Vuxenproblem

Seriöst alltså. Det här med att flytta. Man borde få betalt, så jävla jobbigt är det. Det senste dygnet: Klockan tio igår morse infann jag och Kotten oss på Fastighetsbyrån för att få nycklarna. Det tog en timme. Sen iväg med ersättningsbuss till Stureby och nya lägenheten för att släppa in hantverkarna. Kotten ålade runt och undersökte allting - en tom lägenhet är ju faktiskt ganska barnsäker - och jag och hantverkarbossen gick igenom allt som skulle göras och hittade på lite nytt under gång. Sen var det bara att proppa ner Kotten igen och hoppa på ersättningsbuss till Globen för att köpa speciellt kattnät att näta in balkongen med så katterna inte ska kasta sig ut handlöst och typ dö. Nej, det funkar tydligen inte med vanligt nät. Eller så har jag för långt till Claes Ohlson. Sen hem till gamla lägenheten (där vi alltså fortfarande bor), Kotten fick sova och jag bytte om för träff med lite kollegor från Strömma. Sen iväg till Östermalm för umgänge med människor som är mer än en meter långa och inte jobbar med teater. Lycka! Då ringde Maken om kris på teatern och att han inte kommer komma hem sen på kvällen för att hjälpa till med Kotten. Jag fick babypsykos direkt eftersom Kotten numera vägrar lekhagen och kräver att vara lös på golvet. I en lägenhet som på intet vis är barnsäkrad utan full av flyttgrejer. Jag skulle få tillbringa hela kvällen med att jaga honom och dra ut hans fingrar ur eluttag. Glöm det.
Efter trevligt häng med båtmänniskor gav jag mig glatt av till mina föräldrar i Täby. Lastade över Kotten på hans morföräldrar och duschade i en halvtimme tills han somnat. Lyx!
Nästa morgon hyrde jag och far en liten lastbil för att köra grejer till tippen. Så jag fick trippa runt där i de kläder jag haft på mig när jag var ute på Östermalm kvällen innan, kort kjol och högklackat på återvinningscentralen är det nya svarta tydligen. Sen hem till gamla lägenheten och hämta skräp och köra till en annan tipp. Hem igen och hämta lite grejer som skulle köras till nya lägenheten där hantverkarna redan var i full gång. Kottens rum var redan klart, det blev jättefint!
Sen äntligen hem. Nu är Kotten hos mina föräldrar. Stackars Maken på teatern, där han nog blir kvar halva natten. Jag är ensam hemma. Ljuvliga ensamhet...
Okej, jag förstörde ensamheten genom att se nya Harry Potter-filmen. Den var INTE bra. Men jag har aldrig gillat filmerna. De litar inte på grundstoryn utan satsar allt på specialeffekter. Trams.
Åter till mina vuxenproblem: Vi flyttar på onsdag och har inte packat. Då använder jag tiden effektivt och sitter och skriver strunt på bloggen. Risken finns ju att jag kommer ta bort hela det här inlägget imorrn.
Jag är så trött att jag ser dubbelt. Klockan är halv elva på en lördagkväll och jag går fan och lägger mig.