Vad gör man inte?

Har tillbringat hela helgen med Kotten och är därmed helt slut. Möjligen var det lördagen som tog musten ur mig. Jag fick för mig att Junibacken skulle vara ett kul ställe för mig och Lilleman att hänga på. Så på lördag morgon packade jag skötväskan och Kotten i vagnen och tog färjan över till ett soligt Djurgården. På färjan fick jag ett sms från kompisen jag skulle träffa som meddelade att hon var ngt sen. Inga problem tyckte jag, tog en liten promenad, och släppte sen lös Kotten på gräsmattan utanför Junibacken. Festligt, tyckte Kotten, och började jaga kanadagässen. "Neeeej Kotten, de här pippisarna är ajaj!" försökte jag förklara. Såg redan framför mig hur min son blev attackerad av trettio stora fåglar. Men Kotten löd för en gångs skull och begav sig i stället till den konstgjorda bäcken som går runt huset för att ta sig ett bad. "Neeeej Kotten, vattnet är ajaj!". Vi kompromissade med att han fick stå och hoppa i en vattenpöl.
När min kompis dök upp med sina två barn, en och en halv timme försenad, var jag redan helt färdig. Men Kotten var i högform. Så vi gick in på Junibacken i samlad tropp - och möts av en vägg av stank och gallskrik. Barn låter mkt och luktar ofta illa, så är det bara.
Kotten tog hela vistelsen som en hel karl, blev inte rädd för råttan eller Kattla i sagotåget, eller för hysteriska barn i Villa Villerkulla. Men jag hade alla kärringhormoner i omlopp, blev vanisnnig på alla gastande och sockerhöga barn, ville misshandla föräldrar som inte höll reda på dem när de sprang omkull Kotten och hade sprängande huvudvärk efter fem minuter.
En timme stod jag ut eftersom Kotten hade så roligt. Men sen var det bara att dra i väg rasande unge från roliga leksaker. Då var jag inte populär. Han gallskrek när jag bar ut honom, gallskrek när jag försökte få på honom overallen och avslutade slå mig i ansiktet när jag stoppade ner honom i vagnen. Sen somnade han.
Jag var som en zombie på hemvägen. Väl hemma kollapsade jag i soffan efter att ha upplyst Maken om att nu är Kotten hans son.
Jag har fortfarande inte återhämtat mig.
På lördag öppnar ön och all teknik måste forslas ut på ngt sätt. Ja, nu har jag bytt samtalsämne och pratar om teater. För det är det jag borde koncentrera mig på nu. Fixa med båt till på lördag. Så nu gör jag det.