Dagens utsikt från jobbet

Jag brukar ha jobbet med världens vackraste utsikt, men inte idag.

Mors dag

Min första mors dag som mamma har gått ganska obemärkt förbi faktiskt. Min käre make hör till den typen av män som behöver upplysas om när de förväntas ge presenter samt kvantitet och kvalité på dessa. Så inför mors dag hade jag upplyst Maken om att här var det läge för ordentliga presenter, gärna smycken enligt devisen "judinnor fryser om de inte har diamanter på sig". Jag fick ett par örhängen från Glitter för under en hundring.
Kotten gjorde ingen affär alls av den här dagen, det otacksamma lilla babyskräpet. Var är tacken för att jag bar honom i min mage i tio månader (ja, det här med att man bara skulle vara gravid i nio månader är bara en av de många lögner man tutas i när man blir på smällen. 40 veckor plus upp till två extra för förstföderskor. Gör matten.), och att det tog mig två dygn att klämma fram honom under dödlig smärta. Jaja. När han blir äldre ska han få höra.
Just nu sitter Kotten och leker med dammsugaren vilket bådar gott för framtiden. Om han senare i livet tycker att exempelvis golvmoppen och strykjärnet är lika roligt så får vi nog nytta av honom trots allt.  


:)

Oväntad ledighet

Jag har oväntat fått några lediga timmar ensam i lägenheten. Skulle egentligen först hålla i guideutbildning ute på Drottningholm, ta båten till Stadshuskajen och därifrån hoja direkt till teatern där Maken är med Kotten. Men pga av Marathon kom jag inte fram, så det var bara att vända och cykla hem.
Ärligt talat så njuter jag inte hälften så mkt av friheten som jag borde. Funderar på att städa, åka och handla, fixa balkongen, eller göra ngn annan av de tusen grejer som konstant släpar efter. Är dålig på att vara ledig just nu.

Intet nytt

Jag orkar inte skriva ett inlägg till om farsen på teatern. Senaste tjafset handlade återigen om baren. En gång för alla: Vi har tillståndet, alltså är det ordentligt OLAGLIGT för ngn annan att sköta baren och /eller ta intäkterna. Detta står numera i kontrakten för att det inte ska bli förvirrande för folk. Undrar om jag också behöver skriva in att man inte får förvara stulet gods på teatern, handla med droger eller köpa sex? Var går gränsen för vad folk begriper?
Men hoppas på goda nyheter snart. Har en riktigt bra grej på gång som jag inte vill jinxa, därför skriver jag inte mer än såhär - än.

Djurgårdsfärjan på väg till jobbet. 203 pers ombord varav ca 180 gallskrikiga ungar.

För tidigt på morgonen för den här ljudnivån. Står inklämd i ett hörn med mitt morgonkaffe och kontemplerar faktumet att om några år kommer Kotten vara så här omöjlig.
Fan. Nu spydde en unge. Det luktar kräks på hela båten och alla skriker. Fars.

Bitter? Jag? Nääää....

När onödigt samtal nr två kom från hyresgäst imorse ryckte jag luren från Maken som tagit samtalet och frågade vad det var som var så viktigt att det inte kunde vänta till på måndag, varför i helvete man ringer en lördag morgon före nio. Frågan var om man kan hänga om ljuset inför en föreställning om ca två veckor. Med andra ord definitivt en fråga som hade kunnat vänta till måndag.
Det här är alltså min vardag.
Nu var vi ju naturligtvis vakna, Kotten var uppe och härjade redan klockan halv åtta och jag var ändå på väg till jobbet. Det är bara principen.
När vi flyttat till den nya lokalen ska jag lägga till i kontrakten vi skriver med hyresgäster att vi kommer att fakturera dem om de ringer om onödiga grejer efter kontorstid.
Förra veckan var det ju några som skällde ut Maken att det är katastrof, LJUDET FUNKAR INTE OCH VI SKA HA FÖRESTÄLLNING SNART. När Maken kom upp i teknikbåset kunde han konstatera att de helt enkelt inte slagit på ljudbordet. Ludde, min bästa manny, råkade ut för liknande när hyresgästerna dragit ner volymen helt och undrade varför inget hördes. Det är sånna idiotier som vi kommer att ta extra betalt för.
Känns faktiskt rimligt.

Nog nu

Imorse var cp-karusellen igång igen. Klockan två minuter i tio var jag på jobbet, precis på väg in på ett viktigt möte. Då ringde det så klart från teatern. Nya hyresgäster på väg in för genrep, gamla hyresgäster hade inte tömt scenen som var bokstavligen överfull med grejer. Maken försöker ordna upp situationen, men det gick ju inte att rädda. Behöver jag säga att samtliga inblandade var upprörda så det räckte?
För första gången i mitt liv bestämde jag mig för att nej, jag kan inte göra ett skit, jag är på jobbet och kan inte göra två saker samtidigt. Så jag stängde av mobilen och gick in på mötet.
Mötet gick måttligt bra eftersom jag trots allt var stressad och hade svårt att inte tänka på att det är kaos på teatern.
Resultatet blev i slutändan att gamla hyresgästerna får ju kompensera de nya. Men fortfarande är det i slutändan vårt rykte som skadas.
Fan, nu ringde Maken precis från teatern när jag satt och skrev. De gamla hyresgästerna som skulle tömt scenen idag, sitter i stället på teatern och har dragit med sig en massa alkohol och tänkte typ ha fest. a) Vilken lokal som helst skulle förlora tillståndet på det och b) de är för fan en gymnasieskola, flera av dem är inte ens myndiga. Hur FAN TÄNKER DERAS LÄRARE?
Jag sa åt Maken att bara köra ut dem på en gång, inte förhandlingsbart. Seriöst alltså. Jag får fan psykos.
Men nästa vecka har jag möjligen riktigt goda nyheter. Om jag inte har blivit satt i tvångströja innan dess.

Lågintelligenta Dalkia

Seriöst. Jag jobbar på en teater för att jag vill jobba med teater - inte hålla på och fjärrstyra puckon. Senaste idioterna i raden är Dalkia som är våra fastighetsskötare. Ringer klockan elva på förmiddagen att de behöver komma in på teatern idag före fyra. Jag säger att som jag sa till er förra veckan OCH VARJE GÅNG NI RINGER så behöver jag bättre framförhållning än ett par timmar. Dessutom har vi ett gästspel så det funkar inte att de kommer in och bankar och för oväsen när det är föreställning vilket det är mellan ett och fyra. Då blir killen sur, börjar skälla ut mig och säger att han ska ringa fastighetsägaren och berätta hur samarbetsovillig jag är. "Gör det", säger jag och tänker för mig själv att vad ska de göra? Vräka oss? Galghumor.
Misstänker att 80% av min tid går åt till sånt här och bara 20% till ngn form av konstnärlig verksamhet.
Dalkia är för övrigt helt värdelösa. Varje gång vi behöver deras hjälp med ngt tar det månader. Bokstavligen. Men när de behöver komma in har de uppenbarligen inget tålamod alls.

Stryk

Vi hade babyhäng med Kottens tvilling Musse idag. De är naturligtvis inte tvillingar på riktigt, men födda på samma dag. Man kan dock inte se att de är lika gamla, Musse är ett huvud kortare och dessutom helt sjövild. Kotten är apatisk jämfört.
När vi sågs var det först gulligt, Musse kröp fram och började pussa Kotten, vilket Kotten snällt, om än förvånat, accepterade. När jag drog fram mobilen för att filma dem, lappade Musse till Kotten och Kotten började storgråta. Efter det verkade han utveckla en "mussefobi", och blev helt nervör så fort Musse kom i närheten.
Jag försökte förklara för Kotten att det var pinsamt att få stryk av en mindre bebis, och i fortsättningen skulle han peta den som försökte spöa honom i ögonen. Men Kotten var bara måttligt läraktig och på det hela taget mer intresserad av att leka med Musses mammas fjärrkontroll till tv:en.
Sist när vi var på öppna förskolan fick han ju stryk av en tjej. Jag tror att han måste börja lära sig en kampsport så fort han kan gå.

:)

Mama

Igår blev jag och Kotten intervjuade av tidningen Mama. Kotten bidrog till det hela genom att vägra bevisa min teori om att han är ett väldigt harmoniskt barn. Så han kinkade sig igenom mötet.
Artikeln ska handla om föräldrar som inte har nio till fem-jobb och hur de klarar det berömda livspusslet med bebis. Så jag och Kotten passade klart in i sammanhanget.
I efterhand vet jag inte om jag avslöjade för mkt om låg ammningsfrekvens, hur dåligt jag mådde under graviditeten eftersom jag egentligen inte ville ha barn, ovilja att vara föräldraledig och allt sånt. Men samtidigt så vill jag kunna stå för vad jag tycker och upplevt utan att behöva skämmas.
När jag väl träffade Kotten ville jag ju ha honom förståss. Men jag kunde ju inte veta i förväg att jag skulle få världens bästa baby som skulle bli min lilla kompis och hänga med överallt.
Nu har jag lagt honom eftersom han ska ta en tupplur. Ändå hör jag ett misstänkt "bäh bäh bäh" från hans rum. Ngt säger mig att han inte sover.

Surar

Dagen måste hittills anses klart misslyckad. Det regnar och är schweinkallt. Och imorse när jag cyklade till jobbet ville jag komma tidigare. Stan var tom på folk och trafik eftersom det var söndag morgon. På en helt folktom gata cyklade jag mot rött, vilket jag normalt ALDRIG gör. En minut senare körde en polisbil ikapp mig - "Jaha, det gick visst lite snabbt därborta vid trafikljusen". Sen fick jag en halvtimmes föreläsning om trafiksäkerhet och de skällde på mig. Jag fick inte böter, det var solklart att de inte hade några som helst planer på att bötfälla mig från början, de hade verkligen bara för lite att göra. Men det var allmänt förnedrande, särskilt när jag började gråta. Och jag kom försent till jobbet.
Funderar på att sura aktivt några timmar till innan jag rycker upp mig.

Ovärd dag på jobbet med sjuka mängder regn.

Bouffonteatern övar inför kommande tikifest.

Olika

Folk är ju som bekant lite olika. Nu tänker jag i fallet Bouffonteatern flyttar ut från Replica. Många människor är helt fantastiska, ringer och tipsar om lediga lokaler, erbjuder sig att hjälpa till med flytten och liknande.
Men sen finns ju såklart de man kallar gamar om man vill uttrycka sig dramatiskt. De som ringer och försöker reka på vad de tror är ett diskret sätt och vill ta reda på vad som händer med lokalen nu. Andra ringer direkt till Ledarna och hör sig för om de inte kan få ta över lokalen.
En gång för alla: Vi har INTE blivit uppsagda pga av att det skulle vara ngt problem med vår verksamhet, eller kontraktsbrott, eller samarbetssvårigheter eller ngt sånt. Det är ingen idé för ngn annan teatergrupp att försöka ta över kontraktet. Ledarna behöver helt enkelt lokalen själva, så det hela är fullt rimligt. Om jag har lånat ut en cykel till ngn och sen kommer på att jag behöver den själv så tar jag ju tillbaka den vare sig den andra personen använder den eller inte. Samma princip här. Är ni med?
Så själva Teater Replica kommer att upphöra att existera. Bouffonteatern kommer att flytta ngn annanstans så fort rätt lokal uppenbarar sig.
Kotten har ändå lagt in en beställning på en barnsäker teater. Så vi hade ändå blivit tvungna att flytta. Särskilt som det är en till liten person på ingång till Bouffonteatern. Grattis Helena och Kent!

Hur svårt är det?

Tänkte bara säga att nu ringde det igen. Jag säger "du ringer till fel person, du ska ringa NN". "Jag vet," svarar människan, "men jag har bara en kort fråga". Och så var samma dialog igång igen. Seriöst. Om han vet. Varför ringer han inte rätt person direkt?
Slutade med att jag bara vägrade att svara på frågan. Nu får vi se om han lär sig.
För övrigt: Vädret är underbart. Det luktar hägg överallt när man cyklar utanför stan. Om två veckor är jag ute på båtarna igen. Det är bra grejer.

Kontaktperson

Eftersom Maken är föräldraledig nu har han tagit över en del av mina uppgifter på teatern, bland annat kontakten med hyresgästerna. Vissa hyresgäster fattar inte det. Varje gång de ringer och stör mig på jobbet säger jag att jag är inte deras kontaktperson längre att de ska ta upp alla frågor med NN. Då säger de alltid, utan undantag, att de bara har en snabb fråga. Jag säger att det spelar ingen roll, det är rätt kontaktperson som gäller. Varpå de ställer sin fråga ändå som naturligtvis är lång och komplicerad. Jag hänvisar återigen till rätt kontaktperson. Lyckas lägga på luren. Ett par timmar senare ringer de mig igen och samma dialog utspelas. Suck.

Utomhus

Vi kör mkt utomhusträning nu, dels för att det är gästspel på teatern och dels för att det är så fint väder. Kotten förvandlas till Smutskotten och kryper runt i gräset, flörtar med allt och alla och vet knappt till sig av lycka över sin nyvunna frihet. Han är lite väl självständig dock och drar sig inte alls för att ge sig ut på upptäcksfärd ganska långt från gruppen och då får vi jaga honom.
Livet är fan bra nu. Sommar. Och flytt till ny teater börjar bara kännas som en bonus.
Folk har tydligen redan börjat höra av sig till Ledarna och vill ta över Replica. Ge upp för fan, de ska ha lokalen själva.

Kotte stör utomhusrep

Officiellt

Då är det officiellt. Bouffonteatern måste flytta ut från Replica. Ledarna, som äger fastigheten, behöver lokalen själva.
Det känns naturligtvis förjävla trist på ett sätt. Vi har investerat sjukt mkt i den här lokalen, både ekonomiskt och känslomässigt. Plus att det är en av Stockholms finaste scener, bara tanken på att de ska riva den är som en smäll i ansiktet.
MEN: Vi kommer flytta till en ny lokal. En som vi kan ha ordning på från början. Där elen är dragen rätt. Där det finns vatten och kanske till och med toalett i logen - det är ju typ katastrof att vi inte haft det hittills. Skådisarna har inte kunnat gå på toaletten efter att publiken börjat komma och inte kunnat sminka av sig efter föreställningarna om inte jag har sprungit med vattenhinkar.
Vi kanske till och med kan få tag på en lokal med vettigt kök så vi kan ha ordentlig caféverksamhet. Det vore inte så dumt.
Så på det hela taget kanske det inte är så farligt att behöva flytta. Vi får se.

Tid, skador och andpekoral

Okej, det var ett tag sen. Först flytt och en vecka utan internet. Sen ångest över att bloggen måste uppdateras. Jaja, nu är jag här i alla fall.
Flytten gick bra. Jag fick ett jack i huvudet, Kotten en blåtira och maken fick sy tre stygn på näsan.
Maken har gått på föräldraledighet och jag är numera ansvarig för att dra in pengar till hushållet. Halleluja. Är tillbaka på det sk brödfödejobbet på Strömma. Regniga dagar som idag händer det inte så mkt, så därför har jag nu tid att skriva på arbetstid.
Igår var det sorgligt på jobbet. Satt i terminalen på Nybroplan. I vattnet guppade en död and. Jag gillar änder. Sen blev andhona överkörd mitt framför terminalen. Hennes stackars pojkvän, andhanen, irrade runt och var jättelessen och förstod inte varför hans flickvän inte reste sig upp utan låg där som mos. Hur sorgligt som helst.
Två av mina kollegor gick modigt ut, skrapade upp resterna av den stackars anden och slängde resterna i papperskorgen. Snacka om ovärdigt slut.