Vaknade med igensvullen hals. Så fort jag reste mig upp kickade alla resterande förkylningssymptom in. Feber, ont i halsen, hosta, täppt i näsan. Försöker bara hålla mig så långt borta från Kotten som möjligt tills hans barnflicka kommer klockan halv tre.
Klockan fem ska jag och Maken till veterinären igen och då tänker jag följa med, sjuk eller inte. Vi ska få sprutor och instruktioner om hur vi ska ta hand om vår katt. Maken envisas med att vi ska dubbelkolla om veterinären verkligen rekommenderar medicinering. Han hävdar att det finns en risk att vi håller Axelsson vid liv mer för vår skull än för hans egen och att det kan vara djurplågeri. Jag är med på att vi måste ställa frågan, men är inte alls beredd att ge upp min katt.
Mamma sa klokt att det är vårt ansvar att ge våra husdjur ett så bra liv som möjligt. När det inte är ett bra liv längre så är det vårt ansvar att se till att de får avsluta det på ett lugnt och värdigt sätt.
Skulle det nu vara så illa för Axelsson tänker jag inte låta dem söva honom på djursjukhuset. I så fall tar jag in en veterinär som gör hembesök så han får somna hemma.
Men det ska inte hända. Min katt ska hålla några år till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar