När jag var tjugo kunde jag repa tolv timmar i streck, gå ut och festa halva natten, sova två-tre timmar och sen glatt studsa upp och köra ytterligare ett tolvtimmarspass på teatern utan vidare. Dessutom kunde jag utan problem upprepa denna procedur önskat antal gånger.
Den här tiden är för evigt förbi. Numera kan jag dricka två glas vin, slockna direkt när jag kommer hem klockan tio och ändå känna mig bakis när jag vaknar.
Så döm min förvåning när jag efter en rejäl natt på stan vaknade klockan tidigt, cyklade 45 minuter till jobbet, traskade runt hela dagen på Drottningholm med en flock nya guider som jag utbildar och cyklade hem utan att det var ett problem. Jag kände mig inte bakis. Inte trött. Hade tvärtom en riktigt trevlig dag med kidsen.
Under cykelturen hem tänkte jag "Jäss, jag är en tonåring igen!!! Orkar vad fan som helst! Det här ska utnyttjas!".
Sen kom jag innanför dörren, benen började skaka och jag kollapsade i soffan.
Och här ligger jag nu.
Så vi hörs imorrn när jag fungerar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar