Sjukdom i kvadrat

Okej, vi klarar katten. Han ska dessutom få specialbehandling och vara med i en studie om diabeteskatter. Så vi får komma till en veterinär som är specialist på området, blir extra övervakade och dessutom blir det gratis.
Vi fick lära oss att ge stackars katten sprutor och det var såklart jättehemskt. Igår höll jag på att svimma när de tog blodprov på honom. Idag fick jag sticka in en spruta i hans nacke. Det var bara att bita ihop ordentligt.
Kotten har blivit smittad av min förkylning och har feber och är allmänt olycklig. Jag dito. Axelsson har diabetes. Och nu kräktes den andra katten, Skrållan, tre ordentliga spyor i hallen och vardagsrummet. Så nu undrar jag bara när Maken insjuknar och i vad...

Roligare och roligare

Vaknade med igensvullen hals. Så fort jag reste mig upp kickade alla resterande förkylningssymptom in. Feber, ont i halsen, hosta, täppt i näsan. Försöker bara hålla mig så långt borta från Kotten som möjligt tills hans barnflicka kommer klockan halv tre.
Klockan fem ska jag och Maken till veterinären igen och då tänker jag följa med, sjuk eller inte. Vi ska få sprutor och instruktioner om hur vi ska ta hand om vår katt. Maken envisas med att vi ska dubbelkolla om veterinären verkligen rekommenderar medicinering. Han hävdar att det finns en risk att vi håller Axelsson vid liv mer för vår skull än för hans egen och att det kan vara djurplågeri. Jag är med på att vi måste ställa frågan, men är inte alls beredd att ge upp min katt.
Mamma sa klokt att det är vårt ansvar att ge våra husdjur ett så bra liv som möjligt. När det inte är ett bra liv längre så är det vårt ansvar att se till att de får avsluta det på ett lugnt och värdigt sätt.
Skulle det nu vara så illa för Axelsson tänker jag inte låta dem söva honom på djursjukhuset. I så fall tar jag in en veterinär som gör hembesök så han får somna hemma.
Men det ska inte hända. Min katt ska hålla några år till.

Stackars katten

Förut att börja packa ner allt i lägenheten hann jag och min mor åka med min katt Axelsson till veterinären idag. Och det visade sig att min älskade katt har diabetes och måste få två sprutor om dagen resten av livet. Det kommer han inte att tycka om.
Är väldigt lessen för det här. Katten är ganska gammal också, så jag vet inte alls hur länge han tål den här behandlingen.

Scheisse alle Leute!

Skulle gå och lägga mig tidigt för att jag har sjukt mkt att göra imorrn och ska upp tidigt. I stället fick jag ett ryck och satt från klockan nio till nu (klockan ett) och skrev klart min bok. Det var nästan läskigt, den lever liksom sitt eget liv. Jag slutade kunna kontrollera medvetet vad som skulle hända.
Okej, nu är storyn klar. Nu måste jag bara skriva om den så den faktiskt blir ordentligt skriven också.
Scheisse alle Leute!

Vuxenpoäng

Har köpt lägenhet! :) Känns helt sjukt.
Kommer inte åka ngt till teatern den här veckan. Måste börja packa direkt. Lägenheten ska fotas på måndag och sen är det visning två veckor senare. Då ska det helst se lite snyggt ut. Vilket det sällan gör hos mig.
Får en egen walk in-closet i nya lägenheten. Maken försökte lobba för att han kanske skulle kunna få ha den som verkstad i stället. Ehhh? Vi har varit ihop i nio år och han har mage att ens ställa frågan?

Att flänga som ett torrt skinn

Idag har jag hunnit med att:
1) Skriva prov på Tillståndsenheten
2) Ta en promenad med Kotten
3) Hem och mata Kotten
4) Åka till banken och fixa med lånelöfte
5) Åka till teatern.
6) Börja bygga en databas över alla teatergrupper i Sverige
7) Promenera från teatern som ligger på Hantverkargatan till Medborgarplatsen.
8) Ta ett glas vin på Babylon  med syster och svåger

Imorgon skriver jag kontrakt på lägenheten om inte ngt hinner gå åt helvete innan dess.

Lotto

Just när jag och Maken i princip bestämt oss för att vi ska köpa lägenheten som jag skrivit om tidigare hör vår mäklare av sig med en mkt bättre lägenhet och vi får den billigt vid snabb affär. Det är som att vinna på lotto. Vi får den ca 300 000:- under marknadspris. Den har badkar, tvättmaskin, diskmaskin, balkong och en walk in- closet som jag har paxat. Heeelt sjukt. Hoppas bara det går igenom, vi skriver kontrakt tidigast imorrn.
Smolket i bägaren - det måste alltid finnas ett smolk - är att nu hamnar vi verkligen i förorten, vilket känns konstigt. Förut hojade jag in till stan på knappa fem minuter, bara rullade ner för Skanstullsbron. Nu blir det Stureby. Bara en tunnelbanelinje och säkert dubbelt så lång tid att cykla till jobbet. Kommer ngn orka hälsa på mig där ute? Eller kommer jag att få sitta där med man, bebis och diskmaskin och leva förortsliv?
Ilandsproblem var det ja.

Min baby ska bli fotomodell!

Jag har anmält honom till Vi Föräldrars omslagstävling. (Så bra gick det med min plan att aldrig lägga ut bilder på honom på nätet, tex Facebook. Jaja, jag höll mig ganska länge. Och bannern räknas inte, han syns knappt.)
Han är finast och borde vinna. Alltså inte för att jag är släkt med honom utan för att han faktiskt är bästa babyn. (Utom när han är skitjobbig och jag vill ge bort honom till första bästa person som vill ha honom.)
I längden handlar det nog inte så mkt om hur fin babyn är utan hur många kompisar föräldrarna har. Så låt oss se om mina vänner gillar mig...

Ledig helg

En ledig helg brer ut sig framför mig och Maken. Ingen visning på söndag. Inget specifikt som måste fixas. Kotten är hos mina föräldrar. Det var länge sen vi var så här lediga sist. Känns helt skumt.

På söndag vet jag om jag har blivit med lägenhet.

Ilandsproblem

Jag har våndats opropotionerligt mkt över det faktum att jag behövde köpa ny mobil. Har tydligen gått och blivit teknikmotståndare på gamla dar - pensionärspoäng - så Iphone var uteslutet. Hade möjligen också att göra med att det sista jag behöver är en riktigt bra leksak som den verkar vara. Skulle ju bara sitta och pilla med mobilen hela tiden till slut. Övervägde en Androidmobil men kände att problematiken var densamma och ORKA sätta sig in i alla grejer man måste kunna...
Slutsatsen blev att det enda jag behöver är en vanlig musikmobil utan pekskärm. Gjorde dock misstaget i butiken att fråga vad de rekommenderade. Slutade med att jag traskade därifrån med en Androidmobil som är en ganska exakt Iphonekopia men bara kostar hälften så mkt. Manipulerad? Möjligen en smula.

Men jag är skitglad över min nya mobil. Har insett att den enda sanna vägen till lycka är att ha Spotify i mobilen.

Random Acts of Kindness Day

Det är alltså Random Acts of Kindness Day idag. Pågår ända till imorrn, så det är ett dygn egentligen.
Bra, då kan folk göra goda gärningar idag och döva sitt samvete för resten av året. Det är som Earth Day, man släcker alla lampor i en ynka timme, sen har man gjort sitt. Trams, tycker jag. Vissa saker ska man göra jämt. Typ vara snäll mot folk och tänka på miljön.
Och nej, jag lever naturligtvis inte upp till det här. Men jag är åtminstone medveten om att det inte räcker med en dag eller en timme.
Förresten så skrev jag igår att jag aldrig mer ska klaga på Kotten och säga att han är jobbig. Det ska jag visst. Han är nämligen skitjobbig. Men jag älskar honom inte mindre för det. Lilla babyfjanten.

Cancerbloggar

Jag har en ovana att jag läser cancerbloggar. Det började för några år sedan när min farmor dog i cancer i samma veva som jag skulle regissera en föreställning om cancer. Bloggarna blev min referenslitteratur. Idag följer jag fortfarande Vimmelmammans blogg - hon är som tur är i dagsläget friskförklarad. De andra jag följde klarade sig inte. Jag blev förvånad över hur berörd jag kunde bli, och lessen över att människor jag aldrig ens träffat, försvann.
Via Vimmelmamman trillar jag då och då in på Lindas blogg - en småbarnsmamma med cancer och usel prognos. Trots sin hemska situation lyckas hon tydligen bry sig om andra, för idag hittade jag ett inlägg om Tindra, 4 år gammal med levercancer. Jag läste inte inlägget särskilt noga, var direkt tvungen att distansera mig för att inte bli för lessen. Tänker bara på lille Kotten, Gud förbjude att det ngnsin händer honom ngt! Uppfattade i alla fall att lilla fyraåringen redan blivit utsatt för operation och cellgifter och nu är det dags för leverdonation som det är oklart om hon kan klara. Fan, vad livet kan vara orättvist! Fyra år, då har man inte ens hunnit börja liksom. Och vilken mardröm för föräldrarna, det måste ju vara det värsta som kan hända en, att ens barn blir så sjukt och plågas. Tusen gånger hellre att jag blir sjuk än lille Kotten.
Skälet till att jag skriver är i alla fall att det görs en insamling till lilla Tindras familj som man hittar om man klickar här. Den här familjen lär behöva allt stöd de kan få. Visst, det finns fler familjer i samma situation. Men just den här familjen har jag blivit informerad om att de finns, och därför vill jag hjälpa.
Fan, vad mkt hemskheter det finns. Jag ska aldrig mer klaga på Kotten och skriva att han är jobbig. Världens finaste lilla baby.

Rolighet

Jag hade ju vissa klagomål på mina berömda idiothyresgäster igen. De hade alltså bokat stora scenen för en föreställning på kvällen men vägrade att vi skulle få hyra ut den för en filminspelning på förmiddagen. Oklart varför de vägrade. Idag satt jag på kontoret i möte när konstnärliga ledaren för den gruppen kommer in utan ett ord och trycker ett papper i handen på mig. På pappret står det att hon inte godkänner en uthyrning, dagens datum och underskrivet av henne själv och hennes lika korkade producent. Jag undrar vad hon trodde att hon skulle uppnå med en papperslapp? Det hela är ett mysterium.
Till slut godkände de uthyrningen i alla fall. Inte för att jag egentligen behöver deras godkännande. Börjar undra om det inte bara är väldigt många bokstavskombinationer i omlopp i det där gänget. Låt mig säga att vi håller ögonen öppna efter en ny hyresgäst.

Underbar!

Älskar den här låten från första genomlyssningen!

Operahus

Den här artikeln fanns i DN för några veckor sen och ligger förstås kvar online. Handlar om hur smart det är att bygga ett nytt operahus egentligen. Skribenten menar i princip att man riskerar att bygga bort ett levande kulturliv. Må så vara - det märker vi först efteråt. Personligen undrar jag mest hur intresserad Svensson egentligen är av opera. Kommer det nya operahuset bara bli en ny klubb för inbördes beundran samt ett sätt att spänna musklerna för andra huvudstäder? Märker vi iofs också först efteråt. 

Bästa inlägget

Måste ju bara sprida mitt bästa inlägg från min förra blogg som skulle föreställa att handla om kultur. Det gick ju sådär.

Kalla fötter?

Vi leder fortfarande budgivningen. Men jag börjar oroa mig. Det är fråga om sånna sjuka mängder pengar som man i Stockholm har börjat tycka är helt normalt att slänga ut på sitt boende. Och det är ju bara att gilla läget och betala. Men vafan, jag har sett lägenheten i sammanlagt en halvtimme - har jag verkligen kunnat göra en vettig bedömning på huruvida den verkligen är värd de pengarna? Samtidigt så är det ju så här folk gör. Ser en lägenhet lite snabbt, bestämmer sig och betalar vansinniga mängder pengar.
Om jag känner såhär ska jag nog inte buda mer i varje fall. Även om vi egentligen ligger under vår smärtgräns.

Såpa

Då var det våra eländiga hyresgäster igen som jag alltid måste klaga på. Nu har de varit framme igen. De vet att vi gör brakförlust den här månaden eftersom det har bokat upp teatern alla dagar den här månaden eftersom de har föreställning varje kväll. Vilket är meningslöst i sig eftersom det kommer typ 20 pers per kväll och ser dem. Salongen rymmer 150. Nu fick vi erbjudande om en väldigt lukrativ uthyrning en förmiddag när våra hyresgäster alltså inte har föreställning. Det är alltså fråga om en ynka förmiddag som vi i så fall vill att våra hyresgäster flyttar sina grejer från stora scenen så att vi ska kunna hyra ut den. Behöver jag säga att de försöker vägra? Fortsättning lär följa. Vi behöver verkligen den här uthyrningen, eftersom ekonomin sällan är vad den borde vara på en teater. Så nu är det krig.

Återkommer.

Ledning

Vi leder budgivningen. Och mäklaren har värderat den till mindre än vad vi är beredda att ge. Nu kör vi så det ryker!

Budgivning

Budgivningen på "min" lägenhet är igång. Det skulle vara mkt lättare om de andra budgivarna också begrep att det var min lägenhet och slutade trissa upp priset.

Alla hjärtans dag

Jag har levt lyxhustruliv idag. Mitt enda ärende var att gå och få manikyr. Eftersom de inte har behagat att skotta min gata är var det lite svårt att ta sig fram, men det gick.
Skulle egentligen ha åkt till teatern efteråt, men har huvudvärk sedan några dagar tillbaka som bara inte vill ge sig, så jag och Kotten åkte hem i stället. Kotten fick stå och hoppa i sin nya hoppgunga, så han var mäkta belåten. Dessutom såg han ut att vara lite mallig över att han stod upprätt. Själv låg jag i soffan framför honom och bara höll koll på att han inte gick sönder, i övrigt gjorde jag inte många knop.
Klockan halv nio förklarade jag för Kotten att nu har jag mammat av för dagen så han fick gå och lägga sig utan vidare cermonier. Nu sitter jag här och doppar lchfplättar i 70%ig chokladsås (lchf tillåter riktigt mörk choklad) och väntar på att Maken ska komma hem från teatern. Vårt Alla hjärtans dag-firande kommer att gå ut på att jag orkar hålla mig vaken tills han kommer hem. Fast jag hade iofs ordnat med blommogram till hans jobb, så jag har mitt på det torra. Själv fick jag en bok. Mest för att det slumpade sig så att en bok som Maken beställt till mig från USA råkade komma just idag.

Drömlägenhet

Hittade Drömlägenheten igår. Den var egentligen mest konstig, små rum, ingen hall och i två plan så vardagsrummet är på en egen våning. Säkert skitjobbigt att släpa Kotten upp och ner och barnsäkra trappan. Jag bryr mig inte. Både jag och Maken kände att vi kom hem när vi klev in lägenheten. Så nu ska det budas och has ont i magen de närmaste dagarna...

Dagen

Idag var jag och Kotten isolerade eftersom gatan inte var plogat. Då passade han på att dregla sönder min telefon som han gillar att ha i munnen. Helt rätt dag att göra det på, isolerad och utan mobil, himla festligt.
Jag rotade fram min gamla Xperia som kräver en massa pill och en liten pekpinne eftersom allt är så litet på den. Sen la jag ut i min facebookstatus att om man ville att jag skulle ha en ens nummer skulle man smsa mig. Efter ett börjar smsen trilla in. Flera innehöll bara "Hej, här är mitt nummer. Kram!". Kram från vem??? Andra var lite roliga: "Hej, det här är numret till din snyggaste kompis. Gissa vem!" och "Sms från din sexigaste kompis" osv. Jag fick sitta med tjurig kotte på armen och med andra handen försöka pilla fram svar på sms med liten pekpinne och allt. Humorn var inte helt uppskattad med andra ord.
På kvällen skulle jag, Maken och Kotten äta middag med mina tjejkompisar. Men pga oplogad gata fick Maken ändå stanna hemma med Kotten, det gick ju fortfarande inte att komma fram med barnvagnen. Hade ändå en sjukt rolig middag med mina bästa tjejer!

Babydregel

När jag var gravid i typ åttonde månaden var jag inne på Åhléns med min mamma. Vi såg en kvinna i svart klänning med ett spädbarn på armen. Hela hennes axel och arm var täckt av spya och babydregel. Jag lovade naturligtvis mig själv på stående fot att aldrig bli sån. Jag har hållit det löftet till idag. Idag hade jag inte energi att bry mig när Kotten dreglade över hela mig flera gånger.
Till mitt försvar ska jag dock säga att detta skedde innanför hemmets fyra väggar. Jag hoppas att jag inte har fallit så djupt att jag skulle visa mig så här bland folk.
Det var mitt bidrag för dagen. Dregel. Imorrn kommer jag säkert kontemplera spyor eller bajs. För så djupt har jag fallit.

Vaccin

Idag var det BVC igen. Kotten får en massa extravaccin pga öststatspåbrå. Idag var det en riktigt hardcorevariant som krävde en extra barnmorska så att han verkligen skulle sitta blickstilla. Han var jättelessen och jag kände mig som en babymisshandlerska.
Barnflickan kunde inte ta sig till mig idag pga snökaoset så jag sitter hemma. Ville inte släpa med mig Kotten till teatern idag eftersom han var så lessen efter sprutan. Nu tar han sin eftermiddagslur så jag kan inte göra ngnting som för oväsen för då vaknar han. Resultat: Jag sitter vid datorn. Kollar mail, surfar på Facebook, kollar på lägenheter. Inget vettigt, har lite tråkigt.
Men Gud vad skönt det är när han sover!

Livet på teatern

Vindhäxor har premiär här i kväll så våra repetitioner är flyttade in på kontoret. Jag sitter vid datorn, Maken håller i repet och Kotten sitter och leker med den rekvisita som finns tillgänglig, i det här fallet en riddarsköld. Familjeidyll.
Nu slutade skölden vara rolig och Kotten började kinka. Så nu måste jag stoppa ner honom i vagnen, gå några varv runt kvarteret så han somnar och sen fortsätta jobba.

Fars

Jag är genomsvettig. Luktar babyspya. Har typ en kaka av smink i ansiktet i ett försök att dölja hur trött jag är. Ska iväg och köpa den där mikrovågsugnen nu. Kotten hävdar att han är tröttare än jag, så han sover. Jag gillar honom nästan bäst när han sover. Han ser så liten och rund och kramgo ut. Skulle vilja krypa ner i hans säng och lägga mig runt honom och sova jag också.
Hur överlever andra småbarnsföräldrar? Det är min eviga fråga. Jag har en lätthanterlig bebis, barnflicka en kväll i veckan och mina föräldrar brukar ha honom fredag till lördag. Och jag klagar och är helt slut.
Hemligheten ligger möjligen i att jobba mindre. Glöm det.

Sport

Idag ställs jag inför min största utmaning på länge. På väg till teatern ska jag köpa med mig en mikrovågsugn och sen släpa den och barnvagnen till teatern. Kan bli festligt.

Papegoja

Katrin skriver så fint om sin bebis idag. Jag har gått igenom precis samma grej - från att slita mitt hår och tro att Kotten gormar bara för att jävlas med mig till att inse att han bara är en stackars liten plutt som har ont i munnen och vaknar och tror att han är ensam. Lilla älsklingsskräpet.
Imorrn ska jag köpa en tandborste åt honom och börja borsta hans små tänder. Sen ska jag och Ludde ha möte på teatern. Sen rep. Så får vi se hur länge Kotten sköter sig, orkar han så stannar jag kvar lite på repet också.
Shit vad trött jag är. Det här med fortplantning är ju Moder Naturs största skämt. Folk har en inneboende drift att föröka sig. Den driften är så stark så att folk gladeligen tar sig igenom graviditeter med absurd viktökning, illamående, ont överallt, förlossning som gör så ont att man på riktigt tror att man ska dö, sen stygn på spännande ställen, sömnlösa nätter, såriga bröstvårtor, gallskrik dygnet runt, alla kläder luktar spya osv osv. OBS! Detta är ej en komplett lista. Ändå fortsätter folk att göra nya människor. Helt sjukt.

Teaterfrihet

Tisdagar är officiellt mina teaterfria dagar och ibland funkar det faktiskt att hålla det så. Idag står BVC på schemat, sen promenad med en kompis, därefter överlämning av liten Kotten till Maken så jag kan gå på permanent hårborttagning.
Kotten ligger för övrigt och sover. Han har en fantastisk vana som gör honom till världens bästa baby, alla kategorier. Han sover hela natten från nio på kvällen. Vaknar ngn gång mellan sju och nio. Får en flaska välling och sen somnar han om igen! Det är helt underbart! I vanliga fall brukar jag försöka lägga mig själv då, men eftersom vi ska till BVC snart hoppar jag över det och njuter av att få äta frukost i lugn och ro utan tramsig baby som vill bli underhållen. Sen ska jag duscha och låta det ta längre en två minuter. Bara en sån sak. Jag har fan inte hunnit duscha på två dagar, idag hade blivit den tredje. Snusk.

Farsen fortsätter

Nu var det våra hyresgäster igen... De ska ha premiär på onsdag och har dragit elkablar genom brandgången. Det är uppenbarligen ordentligt olagligt. När vi SNÄLLT ber att de ska ta bort den med just det argumentet får man höra från regissören att det är för mkt begärt och hela bråket om elkablar genom brandgången har gjort den här dagen till den värsta i hennes liv. Hur bekvämt liv har hon haft egentligen? Om det här är det värsta hon varit med om skulle jag gärna byta med henne.
Kotten ligger här på skrivbordet brevid mig och börjar uppenbarligen få nog. Så nu tar vi oss hem.

Diktatur

Om lille Kotten ville vakna snart så skulle jag kunna ta mig iväg till teatern. Vågar inte väcka honom innan han sovit färdigt, för då tar det hus i helvete. Lever med en pytteliten diktator som kontrollerar nästan varje minut av mitt liv.
Napoleon var inte en pytteliten diktator. Det är brittisk propaganda som hänger kvar. Han var snarare av medellängd. Jag borde starta en blogg på temat Onödigt Historiskt Vetande.

Pedofili

Hade en sorglig diskussion med Maken idag. Han har blivit väldigt barnkär sen vi fick Kotten och bara han hör en bebis pipa på tunnelbanan vill han springa fram och försvara den. När vi går förbi små bebisar på stan får han liksom ngt smetigt i blicken och kan till och med bli tårögd - lite som jag kan bli av fula men gulliga hundvalpar (vad gäller bebisar förblir jag dock ganska oberörd).
Idag slängde han ur sig att han skulle vilja jobba med bebisar, tänk att få umgås med bebisar hela dagen, det vore helt underbart. Jag tog honom på orden och frågade vilken bransch han tänkte på, funderade han på att skola om sig till barnmorska eller skulle han starta en dagpappaverksamhet? Han suckade och sa att det inte går. Ingen vill ju ha en man som barnmorska eller dagpappa. Han skulle ju bara framstå som en pedofil. Så det kändes kört från början.
Visst är det överdrivet. Men det finns också mer än bara ett uns av sanning i det. Det är väldigt sorgligt. Och don't get me started på jämställdhetsperspektivet.

Bristande självinsikt?

Jag tappade bort min älskade spindelbrosch. Traskade därför in på Glitter för att se om jag kunde hitta ngt att ersätta den med. Expediten kommer fram och undrar om hon kan hjälpa till med ngt. "Ja", svarar jag, "jag letar efter en lite rolig brosch". Med stenansikte och total avsaknad av humor svarar expediten: "Det blir nog svårt. Här på Glitter har vi mest eleganta broscher".
Det är sant. Hon använde verkligen orden "elegant" och "Glitter" i samma mening.
Slutade med att jag gick till Åhléns och köpte en ny likadan spindelbrosch som tidigare. Samt en extra ifall jag skulle tappa den igen.

Den Stora Sjukdomens efterdyningar

Det här med att äta chokladglass när man är magsjuk är inte nödvändigtvis en metod jag rekommenderar. De tre första skedarna var jättegoda. Sen blev det halvgott. Sen inte gott. Sen direkt äckligt. Sen mådde jag illa igen.
Igår var jag och Maken fortfarande så skakiga att vi inte gjorde många knop. Kotten är hos mina föräldrar. Hur gör folk om de blir sjuka och inte har sina föräldrar nära så de kan skicka dit sina barn? Makens mamma bor exempelvis i Boden, det är inte till stor nytta i det här läget. Men mina föräldrar bor på andra sidan stan så de kom som ett skott. Nn skämmer de bort lille Kotten med äppelmos och päronpuré hela dagarna, så han kommer väl aldrig vilja komma hem igen.
Idag blir det till att göra ett ryck. På schemat står "införskaffa ny soffa". Fick veta igår att helvetet med lägenhetsfotograferingen måste göras om, särskilt vår gamla sönderrivna (två katter) soffa såg riktigt sunkig ut på bilderna. Så ny soffa, därefter ny fotografering.

Världens bästa man!

Jag och maken har varit utslagna av ngn sorts magsjuka det senaste dygnet. Plötsligt vaknade jag upp ur dimman och fick för mig att jag var sugen på chokladglass. Eftersom jag är på sockerfri diet är det naturligtvis inget som finns hemma. Vad gör min underbara man? Traskar iväg för att köpa glass åt mig! Så nu sitter jag här och väntar på min glass och på världens bästa man!

Röra

Jag överlevde fotograferingen med nöd och näppe. Det var på håret dock. Ludde skulle ha kommit och tagit hand om Kotten med jag städade och gjorde i ordning. Men eftersom det hade rört till sig med strömmaschemat blev han tvungen att hoppa in och jobba. Så där stod jag med uppochnervänd lägenhet och arg Kotte spm ville bli underhållen.
Jag löste det genom att vara dålig förälder och sätta Kotten framför tv:n. Det är tydligen sjukt dåligt för bebisar att titta på tv och absolut inget jag rekommenderar annat än i nödsituationer.
jag hann klart det mesta innan fotografen kom och det som var i vägen fick vi helt enkelt släpa mellan rummen. Kotten tittade på Lilo and Stitch och var nöjd ändå till de sista fem minuterna.
Efteråt kompenserades Kotten med äppelgröt med äppelochbärmos och därefter babyspa. Sen försökte jag ha en diskussion med honom om den bristande logiken i hans taktik att gallskrika när han är trött i stället för att helt enkelt sova. Särskilt när hans mor har haft framförhållning och redan lagt honom i sängen och släckt ljuset. Han lyssnade inte på det örat utan tyckte att jag var dum i huvudet.
Nu sover han. Halleluja. Jag ska jobba undan lite och sen kommer barnflickan så jag kan sticka till teatern ENSAM. Underbart!

Förberedelser

Om tre timmar ska lägenheten fotograferas för försäljning. Jag måste städa, duscha och ta hand om Kotten. I stället sitter jag uppenbarligen och bloggar och Kotten leker i sin lekhage och verkar tro att han är ett litet får eftersom han låter "bä bä bä". Bra prioriterat från allas sida med andra ord.

Nä, om man skulle ta och göra ett ryck...

The Ring

Alla som har sett Hollywoodversionen av The Ring minns oftast när sonen säger om den läskiga lilla flickan "she never sleeps". Så säger jag om min lilla kotte nu. Han ska ta sin eftermiddagslur nu - eller sen en timme tillbaka egentligen - och han ligger bara och babblar och kinkar om vartannat. Men vägrar att sova. Lite såhär:

Nej, kanske inte riktigt.
Jag tyckte för övrigt att den amerikanska versionen var sjukt mkt läskigare än den japanska. Möjligen det läskigaste jag sett. Efter att jag och Maken hade sett den på bio tvingade jag honom att gå före mig in i lägenheten och dubbelkolla att det verkligen inte gömde sig en otäck liten flicka på de 36 kvadratmeterna vi bodde på då.