsa, slem, slem, slem... På ngt sätt funkade det ändå så länge jag var där. Engelsmännen har en helt annan inställning till receptfria läkemedel än var svenskarna har. Går man in på apoteket och ber om ngt riktigt hardcore så är det precis vad man får. Ofta på flaska, vätska som är illgrön, knallgul eller chockrosa. Säkert giftig. Men det stryper alla symptom under några timmar, så det går att göra saker. Nu är jag hemma igen, landade klockan tolv i natt, gick upp tidigt och ska iväg på viktigt möte ute på Djurgårdsförvaltningen. Har feber och svår sömnbrist och under dessa omständigheter förväntas jag kunna presentera Fjäderholmsfestivalen för alla aktörer på ön. Känns helt jäkla overkligt att jag ska kunna ta mig ngnstans över huvudet taget idag.
Återkommer.

London baby!

Kom hem från London inatt!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Bra

Mötet sist gick bra. Jag addade dock att sitta och vara kissnödig hela tiden ovanpå allt annat. Men jag rockade presentationen och de skrattade åt mina skämt. Vad mer kan man begära?
Allt med festivalen går sjukt bra. Det finns inget som jag går igång så mkt på som när det går bra på jobbet. Så nu går jag typ runt och känner mig hög hela tiden. Plus att det händer en massa bra grejer som jag inte kan skriva om än. Men det kommer.

Presentation

På väg till sjukt viktigt möte med sponsorerna för Fjäderholmsfestivalen. Naturligtvis har jag valt ett par strumpbyxor som gör att min kjol åker upp, har tjockdag, mens och trossyndrom. Suboptimalt med andra ord.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Trevligheter

En stor trevlighet med att jobba på Strömma är möjligheten att åka båt hela tiden. Både jag och min marknadschef Sandra är väldigt förtjusta i båtåkeri så idag inrättade vi kontor på båten s/s Drottningholm. En timmes effektivt arbete på båten som går till just Drottningholm, en sväng upp på slottet, en timmes effektivt arbete på båten hem och resten av dagen på kontoret på teatern. Fan vad mkt mer effektiv man blir av att byta miljö på det här sättet, vi fick sjukt mkt gjort! Beror väl möjligen inte bara på miljöombytet, kan också ha med engagemanget för projektet att göra. Det är på topp kan jag säga, har vansinnigt roligt med det här. Gillar att styra och ställa.

Trötthetspsykos

Jag vet inte varför det alltid slutar i fars när det är jag som har Kotten. Idag var jag ledig från jobbet för att Kotten skulle skolas in på sitt nya dagis. Det är ett Waldorfdagis vilket jag tror är jättebra för honom - men kanske lite sämre för mig ibland.
I morse gav vi oss av till Farsta Strand där dagiset ligger. Det ösregnade och både jag och Kotten hade gått upp bra mkt tidigare än vad vi gillade så humöret var väl suboptimalt från början.
Från tunnelbanan till dagiset är det typ tio minuters promenad så jag hann bli dränkt. Är ju inte heller personen som drar på mig vettiga kläder i sånna här lägen, så lite fick jag skylla mig själv.
Väl framme på dagiset hade jag planerat att som vanligt få sitta i lugn och ro i ett hörn och virka medan fröken tog hand om Kotten. Det skulle vara rena semestern. Men då är det en jävla skitunge som biter Kotten TVÅ GÅNGER. Så när han lugnade ner sig efter första gången fick han alltså ett bett till. På Waldorfdagis och allt. Här ska ju alla vara snälla och flummiga. I alla fall så lugnade han inte riktigt ner sig efter det och jag försökte på alla sätt få honom glad igen. Kotten tackade för ansträngningen genom att skalla mig ordentligt rakt i ansiktet. Min näsa är stor i vanliga fall, men ni skulle se den nu.
En Waldorfgrej är ju att ungarna går ut i vilket jävla väder som helst - så även idag. Jag var som sagt inte klädd för det men var tvungen att hänga på. Kotten hade ett nytt regnställ i alla fall. Så vi gick ut till sandlådan som Kotten glatt började kräla runt i och gegga ner sig. Därefter fick han psykbryt och började tjuta som en ångvissla på speed. Fröken tyckte då att det kanske var dags för honom att gå hem och jag höll väl med, men ville inte lyfta en så lerig liten bebis. Hade dock inget val och var därefter lika lerig själv.
Efter en kvarts vrålande på hemvägen tippade Kotten helt plötsligt fram i en konstig dubbelvikt position och tvärsomnade. Blessed silence!
Vi klev av i den gudsförgätna hålan Hökarängen för att byta till buss, och då var hissen trasig. Det var liksom en sån dag. När jag bad en SLanställd om hjälp ner för trappan med barnvagnen tyckte han att jag kunde gå runt för "det tar bara tio minuter och är bra för barnet". Tack för den. En omväg i ösregn bara så där. Som att jag inte fått nog av lera, ösregn och klägg. Så jag bar själv ner vagnen för den förbannade trappan.
Kotten sov hela vägen hem, så nu är han pigg som en mört och vill leka. Själv är jag svettig, grinig, hungrig, fortfarande lite lerig och framför allt helt slut.Och Maken ska vara på teatern till sent, så jag är själv på baby duty hela dagen. Ja, jag tycker synd om mig själv idag. Framgick inte det?

Uppåt framåt

Dagen började INTE bra. Jag satt vi datorn och var allmänt uppstressad av min låååånga lista med grejer som måste fixas. En hel del krävde att andra människor gjorde sina saker först eller gav mig information av ngt slag och när det dröjde blev jag bara mer och mer frustrerad och visste inte vad jag skulle göra. Men nu har jag betat av det som gick att fixa och då känns livet lite bättre. Väntar dock fortfarande på fix och svar från en massa andra personer, men just för ögonblicket har jag gjort allt jag kunnat.
Det går framåt. Det blir bra skit det här.

Helgdag

Söndag eller inte - här har jobbats! Jag och Sandra har suttit i åtta timmar och meckat med plan, budget, målgrupper, sponsorer, och tusen frågor. Vi skulle ha suttit på teatern men det kändes så jäkla deppigt att vara instängd på ett källarkontor utan fönster så vi satte oss på ett nyöppnat Wayne's Coffee i stället, det på Hornsgatan precis vid Götgatsbacken. Bästa stället att sitta och jobba på. Förutom tillgången till mat.
Jag har fuskdag idag vilket innebär att jag inte håller LCHF. Fuskdagarna ska väl bli mer frekventa eftersom jag behöver gå upp ett par kilon. Men det blev en ansenlig mängd kaffe och cookies, kaffe och kolakakor, kaffe och kanelbullar osv. Så nu är jag koffeinkickad och sockerhög och allmänt odräglig. Men mkt nöjd med mig själv, har fått mkt gjort!

Höst

Förvisso fint väder idag men jag har ändå accepterat att sommaren är slut och därför packat ner sommarkläderna så jag slipper se dem till nästa år. Ingen idé att bli påmind om vad man saknar varje dag.

Dagens sämsta idé

Jag stod för dagens sämsta idé när jag föreslog promenadmöte i parken eftersom jag hade Kotten med mig. Jag tänkte 7-11kaffe och en sväng i solen. Då kom regnet. Mötet avslutades, som synes på bilden, i en busskur i skydd mot regnet.
Resultatet trots allt lyckat, och nu kommer det att finnas ännu fler bra grejer på festivalen!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Trött

Klockan är elva och jag är redan helt slut. Ska väcka Kotten om ett ögonblick och ge mig iväg på möte.
Kotten har härjat hela morgonen och inte kunnat vara ensam ens ett ögonblick eftersom han numera försätter sig i livsfara ungefär var tionde sekund. Så jag har jagat honom sen sju imorse tills det var dags för hans tupplur. Då passade jag snabbt på att äta frukost och duscha och nu ska vi alltså strax i väg. Tur att dagens elefantbajs är avklarad, annars skulle jag strejka om jag kunde vänta mig en sån på stan.
Men om mötet går bra så är det värt att vara slut för, för då får jag in en bra grej till Fjäderholmsfestivalen.

Välkommen hem

Efter senaste inlägget kom barnflickan för att ta hand om Kotten och jag åkte iväg till teatern med vilda planer på att orka repa trots förkylning. Hann med ett möte innan febern steg, så Maken fick ta repet och jag åkte hem för att ta över Kotten. Han var hur glad som helst när jag kom, men så fort barnflickan gått och jag var ensam bestämde han sig för att lägga en rejäl sprutspya över hela mig, sig, bordet och golvet. Moderskapets fröjder.
Imorrn ska Kotten och jag iväg på möte gällande Fjäderholmsfestivalen, då är det bäst att han sköter sig. Inga sprutspyor och inget elefantbajs är det som gäller.

Tillbaka i röran

Idag skulle jag egentligen ha jobbat med min nya marknadschef Sandra, men den lilla smittspridaren Kotten har smittat mig med sin förkylning. Så han är frisk och jag är sjuk.
På förmiddagen åkte jag med honom till förskolan där han håller på att skolas in, så jag kunde sitta i ett hörn med min stickning och vila medan Kotten härjade på ngn annans ansvar. Mkt skönt. Nu är vi hemma, Kotten sover och jag jobbar undan. Stora problemet för ögonblicket är att vårt bokningssystem inte funkar, och jag får inte tag på administratören. Så jag försöker att inte stressa upp mig eftersom jag ändå inte kan göra ngt åt saken för ögonblicket. Andas in, andas ut...

Tillbaka

Bloggsemestern är över, nu är jag tillbaka på teatern. Gänget värmer upp och jag sitter inne på kontoret och jobbar undan lite. För här händer det grejer!
Bouffonteatern ska alltså arrangera FjäderholmsFestivalen nästa år, en kulturfestival med fokus på barn och familj. Den kommer alltså att äga rum på just Fjäderholmarna från 26e maj till 10e juni. Jag är nu i ett "insamlingsskede" när jag samlar in bra projektförslag och försöker få ihop ett schema över projekt och spelplatser. Sen ska det sökas pengar och sponsorer, marknadsföras, pysslas, fixas osv. Det kommer att hålla mig sysselsatt i alla fall.
Huvudnummret blir i alla fall Skattkammarön, entimmesföreställning på stora scenen. Men det finns fler scener att fylla och gärna med annat än bara teater. Om ngn är intresserad av att vara med är det bara att skicka in ett projektförslag till mig!

Semester

Det börjar bli rätt uppenbart att bloggen tagit semester. Jag återkommer i slutet av augusti när jag börjar jobba som projektledare för en ny barnkulturfestival på Fjäderholmarna.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Bra humor

Fotot är på en lyxyacht som ligger utanför Fotografiska Museet. Det är taget på avstånd så det är svårt att se hur stort åbäket är, men jämför med byggnaden bakom, då ser man! Humorn ligger i att båten heter 'Vive la vie!' - Leva livet. Tro fan att man lever livet ombord där!
När jag får en båt ska den heta Bumblebee eller Buffy. Det ska vara en gammal, charmig träbåt och jag ska ha tid att sköta den ordentligt.

Jag kommer att bli dyngbagge i nästa liv

Karman slog till igen. Blev påkörd av cyklist på vägen till jobbet och har tillbringat morgonen på Zet City för att få cykeln lagad. Är väldigt tjurig nu och kommer möjligen att vara det resten av dagen.

Har hunnit in en sväng på kontoret, flängt mellan båtar, åkt en tripp runt Lidingö, utbildat två omgångar guider, en sväng till teatern och sen hem och passa Kotten. En bra dag. Gillar särskilt att flänga mellan båtarna. Det ser nog sjukt stressigt ut utifrån, men är i själva verket bara trevligt att träffa folk man gillar men bara träffar på sommaren, springa på ännu  mer folk på kajen osv.
Kotten fick sin ettårsspruta idag vilket resulterade i trött liten fjant som helst ville sova. Det är ingenting hand trötta mor tänkte argumentera om.
Nu ska jag bara hålla mig vaken tills Maken kommer hem. I bästa fall. Det har varit väldigt si och så med sömn på sistone. En bra natt har jag sovit fyra timmar. Tur att det är sommar och att man får energi av ljuset och värmen, annars hade det inte gått.

Glad bitterfitta

Det är Kletzmerfest på teatern i kväll och jag hade så himla gärna velat gå. I stället sitter jag hemma på kottetjänst. Maken jobbar på teatern i kväll, därför landade Kotten på mig. Vi kunde inte riktigt göra tvärtom eftersom jag ska upp tidigt till jobbet imorrn. Det suger.
Kotten fyllde ett år igår! Nu är han inte längre en fjantig liten bebis utan en ettåring. Man märker en omedelbar skillnad i mognad och uppförande. Eller inte. I kväll har han lagt en enorm bajs och vrålat en massa, så allt är verkligen som vanligt.
Det här senaste året har verkligen flugit förbi. Jag fattar verkligen inte vart tiden tagit vägen. Igår firade jag och Maken mig på Kottens födelsedag - det var faktiskt jag som gjorde jobbet och förtjänar därmed att firas - genom att äta middag ute och prata igenom våra minnen från förlossningen. Vi minns fortfarande varenda detalj så tydligt att det känns som att förlossningen var typ förra veckan. Och ändå sitter vi här med en ettåring. Ja jävlars.

Världens vackraste utsikt

Det är inte helt fel att ha skärgården som arbetsplats!

Världens vackraste baby

I början var planen att inte lägga ut bilder på Facebook eller bloggen eller liknande. Men nu kan jag inte hålla mig. Jag har fan världens vackraste baby vilket bevisas nedan. Jag är himla mallig för jag har gjort honom själv.

Har jag inte rätt?

SMHI

Sitter på kontoret och tittar ut genom fönstret på en vägg av ösregn. Enligt SMHI är det just nu 22 grader varmt och strålande sol. Tänk om jag kunde få lika mkt betalt för att ha fel 60% av tiden?

Kastrull

Undrar varför man säger full som en kastrull? Kan dock säga att det är i allra högsta grad det jag är just nu. Full som en kastrull. Det var ingen olyckshändelse utan en aktiv plan. Jag har barn och kommer inte ut så ofta.

Tikifest på teatern i kväll!

Drottningholm

Sitter på Strömmas kontor och skriver manus för en ny tur som ska gå till Drottningholm. Försöker skriva pedagogiskt och vettigt om drottningar som Hedvig Eleonora, Ulrika Eleonora och Lovisa Ulrika. Hur f-n ska ngn lyckas hålla reda på dem? Varför hette alla nästan likadant?
Har redan hunnit med en guidad tur till Fjäderholmarna på morgonen innan öarna öppnade för allmänheten. Det var heeelt underbart. Tomt på människor och vi var ackompanjerade av det bästa ljudet i världen - vågor som slår in mot stranden. Det hör man aldrig annars där eftersom det brukar vara för mkt folk och måsar. Det var det inte nu.
Nu bloggar jag i stället för att jobba. Måste möjligen jobba i stället för att blogga.

Bästa ensemblen!

Har bästa ensemblen. Ena dagen sitter de och tramsar om att de skulle vilja ha en vulkan till tikifesten på lördag. Den skulle vara bakgrundsbelyst, det skulle komma rök ur den och man skulle kunna gömma två personer som sen skulle hoppa fram. Jag typ log överseende och tyckte att kidsen var gulliga som satt och hittade på saker. Men tro fan att de byggde en helt själva och att den blev riktigt snygg! Så himla coolt!
Jag klagar alldeles för mkt på jobbet på teatern. De här människorna är helt underbara att ha att göra med. Min enda ursäkt till varför jag gnäller mkt är nog helt enkelt att jag är sliten sen graviditeten. Jag jobbade bokstavligen tills vattnet gick, var tillbaka på jobbet tio dagar efter förlossningen och har inte haft ngn semester sen dess. Hade nog faktiskt behövt det. Och nu fyller Kottefjanten snart ett år, så det börjar bli läge att vila upp sig. Jag tänkte ta två veckor i september. Får se om det blir av.
Kottefjanten har för övrigt fått en matros- och en allmän båtoutfit, så nu kan han följa med mig till brödfödejobbet på båtarna utan att skämmas det minsta. Tvärtom, han kommer att vara dressed to the occasion och snyggaste babyn i stan!

Romantik på jobbet

Jag guidade ombord på Östanå I idag, ett jättefint sekelskiftesfartyg från 1906. På sista turen var det en kille som friade till sin tjej ombord och hon sa ja! Mkt romantiskt. Sånt gillas och måste uppmuntras. Så de fick en varsin fribiljett i förlovningspresent. Hoppas att min chef inte läser bloggen. :)

Dålig människa

Är jag en så dålig människa att jag förtjänar att bli bestulen stup i kvarten? Låt mig ta den långa versionen:
Igår kväll satt jag för omväxlings skull på bussen på väg hem. Hade inte kunnat hoja till jobbet eftersom jag hade Kotten med mig. Ja, han följer med till brödfödejobbet också. På kontoret finns en lång korridor där han kan krypa omkring och titta in på alla rum och säga hej till folk. Det tycker han är kul, lilla tramsbabyn. I alla fall. Maken hämtade Kotten när han jobbat klart och således hamnade jag på ersättningsbussen.
Där satt jag, hur glad som helst. Hade fått en ny mobiltelefon av jobbet och den här hemliga bra grejen som jag skrivit om tidigare verkar bli av. Så jag satt i telefon med mina föräldrar och berättade att allt är så himla bra. DÅ STJÄL NGN JÄVEL MIN HANDVÄSKA!!! Vet alla vilket jäkla meck det är med att fundera igenom alla kort man har, spärra, beställa nytt, ta fult foto för nytt leg osv? För att inte tala om det töntiga faktum att jag älskade min plånbok. Fick den i present av min mamma och den var (är? den är väl inte slaktad och delarna sålda?) från Hermés och därmed enda designerprylen jag ägde. Japp, jag är sjukt ytlig, men jag blev glad varje gång jag tog upp den plånboken. Att shoppa var ett dubbelt nöje, eftersom jag fick nya saker och fick beundra min plånbok. Typ. Men nu är den borta. Mitt enda hopp är att tjuven inte begrep att plånboken var värd ngt, så den kanske hamnar på polisens hittegodsavdelning till slut.
Så då tar vi upp frågan om karma igen. Har jag så sjukt dålig karma? Jag ger pengar till WWF, Amnesty och Rädda Barnen. Tar ofta hand om hemlösa katter. Tar ganska bra hand om Kotten. Har aldrig stulit ngt mer än en halv kolaböna när jag var elva. Jag slår för fan inte ens ihjäl getingar som kommer in i lägenheten utan fångar dem i ett glas och släpper ut dem! Jag är Moder Jävla Theresa! Varför ger inte folk fan i mina grejer? Cykeln, barnvagnen, handväskan. Jag är trött på människor.
Fast nu när jag gnällt av mig känns det lite bättre. Och snart ska jag presentera min goda nyhet. Ngn vecka till bara.

Dagens utsikt från jobbet

Jag brukar ha jobbet med världens vackraste utsikt, men inte idag.

Mors dag

Min första mors dag som mamma har gått ganska obemärkt förbi faktiskt. Min käre make hör till den typen av män som behöver upplysas om när de förväntas ge presenter samt kvantitet och kvalité på dessa. Så inför mors dag hade jag upplyst Maken om att här var det läge för ordentliga presenter, gärna smycken enligt devisen "judinnor fryser om de inte har diamanter på sig". Jag fick ett par örhängen från Glitter för under en hundring.
Kotten gjorde ingen affär alls av den här dagen, det otacksamma lilla babyskräpet. Var är tacken för att jag bar honom i min mage i tio månader (ja, det här med att man bara skulle vara gravid i nio månader är bara en av de många lögner man tutas i när man blir på smällen. 40 veckor plus upp till två extra för förstföderskor. Gör matten.), och att det tog mig två dygn att klämma fram honom under dödlig smärta. Jaja. När han blir äldre ska han få höra.
Just nu sitter Kotten och leker med dammsugaren vilket bådar gott för framtiden. Om han senare i livet tycker att exempelvis golvmoppen och strykjärnet är lika roligt så får vi nog nytta av honom trots allt.  


:)

Oväntad ledighet

Jag har oväntat fått några lediga timmar ensam i lägenheten. Skulle egentligen först hålla i guideutbildning ute på Drottningholm, ta båten till Stadshuskajen och därifrån hoja direkt till teatern där Maken är med Kotten. Men pga av Marathon kom jag inte fram, så det var bara att vända och cykla hem.
Ärligt talat så njuter jag inte hälften så mkt av friheten som jag borde. Funderar på att städa, åka och handla, fixa balkongen, eller göra ngn annan av de tusen grejer som konstant släpar efter. Är dålig på att vara ledig just nu.

Intet nytt

Jag orkar inte skriva ett inlägg till om farsen på teatern. Senaste tjafset handlade återigen om baren. En gång för alla: Vi har tillståndet, alltså är det ordentligt OLAGLIGT för ngn annan att sköta baren och /eller ta intäkterna. Detta står numera i kontrakten för att det inte ska bli förvirrande för folk. Undrar om jag också behöver skriva in att man inte får förvara stulet gods på teatern, handla med droger eller köpa sex? Var går gränsen för vad folk begriper?
Men hoppas på goda nyheter snart. Har en riktigt bra grej på gång som jag inte vill jinxa, därför skriver jag inte mer än såhär - än.

Djurgårdsfärjan på väg till jobbet. 203 pers ombord varav ca 180 gallskrikiga ungar.

För tidigt på morgonen för den här ljudnivån. Står inklämd i ett hörn med mitt morgonkaffe och kontemplerar faktumet att om några år kommer Kotten vara så här omöjlig.
Fan. Nu spydde en unge. Det luktar kräks på hela båten och alla skriker. Fars.

Bitter? Jag? Nääää....

När onödigt samtal nr två kom från hyresgäst imorse ryckte jag luren från Maken som tagit samtalet och frågade vad det var som var så viktigt att det inte kunde vänta till på måndag, varför i helvete man ringer en lördag morgon före nio. Frågan var om man kan hänga om ljuset inför en föreställning om ca två veckor. Med andra ord definitivt en fråga som hade kunnat vänta till måndag.
Det här är alltså min vardag.
Nu var vi ju naturligtvis vakna, Kotten var uppe och härjade redan klockan halv åtta och jag var ändå på väg till jobbet. Det är bara principen.
När vi flyttat till den nya lokalen ska jag lägga till i kontrakten vi skriver med hyresgäster att vi kommer att fakturera dem om de ringer om onödiga grejer efter kontorstid.
Förra veckan var det ju några som skällde ut Maken att det är katastrof, LJUDET FUNKAR INTE OCH VI SKA HA FÖRESTÄLLNING SNART. När Maken kom upp i teknikbåset kunde han konstatera att de helt enkelt inte slagit på ljudbordet. Ludde, min bästa manny, råkade ut för liknande när hyresgästerna dragit ner volymen helt och undrade varför inget hördes. Det är sånna idiotier som vi kommer att ta extra betalt för.
Känns faktiskt rimligt.

Nog nu

Imorse var cp-karusellen igång igen. Klockan två minuter i tio var jag på jobbet, precis på väg in på ett viktigt möte. Då ringde det så klart från teatern. Nya hyresgäster på väg in för genrep, gamla hyresgäster hade inte tömt scenen som var bokstavligen överfull med grejer. Maken försöker ordna upp situationen, men det gick ju inte att rädda. Behöver jag säga att samtliga inblandade var upprörda så det räckte?
För första gången i mitt liv bestämde jag mig för att nej, jag kan inte göra ett skit, jag är på jobbet och kan inte göra två saker samtidigt. Så jag stängde av mobilen och gick in på mötet.
Mötet gick måttligt bra eftersom jag trots allt var stressad och hade svårt att inte tänka på att det är kaos på teatern.
Resultatet blev i slutändan att gamla hyresgästerna får ju kompensera de nya. Men fortfarande är det i slutändan vårt rykte som skadas.
Fan, nu ringde Maken precis från teatern när jag satt och skrev. De gamla hyresgästerna som skulle tömt scenen idag, sitter i stället på teatern och har dragit med sig en massa alkohol och tänkte typ ha fest. a) Vilken lokal som helst skulle förlora tillståndet på det och b) de är för fan en gymnasieskola, flera av dem är inte ens myndiga. Hur FAN TÄNKER DERAS LÄRARE?
Jag sa åt Maken att bara köra ut dem på en gång, inte förhandlingsbart. Seriöst alltså. Jag får fan psykos.
Men nästa vecka har jag möjligen riktigt goda nyheter. Om jag inte har blivit satt i tvångströja innan dess.

Lågintelligenta Dalkia

Seriöst. Jag jobbar på en teater för att jag vill jobba med teater - inte hålla på och fjärrstyra puckon. Senaste idioterna i raden är Dalkia som är våra fastighetsskötare. Ringer klockan elva på förmiddagen att de behöver komma in på teatern idag före fyra. Jag säger att som jag sa till er förra veckan OCH VARJE GÅNG NI RINGER så behöver jag bättre framförhållning än ett par timmar. Dessutom har vi ett gästspel så det funkar inte att de kommer in och bankar och för oväsen när det är föreställning vilket det är mellan ett och fyra. Då blir killen sur, börjar skälla ut mig och säger att han ska ringa fastighetsägaren och berätta hur samarbetsovillig jag är. "Gör det", säger jag och tänker för mig själv att vad ska de göra? Vräka oss? Galghumor.
Misstänker att 80% av min tid går åt till sånt här och bara 20% till ngn form av konstnärlig verksamhet.
Dalkia är för övrigt helt värdelösa. Varje gång vi behöver deras hjälp med ngt tar det månader. Bokstavligen. Men när de behöver komma in har de uppenbarligen inget tålamod alls.

Stryk

Vi hade babyhäng med Kottens tvilling Musse idag. De är naturligtvis inte tvillingar på riktigt, men födda på samma dag. Man kan dock inte se att de är lika gamla, Musse är ett huvud kortare och dessutom helt sjövild. Kotten är apatisk jämfört.
När vi sågs var det först gulligt, Musse kröp fram och började pussa Kotten, vilket Kotten snällt, om än förvånat, accepterade. När jag drog fram mobilen för att filma dem, lappade Musse till Kotten och Kotten började storgråta. Efter det verkade han utveckla en "mussefobi", och blev helt nervör så fort Musse kom i närheten.
Jag försökte förklara för Kotten att det var pinsamt att få stryk av en mindre bebis, och i fortsättningen skulle han peta den som försökte spöa honom i ögonen. Men Kotten var bara måttligt läraktig och på det hela taget mer intresserad av att leka med Musses mammas fjärrkontroll till tv:en.
Sist när vi var på öppna förskolan fick han ju stryk av en tjej. Jag tror att han måste börja lära sig en kampsport så fort han kan gå.

:)

Mama

Igår blev jag och Kotten intervjuade av tidningen Mama. Kotten bidrog till det hela genom att vägra bevisa min teori om att han är ett väldigt harmoniskt barn. Så han kinkade sig igenom mötet.
Artikeln ska handla om föräldrar som inte har nio till fem-jobb och hur de klarar det berömda livspusslet med bebis. Så jag och Kotten passade klart in i sammanhanget.
I efterhand vet jag inte om jag avslöjade för mkt om låg ammningsfrekvens, hur dåligt jag mådde under graviditeten eftersom jag egentligen inte ville ha barn, ovilja att vara föräldraledig och allt sånt. Men samtidigt så vill jag kunna stå för vad jag tycker och upplevt utan att behöva skämmas.
När jag väl träffade Kotten ville jag ju ha honom förståss. Men jag kunde ju inte veta i förväg att jag skulle få världens bästa baby som skulle bli min lilla kompis och hänga med överallt.
Nu har jag lagt honom eftersom han ska ta en tupplur. Ändå hör jag ett misstänkt "bäh bäh bäh" från hans rum. Ngt säger mig att han inte sover.

Surar

Dagen måste hittills anses klart misslyckad. Det regnar och är schweinkallt. Och imorse när jag cyklade till jobbet ville jag komma tidigare. Stan var tom på folk och trafik eftersom det var söndag morgon. På en helt folktom gata cyklade jag mot rött, vilket jag normalt ALDRIG gör. En minut senare körde en polisbil ikapp mig - "Jaha, det gick visst lite snabbt därborta vid trafikljusen". Sen fick jag en halvtimmes föreläsning om trafiksäkerhet och de skällde på mig. Jag fick inte böter, det var solklart att de inte hade några som helst planer på att bötfälla mig från början, de hade verkligen bara för lite att göra. Men det var allmänt förnedrande, särskilt när jag började gråta. Och jag kom försent till jobbet.
Funderar på att sura aktivt några timmar till innan jag rycker upp mig.

Ovärd dag på jobbet med sjuka mängder regn.

Bouffonteatern övar inför kommande tikifest.

Olika

Folk är ju som bekant lite olika. Nu tänker jag i fallet Bouffonteatern flyttar ut från Replica. Många människor är helt fantastiska, ringer och tipsar om lediga lokaler, erbjuder sig att hjälpa till med flytten och liknande.
Men sen finns ju såklart de man kallar gamar om man vill uttrycka sig dramatiskt. De som ringer och försöker reka på vad de tror är ett diskret sätt och vill ta reda på vad som händer med lokalen nu. Andra ringer direkt till Ledarna och hör sig för om de inte kan få ta över lokalen.
En gång för alla: Vi har INTE blivit uppsagda pga av att det skulle vara ngt problem med vår verksamhet, eller kontraktsbrott, eller samarbetssvårigheter eller ngt sånt. Det är ingen idé för ngn annan teatergrupp att försöka ta över kontraktet. Ledarna behöver helt enkelt lokalen själva, så det hela är fullt rimligt. Om jag har lånat ut en cykel till ngn och sen kommer på att jag behöver den själv så tar jag ju tillbaka den vare sig den andra personen använder den eller inte. Samma princip här. Är ni med?
Så själva Teater Replica kommer att upphöra att existera. Bouffonteatern kommer att flytta ngn annanstans så fort rätt lokal uppenbarar sig.
Kotten har ändå lagt in en beställning på en barnsäker teater. Så vi hade ändå blivit tvungna att flytta. Särskilt som det är en till liten person på ingång till Bouffonteatern. Grattis Helena och Kent!

Hur svårt är det?

Tänkte bara säga att nu ringde det igen. Jag säger "du ringer till fel person, du ska ringa NN". "Jag vet," svarar människan, "men jag har bara en kort fråga". Och så var samma dialog igång igen. Seriöst. Om han vet. Varför ringer han inte rätt person direkt?
Slutade med att jag bara vägrade att svara på frågan. Nu får vi se om han lär sig.
För övrigt: Vädret är underbart. Det luktar hägg överallt när man cyklar utanför stan. Om två veckor är jag ute på båtarna igen. Det är bra grejer.

Kontaktperson

Eftersom Maken är föräldraledig nu har han tagit över en del av mina uppgifter på teatern, bland annat kontakten med hyresgästerna. Vissa hyresgäster fattar inte det. Varje gång de ringer och stör mig på jobbet säger jag att jag är inte deras kontaktperson längre att de ska ta upp alla frågor med NN. Då säger de alltid, utan undantag, att de bara har en snabb fråga. Jag säger att det spelar ingen roll, det är rätt kontaktperson som gäller. Varpå de ställer sin fråga ändå som naturligtvis är lång och komplicerad. Jag hänvisar återigen till rätt kontaktperson. Lyckas lägga på luren. Ett par timmar senare ringer de mig igen och samma dialog utspelas. Suck.

Utomhus

Vi kör mkt utomhusträning nu, dels för att det är gästspel på teatern och dels för att det är så fint väder. Kotten förvandlas till Smutskotten och kryper runt i gräset, flörtar med allt och alla och vet knappt till sig av lycka över sin nyvunna frihet. Han är lite väl självständig dock och drar sig inte alls för att ge sig ut på upptäcksfärd ganska långt från gruppen och då får vi jaga honom.
Livet är fan bra nu. Sommar. Och flytt till ny teater börjar bara kännas som en bonus.
Folk har tydligen redan börjat höra av sig till Ledarna och vill ta över Replica. Ge upp för fan, de ska ha lokalen själva.

Kotte stör utomhusrep

Officiellt

Då är det officiellt. Bouffonteatern måste flytta ut från Replica. Ledarna, som äger fastigheten, behöver lokalen själva.
Det känns naturligtvis förjävla trist på ett sätt. Vi har investerat sjukt mkt i den här lokalen, både ekonomiskt och känslomässigt. Plus att det är en av Stockholms finaste scener, bara tanken på att de ska riva den är som en smäll i ansiktet.
MEN: Vi kommer flytta till en ny lokal. En som vi kan ha ordning på från början. Där elen är dragen rätt. Där det finns vatten och kanske till och med toalett i logen - det är ju typ katastrof att vi inte haft det hittills. Skådisarna har inte kunnat gå på toaletten efter att publiken börjat komma och inte kunnat sminka av sig efter föreställningarna om inte jag har sprungit med vattenhinkar.
Vi kanske till och med kan få tag på en lokal med vettigt kök så vi kan ha ordentlig caféverksamhet. Det vore inte så dumt.
Så på det hela taget kanske det inte är så farligt att behöva flytta. Vi får se.

Tid, skador och andpekoral

Okej, det var ett tag sen. Först flytt och en vecka utan internet. Sen ångest över att bloggen måste uppdateras. Jaja, nu är jag här i alla fall.
Flytten gick bra. Jag fick ett jack i huvudet, Kotten en blåtira och maken fick sy tre stygn på näsan.
Maken har gått på föräldraledighet och jag är numera ansvarig för att dra in pengar till hushållet. Halleluja. Är tillbaka på det sk brödfödejobbet på Strömma. Regniga dagar som idag händer det inte så mkt, så därför har jag nu tid att skriva på arbetstid.
Igår var det sorgligt på jobbet. Satt i terminalen på Nybroplan. I vattnet guppade en död and. Jag gillar änder. Sen blev andhona överkörd mitt framför terminalen. Hennes stackars pojkvän, andhanen, irrade runt och var jättelessen och förstod inte varför hans flickvän inte reste sig upp utan låg där som mos. Hur sorgligt som helst.
Två av mina kollegor gick modigt ut, skrapade upp resterna av den stackars anden och slängde resterna i papperskorgen. Snacka om ovärdigt slut.

Det här med karma

Då var det min dåliga karma igen. Igår hade jag en ordentligt hektisk dag. Vi flyttar imorrn så det skulle packas och fixas. Medan jag väntade på Kottens barnflicka kunde jag naturligtvis inte göra så mkt, men sen skulle det fixas. Cykeln skulle cyklas ner till ZetCity i Hammarby Sjöstad för att utrustas med en elmotor. Känns rätt viktigt eftersom jag älskar att cykla, men nu kommer ha dubbelt så lång sträcka till jobbet och vill inte komma fram genomsvettig. Med motor kan jag välja att få lite skjuts framåt samtidigt som jag trampar, exempelvis i uppförbackar. Så det skulle fixas och sen skulle jag packa, packa, packa.
I alla fall. När jag kommer ner till källaren för att hämta cykeln så är det a) en jävel som har snott Kottens filt ur barnvagnen, en filt som Maken dessutom hade när han var bebis, b) roat sig med att låsa fast min cykel i det fasta låset som sitter på bakhjulet och ta nyckeln. Verkligen kul. Bra humor. Eftersom det är andra gången exakt samma sak händer var det reservnyckeln som satt i och jag hade inga fler. Jag vet att jag inte borde ha lämnat nyckelhelvetet i, men det där låset är så idiotiskt att är det inte låst så sitter nyckeln fast. Man kan bara ta ut den om man låser. Och jag gitter inte att hålla på att låsa det låset också när jag redan har ett granitlås för vardera hjul. Det var bara att först ringa verkstan och säga hej, jag kommer komma med en låst cykel som jag inte har kvitto på eftersom jag har packat ner det, kan ni fixa det? Och sen dito till taxibolaget, hej, jag behöver frakta en låst cykel, är det okej? Nu var det som tur var okej, men taxiresan kostade och demolering av lås kostade och HALLÅ, JAG ÄR FATTIG KULTURARBETARE!
Och vem FAN snor en babyfilt? Är inte det lite äckligt? De kan ju inte veta hur mkt Kotten har bajsat och kräkts på den? Och varför, varför, varför snor alla mina grejer?
Nä, men om jag skulle ta och packa lite i stället för att gnälla. Köket och sovrummet kvar. Mindre än ett dygn kvar till flytten. Gud vad jag önskar att jag var en sån där välorganiserad människa som redan har packat allt i prydliga, märkta och färgkodade kartonger. Mina skrynkliga kartonger är märkta typ "blandad scheiss" och "läggs i vardagsrummet eller sovrummet eller hallen, typ där det finns plats". Den sista märkningen är helt värdelös eftersom det bara finns ett rum till. Jag kunde verkligen ha sparat pennan.
Packa var det.

Ombytta roller

Kotten är fortfarande hos morföräldrarna, jag packar och Maken ligger i sängen och skriver manus (soffan hamnade på tippen igår). Tycker att det är helt uppåt väggarna att jag packar och han skriver. Packa, lyfta, bära, det är fan karlgöra. Plus att jag av princip alltid hellre ligger i sängen än arbetar.

Vuxenproblem

Seriöst alltså. Det här med att flytta. Man borde få betalt, så jävla jobbigt är det. Det senste dygnet: Klockan tio igår morse infann jag och Kotten oss på Fastighetsbyrån för att få nycklarna. Det tog en timme. Sen iväg med ersättningsbuss till Stureby och nya lägenheten för att släppa in hantverkarna. Kotten ålade runt och undersökte allting - en tom lägenhet är ju faktiskt ganska barnsäker - och jag och hantverkarbossen gick igenom allt som skulle göras och hittade på lite nytt under gång. Sen var det bara att proppa ner Kotten igen och hoppa på ersättningsbuss till Globen för att köpa speciellt kattnät att näta in balkongen med så katterna inte ska kasta sig ut handlöst och typ dö. Nej, det funkar tydligen inte med vanligt nät. Eller så har jag för långt till Claes Ohlson. Sen hem till gamla lägenheten (där vi alltså fortfarande bor), Kotten fick sova och jag bytte om för träff med lite kollegor från Strömma. Sen iväg till Östermalm för umgänge med människor som är mer än en meter långa och inte jobbar med teater. Lycka! Då ringde Maken om kris på teatern och att han inte kommer komma hem sen på kvällen för att hjälpa till med Kotten. Jag fick babypsykos direkt eftersom Kotten numera vägrar lekhagen och kräver att vara lös på golvet. I en lägenhet som på intet vis är barnsäkrad utan full av flyttgrejer. Jag skulle få tillbringa hela kvällen med att jaga honom och dra ut hans fingrar ur eluttag. Glöm det.
Efter trevligt häng med båtmänniskor gav jag mig glatt av till mina föräldrar i Täby. Lastade över Kotten på hans morföräldrar och duschade i en halvtimme tills han somnat. Lyx!
Nästa morgon hyrde jag och far en liten lastbil för att köra grejer till tippen. Så jag fick trippa runt där i de kläder jag haft på mig när jag var ute på Östermalm kvällen innan, kort kjol och högklackat på återvinningscentralen är det nya svarta tydligen. Sen hem till gamla lägenheten och hämta skräp och köra till en annan tipp. Hem igen och hämta lite grejer som skulle köras till nya lägenheten där hantverkarna redan var i full gång. Kottens rum var redan klart, det blev jättefint!
Sen äntligen hem. Nu är Kotten hos mina föräldrar. Stackars Maken på teatern, där han nog blir kvar halva natten. Jag är ensam hemma. Ljuvliga ensamhet...
Okej, jag förstörde ensamheten genom att se nya Harry Potter-filmen. Den var INTE bra. Men jag har aldrig gillat filmerna. De litar inte på grundstoryn utan satsar allt på specialeffekter. Trams.
Åter till mina vuxenproblem: Vi flyttar på onsdag och har inte packat. Då använder jag tiden effektivt och sitter och skriver strunt på bloggen. Risken finns ju att jag kommer ta bort hela det här inlägget imorrn.
Jag är så trött att jag ser dubbelt. Klockan är halv elva på en lördagkväll och jag går fan och lägger mig.

Evighetsmaskin

Arbetet på teatern tar aldrig slut. Nu pajade PA:t så det har varit katastrofläge för att snabbt få fram ett nytt för inga pengar. Till slut löste det sig, fast förvisso med några pengar. Låt oss hoppas att baren är lukrativ i helgen när Operavox spelar för enkelt uttryckt ligger vi back.
För övrigt tillbringar jag och Maken vår nioårsdag med att vänta på IKEAleverans. Mkt romantiskt.

Humor

Workshopen som jag skrev om i mitt förra inlägg är såklart event på Facebook. Så jag skickade ut meddelande till alla inbjudna. Får svar av en riktig surkuk: "Varför internpostar ni om detta? Varför använder ni inte vanliga inlägg? Irriterande spam är ju halv kul :( "
Är det bara jag som tycker att det är sjukt kul med en människa som orkar vara så sur och inte kan stava? Undrar om han sursvarar på alla massmail man får på Fejjan?
Svarade mkt korrekt:
"Vi ber så mkt om ursäkt för det besvär detta medfört och tar bort dig från vår mailinglista.
Vänligen
Bouffonteatern"
Egentligen ville jag tillägga typ "din åsikt är viktig för oss och vi gör allt för att lösa ditt problem så snabbt som möjligt".
Min humor är lite vriden. Och tur är väl det. Jag får så mkt glädje av roliga/sura människor. När de inte gör mig förbannade dvs.

Workshop

Den 30 april och 1 maj arrangerar Bouffonteatern en workshop med Michael Fields, från ”Dell’Arte International School of Physical Theatre” i Blue Lake, Kalifornien kallad ”The Craft of Comedy”.

Michaels workshops är alltid mycket uppskattade. De är roliga, praktiska och ger nya insikter i hur komedin fungerar.

Michael, med sin långa erfarenhet av komedi och fysisk teater, har ett väldigt direkt och användbart förhållande till teatern och han är både uppmuntrande och underhållande.

Det kommer även att ges möjlighet att göra audition till Dell’Arte Schools ett åriga program för Michael eller att få mer information om deras MFA-program (magisterutbildning)  i samband med workshopen. För mer information om Dell’Arte gå till: http://www.dellarte.com .

Workshopen kommer att vara i Bouffonteaterns lokaler på Teater Replica, Hantverkargatan 78 i Stockholm, lördag 30 april och söndag 1 maj kl. 10.00 – 16.00.

Priset är 2500:-

OBS! Workshopen hålls på engelska.

För en anmälan gå till http://workshop.axaco.se/ eller läs mer på Facebook: http://www.facebook.com/home.php?ref=logo#!/event.php?eid=136350763102628

Så här skriver Michael själv om Workshopen och sej själv:

THE CRAFT OF COMEDY
The comic spirit manifests through the craft of the performer. Explore rhythm, timing, focus, partnership, use of the space, the rule of three’s, entrance/exit, dynamics, and much more that are part of the "dynamic theatre" as taught at the Dell'Arte International School of Physical Theatre. This workshop is the at the heart of the essential physical perform...ance territories of Commedia dell'arte, mask, melodrama and clown theatre. affiemarita@yahoo.se

Michael Fields
Producing Artistic Director, Master Teacher - DELL'ARTE INTERNATIONAL

Michael Fields is a founding member and Producing Artistic Director of the Dell'Arte Company. As a member of the Dell'Arte performing ensemble for the past 30 years, he has been a recipient of San Francisco and San Diego Critics Circle and Los Angeles Drama-Logue awards for Performance and Writing. He has co-authored and performed in over 25 Dell’Arte productions, including Mad Love, Slapstick, Intrigue at Ah-pah, Whiteman Meet Bigfoot, Paradise Lost, Performance Anxiety, Malpratice and Wild Card. He is also Chair of the California State Summer School for the Arts Theatre Program. A master teacher of Physical Performance Styles at the Dell'Arte International School of Physical Theatre, Michael has also taught for the Dutch National Theatre School; the California Institute of the Arts; and at the Aarhus University "Dramaturgi Institute" in Denmark. Michael was a member of the Board of Directors of Theatre Communications Group (TCG) from 1998 - 2004 where he served as the president of the International Theatre Institute/USA. He was an invited guest speaker at the first International Mask Conference in Venlo, Holland, with Dario Fo, Donato Sartori and Jacques Lecoq and has had articles published in a variety of national and international publications including Critical Perspectives, Writings on Art and Civic Dialogue. He is has directed nationally and internationally, and is the producer of the Mad River Festival.

KRASH!

Vaknade skräckslagen imorse av ett enormt brak. Det var uttråkade Kotten som väckte sin mamma genom att riva ner allting som låg på fönsterbänken i hans rum. Böcker, skålar, leksaker. Han når dit nu. Bra att veta.

Kritik

Fick skäll av min producent idag. Reagerade som vanligt med att tycka riktigt illa om att bli kritiserad. Men trettio sekunder senare insåg jag att han har ju rätt i det han säger, nämligen att jag behöver bättre struktur i arbetet och sluta upp med att bara springa runt och släcka bränder. Det vet jag ju. Har till och med skrivit om det på bloggen.
Framför allt måste både jag och maken bli bättre på att delegera jobb till andra och inte göra precis allt själva.
Och min producent behöver tydligen lära sig att inte kritisera mig. Det får bara min katt göra.

Lugn och ro

Kotten har inte varit så road av sin lekhage den senaste tiden. Han vill vara fri, hävdar han. Fri att kräla runt och riva ner allt han kommer åt. Hans hårt prövade mor är inte lika road av hans frihet.
Lösningen? Jag sätter på Mozarts "Trollflöjten" på Spotify i mobilen. Låser skärmen. Ger mobilen till Kotten i lekhagen. Nu har han varit helt fascinerad i en hel kvart och jag har kunnat sitta och dumsurfa.
På schemat idag står dejt med min goda vän Anja som är på besök från London. Sen ska jag till Strömma och löneförhandla - får se hur det går! På Strömma har jag ju mitt så kallade brödfödejobb, det som gör att jag faktiskt överlever när det inte är ngt bra cashflöde på teatern. Jag har också turen att ha ett brödfödejobb som jag verkligen gillar och som passar perfekt att kombinera med teatern. Mer jobb på sommaren när det är lågsäsong på teatern och tvärtom på vintern.Så låt oss hoppas att förhandlingen går bra så att jag inte känner mig kränkt och vill sluta efteråt.
Därefter teater, teater, teater. What else is new?

