Minfält

Shit, det var jobbigt igår! Operavox hade sin premiär och hade köpt in en massa kakor, chips och ostbågar till caféet. Men för stackars mig som just läst Matrevolutionen och därför tagit tag i mitt LCHFätande, var teatern ett veritabelt minfält. Överallt fanns saker som jag ville äta men måste undvika. Mazariner. Snoddaskakor. Mariannegodis. Det tog liksom inte slut och där satt jag och försökte vara nöjd med mina patetiska små Babybelostar - naturligtvis utan kolhydrater.
Denna gång vann jag över frestelserna, men oklart om det kommer att funka varje gång. Idag försöker jag uppfinna ett recept på LCHFglass, det borde gå. Medan smeten står i frysen ska jag baka LCHFmintchokladkaka. Japp, känner mig lätt fixerad idag.
Operavox' föreställning känns klart sevärd. Nu har ju inte jag sett den utan bara hört den. Det låter väldigt bra i alla fall. Och Don Giovanni på en Finlandsfärja, det är ju rätt kul.
Men bra eller inte, en del av mig tycker inte om att hyra ut teatern. Det känns som en massa främmande människor är inne och härjar i ens vardagsrum och bara tar för sig av allt. Jättekonstigt blir det. Och en gubbe i publiken undervisade mig i hur det går till "i stora sammanhang" och på "riktiga teatrar" där man minsann kan förbeställa fika till pausen. Jag var väldigt nära att säga tack för lektionen men det här är min teater och jag tycker att pauser är trams, du kan dra. Mitt bättre (fegare? vuxnare? mindre pubertala?) jag segrade och han fick sin jävla förbeställning tjusigt uppdukat eftersom det nu var så himla viktigt. Borde jag ha tagit mer betalt kanske?
Egentligen är jag alldeles för folkilsken för båda mina jobb.