Det här med karma

Då var det min dåliga karma igen. Igår hade jag en ordentligt hektisk dag. Vi flyttar imorrn så det skulle packas och fixas. Medan jag väntade på Kottens barnflicka kunde jag naturligtvis inte göra så mkt, men sen skulle det fixas. Cykeln skulle cyklas ner till ZetCity i Hammarby Sjöstad för att utrustas med en elmotor. Känns rätt viktigt eftersom jag älskar att cykla, men nu kommer ha dubbelt så lång sträcka till jobbet och vill inte komma fram genomsvettig. Med motor kan jag välja att få lite skjuts framåt samtidigt som jag trampar, exempelvis i uppförbackar. Så det skulle fixas och sen skulle jag packa, packa, packa.
I alla fall. När jag kommer ner till källaren för att hämta cykeln så är det a) en jävel som har snott Kottens filt ur barnvagnen, en filt som Maken dessutom hade när han var bebis, b) roat sig med att låsa fast min cykel i det fasta låset som sitter på bakhjulet och ta nyckeln. Verkligen kul. Bra humor. Eftersom det är andra gången exakt samma sak händer var det reservnyckeln som satt i och jag hade inga fler. Jag vet att jag inte borde ha lämnat nyckelhelvetet i, men det där låset är så idiotiskt att är det inte låst så sitter nyckeln fast. Man kan bara ta ut den om man låser. Och jag gitter inte att hålla på att låsa det låset också när jag redan har ett granitlås för vardera hjul. Det var bara att först ringa verkstan och säga hej, jag kommer komma med en låst cykel som jag inte har kvitto på eftersom jag har packat ner det, kan ni fixa det? Och sen dito till taxibolaget, hej, jag behöver frakta en låst cykel, är det okej? Nu var det som tur var okej, men taxiresan kostade och demolering av lås kostade och HALLÅ, JAG ÄR FATTIG KULTURARBETARE!
Och vem FAN snor en babyfilt? Är inte det lite äckligt? De kan ju inte veta hur mkt Kotten har bajsat och kräkts på den? Och varför, varför, varför snor alla mina grejer?
Nä, men om jag skulle ta och packa lite i stället för att gnälla. Köket och sovrummet kvar. Mindre än ett dygn kvar till flytten. Gud vad jag önskar att jag var en sån där välorganiserad människa som redan har packat allt i prydliga, märkta och färgkodade kartonger. Mina skrynkliga kartonger är märkta typ "blandad scheiss" och "läggs i vardagsrummet eller sovrummet eller hallen, typ där det finns plats". Den sista märkningen är helt värdelös eftersom det bara finns ett rum till. Jag kunde verkligen ha sparat pennan.
Packa var det.

Ombytta roller

Kotten är fortfarande hos morföräldrarna, jag packar och Maken ligger i sängen och skriver manus (soffan hamnade på tippen igår). Tycker att det är helt uppåt väggarna att jag packar och han skriver. Packa, lyfta, bära, det är fan karlgöra. Plus att jag av princip alltid hellre ligger i sängen än arbetar.

Vuxenproblem

Seriöst alltså. Det här med att flytta. Man borde få betalt, så jävla jobbigt är det. Det senste dygnet: Klockan tio igår morse infann jag och Kotten oss på Fastighetsbyrån för att få nycklarna. Det tog en timme. Sen iväg med ersättningsbuss till Stureby och nya lägenheten för att släppa in hantverkarna. Kotten ålade runt och undersökte allting - en tom lägenhet är ju faktiskt ganska barnsäker - och jag och hantverkarbossen gick igenom allt som skulle göras och hittade på lite nytt under gång. Sen var det bara att proppa ner Kotten igen och hoppa på ersättningsbuss till Globen för att köpa speciellt kattnät att näta in balkongen med så katterna inte ska kasta sig ut handlöst och typ dö. Nej, det funkar tydligen inte med vanligt nät. Eller så har jag för långt till Claes Ohlson. Sen hem till gamla lägenheten (där vi alltså fortfarande bor), Kotten fick sova och jag bytte om för träff med lite kollegor från Strömma. Sen iväg till Östermalm för umgänge med människor som är mer än en meter långa och inte jobbar med teater. Lycka! Då ringde Maken om kris på teatern och att han inte kommer komma hem sen på kvällen för att hjälpa till med Kotten. Jag fick babypsykos direkt eftersom Kotten numera vägrar lekhagen och kräver att vara lös på golvet. I en lägenhet som på intet vis är barnsäkrad utan full av flyttgrejer. Jag skulle få tillbringa hela kvällen med att jaga honom och dra ut hans fingrar ur eluttag. Glöm det.
Efter trevligt häng med båtmänniskor gav jag mig glatt av till mina föräldrar i Täby. Lastade över Kotten på hans morföräldrar och duschade i en halvtimme tills han somnat. Lyx!
Nästa morgon hyrde jag och far en liten lastbil för att köra grejer till tippen. Så jag fick trippa runt där i de kläder jag haft på mig när jag var ute på Östermalm kvällen innan, kort kjol och högklackat på återvinningscentralen är det nya svarta tydligen. Sen hem till gamla lägenheten och hämta skräp och köra till en annan tipp. Hem igen och hämta lite grejer som skulle köras till nya lägenheten där hantverkarna redan var i full gång. Kottens rum var redan klart, det blev jättefint!
Sen äntligen hem. Nu är Kotten hos mina föräldrar. Stackars Maken på teatern, där han nog blir kvar halva natten. Jag är ensam hemma. Ljuvliga ensamhet...
Okej, jag förstörde ensamheten genom att se nya Harry Potter-filmen. Den var INTE bra. Men jag har aldrig gillat filmerna. De litar inte på grundstoryn utan satsar allt på specialeffekter. Trams.
Åter till mina vuxenproblem: Vi flyttar på onsdag och har inte packat. Då använder jag tiden effektivt och sitter och skriver strunt på bloggen. Risken finns ju att jag kommer ta bort hela det här inlägget imorrn.
Jag är så trött att jag ser dubbelt. Klockan är halv elva på en lördagkväll och jag går fan och lägger mig.

Evighetsmaskin

Arbetet på teatern tar aldrig slut. Nu pajade PA:t så det har varit katastrofläge för att snabbt få fram ett nytt för inga pengar. Till slut löste det sig, fast förvisso med några pengar. Låt oss hoppas att baren är lukrativ i helgen när Operavox spelar för enkelt uttryckt ligger vi back.
För övrigt tillbringar jag och Maken vår nioårsdag med att vänta på IKEAleverans. Mkt romantiskt.

Humor

Workshopen som jag skrev om i mitt förra inlägg är såklart event på Facebook. Så jag skickade ut meddelande till alla inbjudna. Får svar av en riktig surkuk: "Varför internpostar ni om detta? Varför använder ni inte vanliga inlägg? Irriterande spam är ju halv kul :( "
Är det bara jag som tycker att det är sjukt kul med en människa som orkar vara så sur och inte kan stava? Undrar om han sursvarar på alla massmail man får på Fejjan?
Svarade mkt korrekt:
"Vi ber så mkt om ursäkt för det besvär detta medfört och tar bort dig från vår mailinglista.
Vänligen
Bouffonteatern"
Egentligen ville jag tillägga typ "din åsikt är viktig för oss och vi gör allt för att lösa ditt problem så snabbt som möjligt".
Min humor är lite vriden. Och tur är väl det. Jag får så mkt glädje av roliga/sura människor. När de inte gör mig förbannade dvs.

Workshop

Den 30 april och 1 maj arrangerar Bouffonteatern en workshop med Michael Fields, från ”Dell’Arte International School of Physical Theatre” i Blue Lake, Kalifornien kallad ”The Craft of Comedy”.

Michaels workshops är alltid mycket uppskattade. De är roliga, praktiska och ger nya insikter i hur komedin fungerar.

Michael, med sin långa erfarenhet av komedi och fysisk teater, har ett väldigt direkt och användbart förhållande till teatern och han är både uppmuntrande och underhållande.

Det kommer även att ges möjlighet att göra audition till Dell’Arte Schools ett åriga program för Michael eller att få mer information om deras MFA-program (magisterutbildning)  i samband med workshopen. För mer information om Dell’Arte gå till: http://www.dellarte.com .

Workshopen kommer att vara i Bouffonteaterns lokaler på Teater Replica, Hantverkargatan 78 i Stockholm, lördag 30 april och söndag 1 maj kl. 10.00 – 16.00.

Priset är 2500:-

OBS! Workshopen hålls på engelska.

För en anmälan gå till http://workshop.axaco.se/ eller läs mer på Facebook: http://www.facebook.com/home.php?ref=logo#!/event.php?eid=136350763102628

Så här skriver Michael själv om Workshopen och sej själv:

THE CRAFT OF COMEDY
The comic spirit manifests through the craft of the performer. Explore rhythm, timing, focus, partnership, use of the space, the rule of three’s, entrance/exit, dynamics, and much more that are part of the "dynamic theatre" as taught at the Dell'Arte International School of Physical Theatre. This workshop is the at the heart of the essential physical perform...ance territories of Commedia dell'arte, mask, melodrama and clown theatre. affiemarita@yahoo.se

Michael Fields
Producing Artistic Director, Master Teacher - DELL'ARTE INTERNATIONAL

Michael Fields is a founding member and Producing Artistic Director of the Dell'Arte Company. As a member of the Dell'Arte performing ensemble for the past 30 years, he has been a recipient of San Francisco and San Diego Critics Circle and Los Angeles Drama-Logue awards for Performance and Writing. He has co-authored and performed in over 25 Dell’Arte productions, including Mad Love, Slapstick, Intrigue at Ah-pah, Whiteman Meet Bigfoot, Paradise Lost, Performance Anxiety, Malpratice and Wild Card. He is also Chair of the California State Summer School for the Arts Theatre Program. A master teacher of Physical Performance Styles at the Dell'Arte International School of Physical Theatre, Michael has also taught for the Dutch National Theatre School; the California Institute of the Arts; and at the Aarhus University "Dramaturgi Institute" in Denmark. Michael was a member of the Board of Directors of Theatre Communications Group (TCG) from 1998 - 2004 where he served as the president of the International Theatre Institute/USA. He was an invited guest speaker at the first International Mask Conference in Venlo, Holland, with Dario Fo, Donato Sartori and Jacques Lecoq and has had articles published in a variety of national and international publications including Critical Perspectives, Writings on Art and Civic Dialogue. He is has directed nationally and internationally, and is the producer of the Mad River Festival.

KRASH!

Vaknade skräckslagen imorse av ett enormt brak. Det var uttråkade Kotten som väckte sin mamma genom att riva ner allting som låg på fönsterbänken i hans rum. Böcker, skålar, leksaker. Han når dit nu. Bra att veta.

Kritik

Fick skäll av min producent idag. Reagerade som vanligt med att tycka riktigt illa om att bli kritiserad. Men trettio sekunder senare insåg jag att han har ju rätt i det han säger, nämligen att jag behöver bättre struktur i arbetet och sluta upp med att bara springa runt och släcka bränder. Det vet jag ju. Har till och med skrivit om det på bloggen.
Framför allt måste både jag och maken bli bättre på att delegera jobb till andra och inte göra precis allt själva.
Och min producent behöver tydligen lära sig att inte kritisera mig. Det får bara min katt göra.

Lugn och ro

Kotten har inte varit så road av sin lekhage den senaste tiden. Han vill vara fri, hävdar han. Fri att kräla runt och riva ner allt han kommer åt. Hans hårt prövade mor är inte lika road av hans frihet.
Lösningen? Jag sätter på Mozarts "Trollflöjten" på Spotify i mobilen. Låser skärmen. Ger mobilen till Kotten i lekhagen. Nu har han varit helt fascinerad i en hel kvart och jag har kunnat sitta och dumsurfa.
På schemat idag står dejt med min goda vän Anja som är på besök från London. Sen ska jag till Strömma och löneförhandla - får se hur det går! På Strömma har jag ju mitt så kallade brödfödejobb, det som gör att jag faktiskt överlever när det inte är ngt bra cashflöde på teatern. Jag har också turen att ha ett brödfödejobb som jag verkligen gillar och som passar perfekt att kombinera med teatern. Mer jobb på sommaren när det är lågsäsong på teatern och tvärtom på vintern.Så låt oss hoppas att förhandlingen går bra så att jag inte känner mig kränkt och vill sluta efteråt.
Därefter teater, teater, teater. What else is new?

Leverans

Kotten levererades hel och ren av två väldigt trötta morföräldrar. Han hade hållit igång, minst sagt. Han har ju äntligen börjat krypa och klättra upp till stående. "Äntligen" skriver jag, för det var faktiskt på tiden. Ungen är nästan tio månader, hans tvilling Musse går redan. Fast å andra sidan var ju livet mkt bekvämare när han var mindre mobil. När man kunde lägga honom på rygg i babygymmet och han låg där och tyckte att allt var helfestligt, men kunde inte flytta på sig. Nu är han på allt. Drar i sladdar, petar i eluttag, kastar sig över datorer osv. Jag vet, alla har talat om för mig att den här perioden kommer, men jag är ändå helt chockad över att han är en sån liten självmordskandidat. Rutinen är klättra-trilla-skrika-klättra i en till synes evig loop.
Lilla Kotten. Han är inte så smart. Men väldigt älskad.

Sådärja!

Disken är diskad, golvet förvisso inte moppat, Maken väckt, källaren tömd. Jag är riktigt effektiv när jag väl kommer i gång. Nu har jag skickat ut Maken för att handla mat och ska själv dammsuga och moppa. Vilken kvinna jag är va? Det hade man aldrig kunnat tro under de åren som jag levde i ett par mjukisbyxor för att inte riskera att bli objektifierad. Nu får jag manikyr och går aldrig ut utan smink. Skulle gladeligen bli objektifierad om ngn brydde sig om en sån här gammal hagga med ett litet barn. Får väl bli milf eller ngt. I alla fall. Poängen var att jag har städat och ska städat mer. Och jag får det till politik och porr.

Brand i knut

Disken ska diskas, golvet moppas, Maken väckas, källaren tömmas. En vanlig söndag sådär. På fredag får vi nycklarna till nya lägenheten. Det brinner en smula i knutarna.
Ändå sitter jag bara här med resterna av frukosten framför mig och reser mig inte upp...

Lycka!

Kotten är hos mina föräldrar och Maken är på teatern. Jag ligger i soffan och läser tionde boken i TrueBlood-serien (ja, böckerna är MYCKET bättre än tvserien!) och bara njuter. Ensam hemma en lördagkväll. Så jävla skönt!