Leverans

Kotten levererades hel och ren av två väldigt trötta morföräldrar. Han hade hållit igång, minst sagt. Han har ju äntligen börjat krypa och klättra upp till stående. "Äntligen" skriver jag, för det var faktiskt på tiden. Ungen är nästan tio månader, hans tvilling Musse går redan. Fast å andra sidan var ju livet mkt bekvämare när han var mindre mobil. När man kunde lägga honom på rygg i babygymmet och han låg där och tyckte att allt var helfestligt, men kunde inte flytta på sig. Nu är han på allt. Drar i sladdar, petar i eluttag, kastar sig över datorer osv. Jag vet, alla har talat om för mig att den här perioden kommer, men jag är ändå helt chockad över att han är en sån liten självmordskandidat. Rutinen är klättra-trilla-skrika-klättra i en till synes evig loop.
Lilla Kotten. Han är inte så smart. Men väldigt älskad.

Sådärja!

Disken är diskad, golvet förvisso inte moppat, Maken väckt, källaren tömd. Jag är riktigt effektiv när jag väl kommer i gång. Nu har jag skickat ut Maken för att handla mat och ska själv dammsuga och moppa. Vilken kvinna jag är va? Det hade man aldrig kunnat tro under de åren som jag levde i ett par mjukisbyxor för att inte riskera att bli objektifierad. Nu får jag manikyr och går aldrig ut utan smink. Skulle gladeligen bli objektifierad om ngn brydde sig om en sån här gammal hagga med ett litet barn. Får väl bli milf eller ngt. I alla fall. Poängen var att jag har städat och ska städat mer. Och jag får det till politik och porr.

Brand i knut

Disken ska diskas, golvet moppas, Maken väckas, källaren tömmas. En vanlig söndag sådär. På fredag får vi nycklarna till nya lägenheten. Det brinner en smula i knutarna.
Ändå sitter jag bara här med resterna av frukosten framför mig och reser mig inte upp...

Lycka!

Kotten är hos mina föräldrar och Maken är på teatern. Jag ligger i soffan och läser tionde boken i TrueBlood-serien (ja, böckerna är MYCKET bättre än tvserien!) och bara njuter. Ensam hemma en lördagkväll. Så jävla skönt!

Minfält

Shit, det var jobbigt igår! Operavox hade sin premiär och hade köpt in en massa kakor, chips och ostbågar till caféet. Men för stackars mig som just läst Matrevolutionen och därför tagit tag i mitt LCHFätande, var teatern ett veritabelt minfält. Överallt fanns saker som jag ville äta men måste undvika. Mazariner. Snoddaskakor. Mariannegodis. Det tog liksom inte slut och där satt jag och försökte vara nöjd med mina patetiska små Babybelostar - naturligtvis utan kolhydrater.
Denna gång vann jag över frestelserna, men oklart om det kommer att funka varje gång. Idag försöker jag uppfinna ett recept på LCHFglass, det borde gå. Medan smeten står i frysen ska jag baka LCHFmintchokladkaka. Japp, känner mig lätt fixerad idag.
Operavox' föreställning känns klart sevärd. Nu har ju inte jag sett den utan bara hört den. Det låter väldigt bra i alla fall. Och Don Giovanni på en Finlandsfärja, det är ju rätt kul.
Men bra eller inte, en del av mig tycker inte om att hyra ut teatern. Det känns som en massa främmande människor är inne och härjar i ens vardagsrum och bara tar för sig av allt. Jättekonstigt blir det. Och en gubbe i publiken undervisade mig i hur det går till "i stora sammanhang" och på "riktiga teatrar" där man minsann kan förbeställa fika till pausen. Jag var väldigt nära att säga tack för lektionen men det här är min teater och jag tycker att pauser är trams, du kan dra. Mitt bättre (fegare? vuxnare? mindre pubertala?) jag segrade och han fick sin jävla förbeställning tjusigt uppdukat eftersom det nu var så himla viktigt. Borde jag ha tagit mer betalt kanske?
Egentligen är jag alldeles för folkilsken för båda mina jobb.

Rutin

Shit, jag och Kotten har fått rutiner. Han vaknar klockan sju och då får han sin vällingflarra - världens bästa grej tycker han. Sen stoppar jag utan prut ner honom i lekhagen och där han får han vara vare sig han vill eller inte tills jag är klar med disk och dammsugning och mina egna frukostförberedelser. Helst har jag honom i lekhagen medan jag äter frukost, men det börjar bli svårare och svårare att hålla honom där. Så jag bygger en spärr framför dörren till vardagsrummet och så får han härja fritt där medan jag först äter frukost och sen sätter mig och jobbar.
Så nu kryper han runt här och tjuter av lycka och drar i saker medan jag jobbar. Familjelycka liksom. :)
I kväll har Operavox premiär på Don Giovanni. Maken ska ha baby duty och jag ska stå i baren med Ludde. Det kommer bli så skönt att få en kväll i vuxet sällskap. Oklart egentligen om Ludde räknas dock. Han är typ tjugo. En tonåring nästan. Hmmm.

AHA!

Ibland är jag trög. Skyller på sömnbristen (Fast tänk om det inte är därför. Tänk om jag bara har låg iq?). I alla fall. Reklamen styrs ju självklart av det jag skriver! Nu är det en massa bebisreklam. Mystiskt dock, vad skrev jag för att få upp reklam för singeldejting?
När jag orkar ska jag sätta mig ner och skriva ett inlägg om mikrobiologi bara för att se vad som kommer upp. Det kan möjligen dröja innan det händer.

Alltså jag vet inte...

Inlägg nr 100 går i MORALENS tecken. Jag har lagt upp reklam på bloggen. Oklart dock om jag kan kontrollera vilken typ av reklam som visas. Nu är det en dejtingsajtsreklam med tjejer i bikini. Vad tycker nu arga feministen om objektifiering av kvinnokroppen etc, etc? DÅLIGT tycker feministen. Får reklamen vara kvar? Orkar jag sätta mig ner och kolla inställningar om jag kan kontrollera vad som visas?
Lättjan lär vinna över min idealism i kväll. Har haft en lång dag och när jag och Kotten äntligen kom hem vid åtta på kvällen visade det sig att jag glömt hemnycklarna på teatern. Så det var bara att sitta i trapphuset och vänta på Maken. Om jag har problem med mitt tålamod så kan jag berätta att Kotten är sju resor värre så den väntan var spännande, minst sagt. Han har fortfarande inte kommit ner i varv utan ligger i sin säng och babblar.
Kontentan är att jag är för trött för att bry mig om reklamen. Den får vara kvar. Undrar vilken av helvetets kretsar jag kommer att få brinna i för det? Finns det en minusetta?

Morgontrött

Hatar att jag är morgontrött men kvällspigg. Hur trött jag än är på dagen piggnar jag till efter klockan sju på kvällen som om jag tagit en lina kola eller ngt. När Kotten lagt sig klockan nio sitter jag ofta uppe till klockan ett då jag tvingar mig i säng och sällan somnar före två. Klockan sex vaknar Maken för att gå till jobbet så då vaknar jag oftast trots ögonmask och öronproppar. Hinner sällan somna om före sju då Kotten vaknar och är glad som en liten apunge i träd och vill leka. Så summan blir runt fem timmar per natt vilket funkar i några veckor, men efter ett par månader blir man som en zombie och kommer inte ihåg ord som "koncensus". Jag segar mig fram hela dagen och klockan sju säger det PING så är jag pigg igen. Hur sjukt är inte det?
Idag ska jag först leka lyxhustru och gå och få naglarna fixade. Därefter ska jag, Kotten och Jurek träffa en advokat för att få hjälp med en besvärlig situation på teatern.
På tal om besvärlig situation - de här hyresgästerna som jag alltid klagade på förut sa upp sitt kontrakt för några veckor sen vilket man bara kunde applådera. Men de stack också från fem obetalda fakturor. Så nu skickar jag dessa fakturor till Kronofogden. Ngnstans går gränsen. Typ här.
Kotten har en ny leksak. Igår skrev jag ju att jag köpt en ny leksak till honom som blinkar och låter. En liten telefon - han gillar telefoner - där knapparna lyser när man trycker på dem och varje knapp har ett ringljud. Så jag sitter och hoppar hela tiden och tror att det ringer. Han älskar sin lilla telefon och trycker oavbrutet på knapparna. Jag hatar den redan men är glad ändå eftersom jag redan har hunnit svara på en massa mail samt blogga utan att Kotten krävt att bli runtburen som underhållning. Det är värt mkt!

Tempo

Vad har jag hunnit med i dag då? Vaknat hos mina föräldrar i Täby, åkt till Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby och blivit använd som nåldyna (alltså tagit diverse prover), fikat hos mormor, köpt irriterande leksaker till Kotten som blinkar och låter, städat lägenheten, överlåtit Kotten till barnflickan, åkt till teatern, haft två möten, handlat, åkt hem, lagt Kotten. Och andaaaaas uuuuuuuut...
Ibland blir jag helt fascinerad över hur lilla Krypkotten står ut med mitt tempo. Men han verkar gilla det och är betydligt grinigare när vi bara är hemma och vilar. När vi är på vift är han i regel ytterst ogrinig.

Lågt blodtryck

Jag har alltid haft lågt blodtryck men också alltid fått höra att det bara är bra för Gud förbjude att man har högt blodtryck! Typ om högt blodtryck är dåligt måste ju lågt blodtryck vara motsatsen, alltså bra. Skitbra, tills det blir så lågt och kombinerat med sömnbrist att kroppen inte orkar hålla sig uppe. Jag får konstiga kollapser flera gånger om dagen nu när kroppen bara ger efter och jag faller ihop. Lagom kul om man håller ett barn i famnen eller drar barnvagnen nerför Götgatsbacken.
Imorrn ska jag till Löwenströmska Sjukhuset och bli närmare undersökt.
På teatern har Operavox premiär på lördag på sin version av Don Giovanni. Allt jag vet är att handlingen utspelas på en finlandsfärja och att de vill att vi säljer Lapin Kulta i baren. Maken har kottetjänst så jag jobbar i baren hela helgen. Ska bli kul.
Utöver det ska jag och Maken tömma källaren eftersom vi får tillträde till nya lägenheten NÄSTA FREDAG. Vi kommer ALDRIG hinna. Dessutom ska vi hinna få klart Ivanhoemanuset. Allt inom loppet av samma helg. Ska bli spännande att se om vi lyckas. Och här förstår vi vad min sömnbrist kommer ifrån eftersom sömnen är det första som prioriteras bort.

Äckelapa

Kotten nös just på mig med munnen full av mat. Vi är så himla osams nu.
Ska försöka blogga lite från verrnissagen på teatern i kväll.

AW

I andan av att få bättre ordning på mitt liv har jag börjat köra Anna Wahlgren-metoden på Kotten. Sovramsa samt bestämda ät-och sovtider. Förut var jag väldigt emot den typen av schema och tyckte att jag och Kotten får väl improvisera beroende på hur mkt jobb jag har under dagen. Men nu misstänker jag att dagsschema är bättre, för på det här sättet vet jag exakt när jag kan jobba och när jag behöver fokusera på Kotten. Om två veckor ska jag utvärdera och avgöra om jag fortsätter eller inte. I dagsläget ser schemat ut som följer:

08.00 Vakna, äta välling

10.00 Sova en timme

11.00 Vakna

11.30 Äta burkmat + efterrätt

14.00 Sova en timme

15.00 Vakna

15.30 Äta burkmat + efterrätt

17.00 Sova en timme

18.00 Vakna

18.30 Äta burkmat + efterrätt

19.30 Välling + Bus

20.00 Sova

Efterrätt i Kottens fall betyder naturligtvis en frukt av ngt slag, inte typ chokladmousse. Skulle bli alldeles för grisigt.

På onsdag har vi vernissage på teatern. Det är faktiskt min moster som ställer ut. Inte nepotism på ngt sätt, jag gillar verkligen hennes grejer. Foajén är helt förändrad nu när vi har hängt tavlorna, det blev jättefint!

Annars är det mkt på gång. Kortfilm ska spelas in, samt pilot för en TVserie. Två barnföreställningar repas. Och naturligtvis vår nya Commedia Ivanhoe. Vi håller oss sysselsatta...

To cool for school

Har hunnit med babypromenad med Kottens "tvilling", dvs hans lilla kompis som är född på samma dag, därefter några möten på teatern, middag med syster och svåger och därefter promenad hem.
Kotten sover och jag har en timmes fritid innan jag måste gå och lägga mig själv för att hinna sova ordentligt. Sömnbristen börjar märkas ordentligt nu, jag blir trögare och trögare i skallen för varje dag som går. Detta trots att Kotten är tillbaka på sitt vanliga sovschema och sover typ elva timmar per natt, så det är helt mitt eget fel. Måste lägga mig i tid och koppla bort alla besvärliga tankar så att jag får lite sömn. Jag hade sömnproblem redan innan jag fick barn och låt mig säga att det inte precis har förbättrats...
Kotten har fått sina första solglasögon. Han ser mkt cool ut när vi går på stan.

Vår!

Nu är det vår! Och jag är bara föräldraledig i 29 dagar till, sen åker hojen fram! Det är en av mina bästa dagar på året när jag kan ta min första cykeltur. I vanliga fall skulle det ha skett för ett tag sen, men svårt att dra barnvagn när man cykel. Projekt för hösten är att införskaffa en christianiacykel, alltså en trehjuling med en stor låda framför styret. Då kan Kotten sitta i lådan och bli runtskjutsad.
Jag ser det som en solklar fördel att jag kommer att bo längre från stan och därmed ha längre cykelväg varje dag. Cykla är roligt. Det blir värre på vintern. Åka tunnelbana suger.

Ordmärkeri

Jag brukar hålla med Katrin Zytomierska i ganska mkt, men idag är hon ute och cyklar. Särskilt som hon inte håller reda på terminologin utan skriver om jämställdhet men kallar det för jämlikhet. Jag vet, de som märker ord är de som inte får ligga tillräckligt. Seriöst, jag har en nio månader gammal bebis som riktigt anstränger sig för att plåga livet ur mig och jag försöker driva en teater i stället för att vara föräldraledig. Min man kommer sällan hem före tio på kvällen så jag är oftast ensam med Kotten hela dagar. Helgerna går oftast åt till att jobba på teatern, städa, stå i baren, möten, skura toaletter, visa upp scenen för potentiella kunder etc. Tror ngn att jag bryr mig om jag aldrig får ligga igen? Faktiskt inte. Jag märker ord för att jag har ngn sorts bokstavskombination som gör att jag får psykos när folk inte vet skillnad mellan jämställdhet och jämlikhet. Eller säger "även fast" och "sveich" i stället för Schweiz. Och "igenkligen" är också irriterande. För att inte tala om särskrivningar, det är möjligen det mest enerverande som finns.
Liten brun hårig flicka står vid bar disk och väntar på sjuk gymnast. Det är allt jag har att säga för idag.

Nya tag

Okej, följande gäller: Den här veckan ska bli bättre och jag ska sluta vara gnällig. Kotten ska inte bli magsjuk, jag ska gå och lägga mig samtidigt som han på kvällen så jag inte blir sinnessjuk av sömnbrist och katten ska börja svara på insulinbehandlingen. Utöver det ska allt på teatern fixa sig. Sådärja, nu vet universum vad som gäller.
På lördag är det kortfilmsfestival hos oss på teatern. När jag ringde den ansvariga killen för att kolla upp alla detaljer bestämde sig Kotten för att sitta och bajsa högljutt i bakgrunden. Han tog verkligen i för kung och fosterland och det HÖRDES kan jag säga. Han väljer verkligen sina ögonblick den lilla killen. Jag med min bajshumor tycker ju mest att det är bra underhållning. Tills det är dags att byta blöja.

Trodde jag ja

Jag har inte skrivit på ett tag nu. Det kändes himla ironiskt när jag såg titeln på mitt senaste inlägg "Karman stabiliseras en smula". Trodde jag ja. Sen bröt ju helvetet lös. Det är därför jag inte har skrivit på ett tag. Och jag kan tyvärr än så länge inte skriva vad som egentligen har hänt som är så dåligt för det är inte officiellt än. Men det har så klart med teatern att göra.
Fan, jg känner mig som att jag i åratal har jonglerat med ägg och blivit bättre och bättre på det, slängt in fler och fler ägg utan att det har varit ngt problem, har hållit alla i luften. Så helt plötsligt langar ngn in ett salladshuvud och allt hamnar i obalans, ägg efter ägg hamnar på marken och till slut står jag mitt i äggröran och bollar med det där förbaskade salladshuvudet som jag inte ens ville ha in.
Möjligen en konstig beskrivning.
Ska skärpa mig på skrivfronten nu. Återkommer.

Karman stabiliseras en smula

Dagen började med dålig karma. Jag skulle av med min supertunga lånebarnvagn vid Hötorget som är en labyrint även en bra dag. Nu var två rulltrappor samt hissen sönder så jag fick åka upp åt fel håll. Möttes av en Pressbyrån och tänkte "sjysst, jag får mitt kaffe i alla fall!" - men då tog de inte kort.
Men sen tror jag faktiskt att jag har tömt ut den dåliga karman, för sen blev dagen bra. Jag var uppe på Neo och korrläste lite texter inför deadline nästa vecka. Jag använder ordet "korrläste" i dess friaste möjliga bemärkelse, egentligen satt jag bara och läste, artiklarna var så pass bra att det var svårt att koncentrera sig på stavning och dylikt. Så jag läste mest för nöjes skull. Särskilt en artikel som ska in i nya numret var heeeelt fantastisk, mkt klokt skrivet om våldtäktslagstiftning. Borde vara obligatorisk läsning för alla.
Sen skulle jag ha möte med min producent. Eftersom solen lyste orkade vi inte sitta på teatern utan satte oss på ett litet fik som heter Mona Lisa som ligger högst uppe på Kungsgatan, alltså på Kungsholmensidan. Det var lite svårt att koncentrera sig på det vi skulle gå igenom, för Kotten var på sitt soligaste och gladaste humör och satt och härjade hej vilt, och min producent satt mest och busade och gjorde miner åt honom. Då kom caféägarens fru, som är från Iran inte kan ngn svenska, fram och gjorde klart att hon ville leka med Kotten. Så hon bar iväg med honom och satte sig vid ett annat bord och jag och producenten kunde avsluta vårt möte i lugn och ro. Hur bra som helst! Kotten var också jätteglad och skrattade högt när kvinnan sjöng för honom på persiska.
Om min eländiga förkylning bara kunde gå över så vill jag påstå att allt håller på att vända till det bättre. Och snart flyttar vi. Det blir kul.

Dålig karma

Jag har haft en vecka med sjukt dålig karma, så det har inte blivit mkt skriva av. Jag har, och är fortfarande, sjuk. Kotten var sjuk, men han är frisk nu. Ena katten fick diabetes. Andra katten fick kräksjuka. Jag lyckades göra en dum grej mot en kompis som blev lessen så jag blev lessen. Swedbanks datasystem strular, så handpenningen på vår lägenhet har inte kommit in. Och igår blev barnvagnen snodd från vårt trapphus. Det måste vara ngn som är ondskan själv som snor en barnvagn, fattat inte folk vad de ställer till med? Som tur är har jag världens snällaste föräldrar och min far åkte från andra sidan stan imorse så jag fick låna deras vagn. Inte för att vara otacksam, men deras vagn är ett tungt och omöjligt jävla åbäke som inte går att svänga och som jag får ont i ryggen av. Men jag behöver bara stå ut en vecka, jag har redan beställt en ny vagn. Som är så smal att den får plats i hissen så att jag kan ha den i lägenheten.
Dessutom körde jag på kunskapsprovet hos tillståndsenheten, så vårt alkoholtillstånd dröjer ytterligare. Fick dock reda på att INGEN I HELA SVERIGE har klarat provet på första försöket. Jag skrev prov nr två idag, så hoppas att det går bättre.
Vidare har våra underbara hyresgäster som jag alltid klagar på äntligen sagt upp sig. Men det här med två månaders uppsägningstid har de inte fattat, så de vägrar att betala sina sista fakturor. De har hoppat sönder en hel vägg också som måste lagas, det blir inte billigt. De är säkert skitnöjda och tror att de satt oss i klistret ordentligt och ska komma undan med det. Men jag vägrar att ge mig här, nu ska de få igen för alla gånger de varit omöjliga och jag inte vågat säga upp deras kontrakt för att jag har varit rädd att vi inte ska klara oss ekonomiskt utan dem. Så nu är det krig. Ärendet ska till Kronofogden och sen upp i tingsrätten om det krävs.
Så det var min vecka. På plussidan kan jag dock säga att Kotten har varit ett mönsterbarn de senaste dagarna och att jag numera kan ge katter sprutor. Bara en sån sak.

Sjukdom i kvadrat

Okej, vi klarar katten. Han ska dessutom få specialbehandling och vara med i en studie om diabeteskatter. Så vi får komma till en veterinär som är specialist på området, blir extra övervakade och dessutom blir det gratis.
Vi fick lära oss att ge stackars katten sprutor och det var såklart jättehemskt. Igår höll jag på att svimma när de tog blodprov på honom. Idag fick jag sticka in en spruta i hans nacke. Det var bara att bita ihop ordentligt.
Kotten har blivit smittad av min förkylning och har feber och är allmänt olycklig. Jag dito. Axelsson har diabetes. Och nu kräktes den andra katten, Skrållan, tre ordentliga spyor i hallen och vardagsrummet. Så nu undrar jag bara när Maken insjuknar och i vad...

Roligare och roligare

Vaknade med igensvullen hals. Så fort jag reste mig upp kickade alla resterande förkylningssymptom in. Feber, ont i halsen, hosta, täppt i näsan. Försöker bara hålla mig så långt borta från Kotten som möjligt tills hans barnflicka kommer klockan halv tre.
Klockan fem ska jag och Maken till veterinären igen och då tänker jag följa med, sjuk eller inte. Vi ska få sprutor och instruktioner om hur vi ska ta hand om vår katt. Maken envisas med att vi ska dubbelkolla om veterinären verkligen rekommenderar medicinering. Han hävdar att det finns en risk att vi håller Axelsson vid liv mer för vår skull än för hans egen och att det kan vara djurplågeri. Jag är med på att vi måste ställa frågan, men är inte alls beredd att ge upp min katt.
Mamma sa klokt att det är vårt ansvar att ge våra husdjur ett så bra liv som möjligt. När det inte är ett bra liv längre så är det vårt ansvar att se till att de får avsluta det på ett lugnt och värdigt sätt.
Skulle det nu vara så illa för Axelsson tänker jag inte låta dem söva honom på djursjukhuset. I så fall tar jag in en veterinär som gör hembesök så han får somna hemma.
Men det ska inte hända. Min katt ska hålla några år till.

Stackars katten

Förut att börja packa ner allt i lägenheten hann jag och min mor åka med min katt Axelsson till veterinären idag. Och det visade sig att min älskade katt har diabetes och måste få två sprutor om dagen resten av livet. Det kommer han inte att tycka om.
Är väldigt lessen för det här. Katten är ganska gammal också, så jag vet inte alls hur länge han tål den här behandlingen.

Scheisse alle Leute!

Skulle gå och lägga mig tidigt för att jag har sjukt mkt att göra imorrn och ska upp tidigt. I stället fick jag ett ryck och satt från klockan nio till nu (klockan ett) och skrev klart min bok. Det var nästan läskigt, den lever liksom sitt eget liv. Jag slutade kunna kontrollera medvetet vad som skulle hända.
Okej, nu är storyn klar. Nu måste jag bara skriva om den så den faktiskt blir ordentligt skriven också.
Scheisse alle Leute!

Vuxenpoäng

Har köpt lägenhet! :) Känns helt sjukt.
Kommer inte åka ngt till teatern den här veckan. Måste börja packa direkt. Lägenheten ska fotas på måndag och sen är det visning två veckor senare. Då ska det helst se lite snyggt ut. Vilket det sällan gör hos mig.
Får en egen walk in-closet i nya lägenheten. Maken försökte lobba för att han kanske skulle kunna få ha den som verkstad i stället. Ehhh? Vi har varit ihop i nio år och han har mage att ens ställa frågan?

Att flänga som ett torrt skinn

Idag har jag hunnit med att:
1) Skriva prov på Tillståndsenheten
2) Ta en promenad med Kotten
3) Hem och mata Kotten
4) Åka till banken och fixa med lånelöfte
5) Åka till teatern.
6) Börja bygga en databas över alla teatergrupper i Sverige
7) Promenera från teatern som ligger på Hantverkargatan till Medborgarplatsen.
8) Ta ett glas vin på Babylon  med syster och svåger

Imorgon skriver jag kontrakt på lägenheten om inte ngt hinner gå åt helvete innan dess.

Lotto

Just när jag och Maken i princip bestämt oss för att vi ska köpa lägenheten som jag skrivit om tidigare hör vår mäklare av sig med en mkt bättre lägenhet och vi får den billigt vid snabb affär. Det är som att vinna på lotto. Vi får den ca 300 000:- under marknadspris. Den har badkar, tvättmaskin, diskmaskin, balkong och en walk in- closet som jag har paxat. Heeelt sjukt. Hoppas bara det går igenom, vi skriver kontrakt tidigast imorrn.
Smolket i bägaren - det måste alltid finnas ett smolk - är att nu hamnar vi verkligen i förorten, vilket känns konstigt. Förut hojade jag in till stan på knappa fem minuter, bara rullade ner för Skanstullsbron. Nu blir det Stureby. Bara en tunnelbanelinje och säkert dubbelt så lång tid att cykla till jobbet. Kommer ngn orka hälsa på mig där ute? Eller kommer jag att få sitta där med man, bebis och diskmaskin och leva förortsliv?
Ilandsproblem var det ja.

Min baby ska bli fotomodell!

Jag har anmält honom till Vi Föräldrars omslagstävling. (Så bra gick det med min plan att aldrig lägga ut bilder på honom på nätet, tex Facebook. Jaja, jag höll mig ganska länge. Och bannern räknas inte, han syns knappt.)
Han är finast och borde vinna. Alltså inte för att jag är släkt med honom utan för att han faktiskt är bästa babyn. (Utom när han är skitjobbig och jag vill ge bort honom till första bästa person som vill ha honom.)
I längden handlar det nog inte så mkt om hur fin babyn är utan hur många kompisar föräldrarna har. Så låt oss se om mina vänner gillar mig...

Ledig helg

En ledig helg brer ut sig framför mig och Maken. Ingen visning på söndag. Inget specifikt som måste fixas. Kotten är hos mina föräldrar. Det var länge sen vi var så här lediga sist. Känns helt skumt.

På söndag vet jag om jag har blivit med lägenhet.

Ilandsproblem

Jag har våndats opropotionerligt mkt över det faktum att jag behövde köpa ny mobil. Har tydligen gått och blivit teknikmotståndare på gamla dar - pensionärspoäng - så Iphone var uteslutet. Hade möjligen också att göra med att det sista jag behöver är en riktigt bra leksak som den verkar vara. Skulle ju bara sitta och pilla med mobilen hela tiden till slut. Övervägde en Androidmobil men kände att problematiken var densamma och ORKA sätta sig in i alla grejer man måste kunna...
Slutsatsen blev att det enda jag behöver är en vanlig musikmobil utan pekskärm. Gjorde dock misstaget i butiken att fråga vad de rekommenderade. Slutade med att jag traskade därifrån med en Androidmobil som är en ganska exakt Iphonekopia men bara kostar hälften så mkt. Manipulerad? Möjligen en smula.

Men jag är skitglad över min nya mobil. Har insett att den enda sanna vägen till lycka är att ha Spotify i mobilen.

Random Acts of Kindness Day

Det är alltså Random Acts of Kindness Day idag. Pågår ända till imorrn, så det är ett dygn egentligen.
Bra, då kan folk göra goda gärningar idag och döva sitt samvete för resten av året. Det är som Earth Day, man släcker alla lampor i en ynka timme, sen har man gjort sitt. Trams, tycker jag. Vissa saker ska man göra jämt. Typ vara snäll mot folk och tänka på miljön.
Och nej, jag lever naturligtvis inte upp till det här. Men jag är åtminstone medveten om att det inte räcker med en dag eller en timme.
Förresten så skrev jag igår att jag aldrig mer ska klaga på Kotten och säga att han är jobbig. Det ska jag visst. Han är nämligen skitjobbig. Men jag älskar honom inte mindre för det. Lilla babyfjanten.