Jävlar i min lilla låda vilket inre motstånd jag har haft till min fina blogg ett bra tag nu. Det beror på följande:
1) Jag jobbar för mkt.
2) Jag sover för lite.
3) Jag har ett barn som är VÄLDIGT krävande i förhållande till sin storlek.
4) Jag har ingen fritid.
Summan av dessa fyra punkter är att jag är lite tröttare än vad jag hittills har insett. Jag fattade häromdagen när jag lyssnade på Lalehs nya skiva som är rätt fantastisk, särskilt låten "Vårens Första Dag". Det är typiskt en sån låt som jag verkligen älskar, den är härlig, den ger liksom ett lyft. Eller rättare sagt, jag gick och lyssnade på den och väntade på det där lyftet i kroppen som man bara får av riktigt bra musik, och jag fattade inte varför lyftet inte kom. Sen trillade poletten ner. Min kropp är helt enkelt för trött, det är verkligen bara det. Den orkade inte reagera. Vilket är rimligt, med tanke på hur läget är jobbmässigt.
Kontentan är att jag har rationaliserat bort allt som inte är direkt nödvändigt för att a) jobbet ska funka och b) att Kotten ska ha det bra. Vilket innebär att jag inte tränar, inte städar, inte bloggar.
Men nu är jag nog tillbaka på banan - behövde bara skriva det här inlägget för att det inre motståndet skulle försvinna!
I alla fall - jobbet: För all del stressigt som sjutton, men underbart! Och Kotten: Besvärlig som sjutton, men underbar! Allt annat: Fullständigt irrelevant.
Mer imorrn - jag är på banan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar