Vi kör igen!

Jag är tillbaka. Har saker och säga och känner en viss skrivlust. Så vi kör igen.
I somras råkade jag ut för mitt återkommande problem med bloggen. Det är svårt att skriva om teater. Svårt därför att allt intressant är egentligen de problem som uppstår när väldigt speciella människor ska samarbeta. Detta går inte att skriva om utan att hänga ut de människor man jobbar med. Nu tycker jag att vissa människor jag jobbat med i somras verkligen förtjänar att hängas ut som idioter, men jag vill inte offra min karma på det.
Så ny kula, ny säsong.
Vi överlevde säsongen trots regnigaste sommaren ever. På riktigt. Regnigaste sommaren sen 1768 då mätningarna började. Hur många vill gå på utomhusteater i regn? Tillräckligt många för att jag inte skulle gå i konkurs i alla fall. Det får ses som ett plus. Så vi kör en säsong till. Planeringen är i full gång!
På hemmafronten kan jag berätta att Kotten numera är två och ett halvt nästan, fortfarande tramsig, fortfarande trotsig, fortfarande vansinnigt älskad. Jag tar numera ledigt på fredagar och umgås med honom på vad vi kallar "kulturfredagar". Vi går på museum eller teater eller ngt liknande som kan ses som kulturellt. Förra veckan var vi på teater och blev utkörda för att Kotten hellre klättrade på gradängen än tittade på föreställningen. Veckan innan var vi på spårvägsmuséet. Kotten rymde och var försvunnen i en kvart. Den längsta kvarten i mitt liv kan jag säga! Personalen hittade honom i museishopen där han stod och snattade Briotåg.
Nästa kulturfredag ska jag ha koppel på honom.