Det är Kletzmerfest på teatern i kväll och jag hade så himla gärna velat gå. I stället sitter jag hemma på kottetjänst. Maken jobbar på teatern i kväll, därför landade Kotten på mig. Vi kunde inte riktigt göra tvärtom eftersom jag ska upp tidigt till jobbet imorrn. Det suger.
Kotten fyllde ett år igår! Nu är han inte längre en fjantig liten bebis utan en ettåring. Man märker en omedelbar skillnad i mognad och uppförande. Eller inte. I kväll har han lagt en enorm bajs och vrålat en massa, så allt är verkligen som vanligt.
Det här senaste året har verkligen flugit förbi. Jag fattar verkligen inte vart tiden tagit vägen. Igår firade jag och Maken mig på Kottens födelsedag - det var faktiskt jag som gjorde jobbet och förtjänar därmed att firas - genom att äta middag ute och prata igenom våra minnen från förlossningen. Vi minns fortfarande varenda detalj så tydligt att det känns som att förlossningen var typ förra veckan. Och ändå sitter vi här med en ettåring. Ja jävlars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar