Bra humor

Fotot är på en lyxyacht som ligger utanför Fotografiska Museet. Det är taget på avstånd så det är svårt att se hur stort åbäket är, men jämför med byggnaden bakom, då ser man! Humorn ligger i att båten heter 'Vive la vie!' - Leva livet. Tro fan att man lever livet ombord där!
När jag får en båt ska den heta Bumblebee eller Buffy. Det ska vara en gammal, charmig träbåt och jag ska ha tid att sköta den ordentligt.

Jag kommer att bli dyngbagge i nästa liv

Karman slog till igen. Blev påkörd av cyklist på vägen till jobbet och har tillbringat morgonen på Zet City för att få cykeln lagad. Är väldigt tjurig nu och kommer möjligen att vara det resten av dagen.

Har hunnit in en sväng på kontoret, flängt mellan båtar, åkt en tripp runt Lidingö, utbildat två omgångar guider, en sväng till teatern och sen hem och passa Kotten. En bra dag. Gillar särskilt att flänga mellan båtarna. Det ser nog sjukt stressigt ut utifrån, men är i själva verket bara trevligt att träffa folk man gillar men bara träffar på sommaren, springa på ännu  mer folk på kajen osv.
Kotten fick sin ettårsspruta idag vilket resulterade i trött liten fjant som helst ville sova. Det är ingenting hand trötta mor tänkte argumentera om.
Nu ska jag bara hålla mig vaken tills Maken kommer hem. I bästa fall. Det har varit väldigt si och så med sömn på sistone. En bra natt har jag sovit fyra timmar. Tur att det är sommar och att man får energi av ljuset och värmen, annars hade det inte gått.

Glad bitterfitta

Det är Kletzmerfest på teatern i kväll och jag hade så himla gärna velat gå. I stället sitter jag hemma på kottetjänst. Maken jobbar på teatern i kväll, därför landade Kotten på mig. Vi kunde inte riktigt göra tvärtom eftersom jag ska upp tidigt till jobbet imorrn. Det suger.
Kotten fyllde ett år igår! Nu är han inte längre en fjantig liten bebis utan en ettåring. Man märker en omedelbar skillnad i mognad och uppförande. Eller inte. I kväll har han lagt en enorm bajs och vrålat en massa, så allt är verkligen som vanligt.
Det här senaste året har verkligen flugit förbi. Jag fattar verkligen inte vart tiden tagit vägen. Igår firade jag och Maken mig på Kottens födelsedag - det var faktiskt jag som gjorde jobbet och förtjänar därmed att firas - genom att äta middag ute och prata igenom våra minnen från förlossningen. Vi minns fortfarande varenda detalj så tydligt att det känns som att förlossningen var typ förra veckan. Och ändå sitter vi här med en ettåring. Ja jävlars.

Världens vackraste utsikt

Det är inte helt fel att ha skärgården som arbetsplats!

Världens vackraste baby

I början var planen att inte lägga ut bilder på Facebook eller bloggen eller liknande. Men nu kan jag inte hålla mig. Jag har fan världens vackraste baby vilket bevisas nedan. Jag är himla mallig för jag har gjort honom själv.

Har jag inte rätt?

SMHI

Sitter på kontoret och tittar ut genom fönstret på en vägg av ösregn. Enligt SMHI är det just nu 22 grader varmt och strålande sol. Tänk om jag kunde få lika mkt betalt för att ha fel 60% av tiden?

Kastrull

Undrar varför man säger full som en kastrull? Kan dock säga att det är i allra högsta grad det jag är just nu. Full som en kastrull. Det var ingen olyckshändelse utan en aktiv plan. Jag har barn och kommer inte ut så ofta.

Tikifest på teatern i kväll!

Drottningholm

Sitter på Strömmas kontor och skriver manus för en ny tur som ska gå till Drottningholm. Försöker skriva pedagogiskt och vettigt om drottningar som Hedvig Eleonora, Ulrika Eleonora och Lovisa Ulrika. Hur f-n ska ngn lyckas hålla reda på dem? Varför hette alla nästan likadant?
Har redan hunnit med en guidad tur till Fjäderholmarna på morgonen innan öarna öppnade för allmänheten. Det var heeelt underbart. Tomt på människor och vi var ackompanjerade av det bästa ljudet i världen - vågor som slår in mot stranden. Det hör man aldrig annars där eftersom det brukar vara för mkt folk och måsar. Det var det inte nu.
Nu bloggar jag i stället för att jobba. Måste möjligen jobba i stället för att blogga.

Bästa ensemblen!

Har bästa ensemblen. Ena dagen sitter de och tramsar om att de skulle vilja ha en vulkan till tikifesten på lördag. Den skulle vara bakgrundsbelyst, det skulle komma rök ur den och man skulle kunna gömma två personer som sen skulle hoppa fram. Jag typ log överseende och tyckte att kidsen var gulliga som satt och hittade på saker. Men tro fan att de byggde en helt själva och att den blev riktigt snygg! Så himla coolt!
Jag klagar alldeles för mkt på jobbet på teatern. De här människorna är helt underbara att ha att göra med. Min enda ursäkt till varför jag gnäller mkt är nog helt enkelt att jag är sliten sen graviditeten. Jag jobbade bokstavligen tills vattnet gick, var tillbaka på jobbet tio dagar efter förlossningen och har inte haft ngn semester sen dess. Hade nog faktiskt behövt det. Och nu fyller Kottefjanten snart ett år, så det börjar bli läge att vila upp sig. Jag tänkte ta två veckor i september. Får se om det blir av.
Kottefjanten har för övrigt fått en matros- och en allmän båtoutfit, så nu kan han följa med mig till brödfödejobbet på båtarna utan att skämmas det minsta. Tvärtom, han kommer att vara dressed to the occasion och snyggaste babyn i stan!

Romantik på jobbet

Jag guidade ombord på Östanå I idag, ett jättefint sekelskiftesfartyg från 1906. På sista turen var det en kille som friade till sin tjej ombord och hon sa ja! Mkt romantiskt. Sånt gillas och måste uppmuntras. Så de fick en varsin fribiljett i förlovningspresent. Hoppas att min chef inte läser bloggen. :)

Dålig människa

Är jag en så dålig människa att jag förtjänar att bli bestulen stup i kvarten? Låt mig ta den långa versionen:
Igår kväll satt jag för omväxlings skull på bussen på väg hem. Hade inte kunnat hoja till jobbet eftersom jag hade Kotten med mig. Ja, han följer med till brödfödejobbet också. På kontoret finns en lång korridor där han kan krypa omkring och titta in på alla rum och säga hej till folk. Det tycker han är kul, lilla tramsbabyn. I alla fall. Maken hämtade Kotten när han jobbat klart och således hamnade jag på ersättningsbussen.
Där satt jag, hur glad som helst. Hade fått en ny mobiltelefon av jobbet och den här hemliga bra grejen som jag skrivit om tidigare verkar bli av. Så jag satt i telefon med mina föräldrar och berättade att allt är så himla bra. DÅ STJÄL NGN JÄVEL MIN HANDVÄSKA!!! Vet alla vilket jäkla meck det är med att fundera igenom alla kort man har, spärra, beställa nytt, ta fult foto för nytt leg osv? För att inte tala om det töntiga faktum att jag älskade min plånbok. Fick den i present av min mamma och den var (är? den är väl inte slaktad och delarna sålda?) från Hermés och därmed enda designerprylen jag ägde. Japp, jag är sjukt ytlig, men jag blev glad varje gång jag tog upp den plånboken. Att shoppa var ett dubbelt nöje, eftersom jag fick nya saker och fick beundra min plånbok. Typ. Men nu är den borta. Mitt enda hopp är att tjuven inte begrep att plånboken var värd ngt, så den kanske hamnar på polisens hittegodsavdelning till slut.
Så då tar vi upp frågan om karma igen. Har jag så sjukt dålig karma? Jag ger pengar till WWF, Amnesty och Rädda Barnen. Tar ofta hand om hemlösa katter. Tar ganska bra hand om Kotten. Har aldrig stulit ngt mer än en halv kolaböna när jag var elva. Jag slår för fan inte ens ihjäl getingar som kommer in i lägenheten utan fångar dem i ett glas och släpper ut dem! Jag är Moder Jävla Theresa! Varför ger inte folk fan i mina grejer? Cykeln, barnvagnen, handväskan. Jag är trött på människor.
Fast nu när jag gnällt av mig känns det lite bättre. Och snart ska jag presentera min goda nyhet. Ngn vecka till bara.