Minfält

Shit, det var jobbigt igår! Operavox hade sin premiär och hade köpt in en massa kakor, chips och ostbågar till caféet. Men för stackars mig som just läst Matrevolutionen och därför tagit tag i mitt LCHFätande, var teatern ett veritabelt minfält. Överallt fanns saker som jag ville äta men måste undvika. Mazariner. Snoddaskakor. Mariannegodis. Det tog liksom inte slut och där satt jag och försökte vara nöjd med mina patetiska små Babybelostar - naturligtvis utan kolhydrater.
Denna gång vann jag över frestelserna, men oklart om det kommer att funka varje gång. Idag försöker jag uppfinna ett recept på LCHFglass, det borde gå. Medan smeten står i frysen ska jag baka LCHFmintchokladkaka. Japp, känner mig lätt fixerad idag.
Operavox' föreställning känns klart sevärd. Nu har ju inte jag sett den utan bara hört den. Det låter väldigt bra i alla fall. Och Don Giovanni på en Finlandsfärja, det är ju rätt kul.
Men bra eller inte, en del av mig tycker inte om att hyra ut teatern. Det känns som en massa främmande människor är inne och härjar i ens vardagsrum och bara tar för sig av allt. Jättekonstigt blir det. Och en gubbe i publiken undervisade mig i hur det går till "i stora sammanhang" och på "riktiga teatrar" där man minsann kan förbeställa fika till pausen. Jag var väldigt nära att säga tack för lektionen men det här är min teater och jag tycker att pauser är trams, du kan dra. Mitt bättre (fegare? vuxnare? mindre pubertala?) jag segrade och han fick sin jävla förbeställning tjusigt uppdukat eftersom det nu var så himla viktigt. Borde jag ha tagit mer betalt kanske?
Egentligen är jag alldeles för folkilsken för båda mina jobb.

Rutin

Shit, jag och Kotten har fått rutiner. Han vaknar klockan sju och då får han sin vällingflarra - världens bästa grej tycker han. Sen stoppar jag utan prut ner honom i lekhagen och där han får han vara vare sig han vill eller inte tills jag är klar med disk och dammsugning och mina egna frukostförberedelser. Helst har jag honom i lekhagen medan jag äter frukost, men det börjar bli svårare och svårare att hålla honom där. Så jag bygger en spärr framför dörren till vardagsrummet och så får han härja fritt där medan jag först äter frukost och sen sätter mig och jobbar.
Så nu kryper han runt här och tjuter av lycka och drar i saker medan jag jobbar. Familjelycka liksom. :)
I kväll har Operavox premiär på Don Giovanni. Maken ska ha baby duty och jag ska stå i baren med Ludde. Det kommer bli så skönt att få en kväll i vuxet sällskap. Oklart egentligen om Ludde räknas dock. Han är typ tjugo. En tonåring nästan. Hmmm.

AHA!

Ibland är jag trög. Skyller på sömnbristen (Fast tänk om det inte är därför. Tänk om jag bara har låg iq?). I alla fall. Reklamen styrs ju självklart av det jag skriver! Nu är det en massa bebisreklam. Mystiskt dock, vad skrev jag för att få upp reklam för singeldejting?
När jag orkar ska jag sätta mig ner och skriva ett inlägg om mikrobiologi bara för att se vad som kommer upp. Det kan möjligen dröja innan det händer.

Alltså jag vet inte...

Inlägg nr 100 går i MORALENS tecken. Jag har lagt upp reklam på bloggen. Oklart dock om jag kan kontrollera vilken typ av reklam som visas. Nu är det en dejtingsajtsreklam med tjejer i bikini. Vad tycker nu arga feministen om objektifiering av kvinnokroppen etc, etc? DÅLIGT tycker feministen. Får reklamen vara kvar? Orkar jag sätta mig ner och kolla inställningar om jag kan kontrollera vad som visas?
Lättjan lär vinna över min idealism i kväll. Har haft en lång dag och när jag och Kotten äntligen kom hem vid åtta på kvällen visade det sig att jag glömt hemnycklarna på teatern. Så det var bara att sitta i trapphuset och vänta på Maken. Om jag har problem med mitt tålamod så kan jag berätta att Kotten är sju resor värre så den väntan var spännande, minst sagt. Han har fortfarande inte kommit ner i varv utan ligger i sin säng och babblar.
Kontentan är att jag är för trött för att bry mig om reklamen. Den får vara kvar. Undrar vilken av helvetets kretsar jag kommer att få brinna i för det? Finns det en minusetta?

Morgontrött

Hatar att jag är morgontrött men kvällspigg. Hur trött jag än är på dagen piggnar jag till efter klockan sju på kvällen som om jag tagit en lina kola eller ngt. När Kotten lagt sig klockan nio sitter jag ofta uppe till klockan ett då jag tvingar mig i säng och sällan somnar före två. Klockan sex vaknar Maken för att gå till jobbet så då vaknar jag oftast trots ögonmask och öronproppar. Hinner sällan somna om före sju då Kotten vaknar och är glad som en liten apunge i träd och vill leka. Så summan blir runt fem timmar per natt vilket funkar i några veckor, men efter ett par månader blir man som en zombie och kommer inte ihåg ord som "koncensus". Jag segar mig fram hela dagen och klockan sju säger det PING så är jag pigg igen. Hur sjukt är inte det?
Idag ska jag först leka lyxhustru och gå och få naglarna fixade. Därefter ska jag, Kotten och Jurek träffa en advokat för att få hjälp med en besvärlig situation på teatern.
På tal om besvärlig situation - de här hyresgästerna som jag alltid klagade på förut sa upp sitt kontrakt för några veckor sen vilket man bara kunde applådera. Men de stack också från fem obetalda fakturor. Så nu skickar jag dessa fakturor till Kronofogden. Ngnstans går gränsen. Typ här.
Kotten har en ny leksak. Igår skrev jag ju att jag köpt en ny leksak till honom som blinkar och låter. En liten telefon - han gillar telefoner - där knapparna lyser när man trycker på dem och varje knapp har ett ringljud. Så jag sitter och hoppar hela tiden och tror att det ringer. Han älskar sin lilla telefon och trycker oavbrutet på knapparna. Jag hatar den redan men är glad ändå eftersom jag redan har hunnit svara på en massa mail samt blogga utan att Kotten krävt att bli runtburen som underhållning. Det är värt mkt!

Tempo

Vad har jag hunnit med i dag då? Vaknat hos mina föräldrar i Täby, åkt till Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby och blivit använd som nåldyna (alltså tagit diverse prover), fikat hos mormor, köpt irriterande leksaker till Kotten som blinkar och låter, städat lägenheten, överlåtit Kotten till barnflickan, åkt till teatern, haft två möten, handlat, åkt hem, lagt Kotten. Och andaaaaas uuuuuuuut...
Ibland blir jag helt fascinerad över hur lilla Krypkotten står ut med mitt tempo. Men han verkar gilla det och är betydligt grinigare när vi bara är hemma och vilar. När vi är på vift är han i regel ytterst ogrinig.

Lågt blodtryck

Jag har alltid haft lågt blodtryck men också alltid fått höra att det bara är bra för Gud förbjude att man har högt blodtryck! Typ om högt blodtryck är dåligt måste ju lågt blodtryck vara motsatsen, alltså bra. Skitbra, tills det blir så lågt och kombinerat med sömnbrist att kroppen inte orkar hålla sig uppe. Jag får konstiga kollapser flera gånger om dagen nu när kroppen bara ger efter och jag faller ihop. Lagom kul om man håller ett barn i famnen eller drar barnvagnen nerför Götgatsbacken.
Imorrn ska jag till Löwenströmska Sjukhuset och bli närmare undersökt.
På teatern har Operavox premiär på lördag på sin version av Don Giovanni. Allt jag vet är att handlingen utspelas på en finlandsfärja och att de vill att vi säljer Lapin Kulta i baren. Maken har kottetjänst så jag jobbar i baren hela helgen. Ska bli kul.
Utöver det ska jag och Maken tömma källaren eftersom vi får tillträde till nya lägenheten NÄSTA FREDAG. Vi kommer ALDRIG hinna. Dessutom ska vi hinna få klart Ivanhoemanuset. Allt inom loppet av samma helg. Ska bli spännande att se om vi lyckas. Och här förstår vi vad min sömnbrist kommer ifrån eftersom sömnen är det första som prioriteras bort.