Jag har en ovana att jag läser cancerbloggar. Det började för några år sedan när min farmor dog i cancer i samma veva som jag skulle regissera en föreställning om cancer. Bloggarna blev min referenslitteratur. Idag följer jag fortfarande Vimmelmammans blogg - hon är som tur är i dagsläget friskförklarad. De andra jag följde klarade sig inte. Jag blev förvånad över hur berörd jag kunde bli, och lessen över att människor jag aldrig ens träffat, försvann.
Via Vimmelmamman trillar jag då och då in på Lindas blogg - en småbarnsmamma med cancer och usel prognos. Trots sin hemska situation lyckas hon tydligen bry sig om andra, för idag hittade jag ett inlägg om Tindra, 4 år gammal med levercancer. Jag läste inte inlägget särskilt noga, var direkt tvungen att distansera mig för att inte bli för lessen. Tänker bara på lille Kotten, Gud förbjude att det ngnsin händer honom ngt! Uppfattade i alla fall att lilla fyraåringen redan blivit utsatt för operation och cellgifter och nu är det dags för leverdonation som det är oklart om hon kan klara. Fan, vad livet kan vara orättvist! Fyra år, då har man inte ens hunnit börja liksom. Och vilken mardröm för föräldrarna, det måste ju vara det värsta som kan hända en, att ens barn blir så sjukt och plågas. Tusen gånger hellre att jag blir sjuk än lille Kotten.
Skälet till att jag skriver är i alla fall att det görs en insamling till lilla Tindras familj som man hittar om man klickar här. Den här familjen lär behöva allt stöd de kan få. Visst, det finns fler familjer i samma situation. Men just den här familjen har jag blivit informerad om att de finns, och därför vill jag hjälpa.
Fan, vad mkt hemskheter det finns. Jag ska aldrig mer klaga på Kotten och skriva att han är jobbig. Världens finaste lilla baby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar