Väl på plats upptäckte jag, som jag alltid gör när jag är på museum, att jag fan inte är en särskilt kulturell person egentligen. Det var kul att titta på tavlorna och berätta för Maken om alla historiska personer. Det var kul att se kejsarinnan Josephines smycken, de gick inte av för hackor. Men alla små illustrationer, småpryttlar och statyer tråkade bara ut mig. Napoleon lät bland annat göra en byst på sin förste son när denne bara var bebis. Jag vet att det finnsen historisk kontext i det hela och bla bla bla, men jag tyckte bara det såg löjligt ut och började skratta. Då tittade folk konstigt på mig.
Som så ofta är jag mest fascinerad av de historiska kvinnorna. Josephine här nedan var ansedd som sin tids vackraste kokott och var gift med Napoleon tills han bestämde sig för att han behövde bättra på det napoleonska blodet genom att gifta in sig i en gammal kungafamilj. Då lät han skilja sig från Josephine som han en gång krönt till kejsarinna med sina egna händer.
Nästa person är drottning Desideria av Sverige. En borgarflicka från Marseille som först blev förlovad med Napoleon och slutligen gift med Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Karl XIV Johan. Hon kan inte ha varit särskilt lycklig. Hon hatade kylan i Sverige och blev tydligen utfryst av de äldre kvinnorna vid hovet. Hon överlevde både sin man och sin förste son och måste ha varit fruktansvärt ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar