Dekadens är så svårt

Hård vecka som har gått i dekadensens tecken. Detta för att jag uppnått den vördnadsvärda åldern av 34. Eftersom jag är oproportionerligt förtjust i min egen födelsedag så firas den i en hel vecka - i alla fall av mig och Maken. Så under en vecka har jag levt i carb heaven (alltså TOKFROSSAT i allt som LCHF inte tillåter) samt varit ute två gånger, vilket för mig är sjukt mkt. Samtidigt har Kotten varit sjuk och jag har, för ovanlighetens skull, haft mkt på jobbet.  
...over 'n out...

Stockholmsmorgon

Morgon på stammisfiket på Söder. Ägaren ska få ett barn till och vi skålar i kaffe. En av stamgästerna påminner oss barnägare att lära barn hur man beter sig runt hundar. Brevbäraren påpekar att det inte bara är hundar det gäller, barn måste lära sig respekt för alla djur. Vi pratar i tio minuter innan alla återgår till sitt.
Jodå, det kan hända i Stockholm också.

Höst

Att hämta på dagis i ösregn när man är stressad över att man har en massa jobb kvar, ungen skriker efter leksaksbilar trots att man förklarat sju miljoner gånger att bilarna är hemma och man slinter i leran och blir blöt om knäna och därefter blir omkörd av en buss som stänker ner en med äckligt lervatten och missar tåget och får vänta tio minuter och missar bussen och får vänta en kvart och ungen vägrar att gå uppför trapporna så man får bära lerig, sprattlande tvååring som väger ca 100 kilo uppför tre trappor samtidigt som grannen passerar med sin unge som är i samma ålder men minsann går snällt och beter sig och sen går ungen rakt in lägenheten med leriga stövlar innan man hinner stoppa och bajsar och sätter sig i det och vägrar byta bajsblöja - det är inte enligt planerna.

Sömnbrist igen

Kotten vaknade kvart i fyra. Sen somnade han och Maken om. Det gjorde inte jag. Resultat? Sur och grinig mor och hustru. Tur att det är söndag och jag inte behöver jobba idag. Jag hade INTE gjort mig populär.
Hade tänkt pallra mig iväg på karaoke i kväll som två vänner håller i. Just nu känns det som att den utflykten möjligen är  fara.

Dialog mellan mig och Maken

JAG: Jag har gjort Kotten själv.
MAKEN: Inte helt själv.
JAG: Vad menar du?
MAKEN: Jag gjorde ritningarna.
JAG: Äh, trams.
MAKEN: Du kan ju inte säga att du gjorde allting själv.
JAG: Jo.
MAKEN: Jag hjälpte till.
JAG: Men var du med på förlossningen?
MAKEN: Ja.
JAG: Men håll käften då.
MAKEN: Ja. Förlåt.

Förlossningen alltså. Besvärlig i ögonblicket men bra för att få sin vilja igenom - t o m två och ett halvt år senare.

Missiler över Israel

I teaterstockholm ska man alltid tycka mkt och det är viktigt att vara en bra människa. Så långt är ju allting gulligt. För att vara en bra människa måste man tydligen vara vänster. Mindre okej eftersom det inte ges ngt alternativ. Och som vänster måste man gilla Ship to Gaza. Inte okej ngnstans FÖR ATT:

1) Svenska Ship to Gaza är en svensk förening, som utrustade en av båtarna i konvojen Freedom Flotilla. Den utgör bara utgör en liten del av fartygskonvojen. Huvudarrangör var den turkiska islamistorganisationen IHH, känd för humanitär hjälp, men också för omfattande terrorkopplingar.

2) De är inte intresserade av att skicka förnödenheter. De vill bara göra ett mediejippo. De erbjuds att föra in varorna på legala vägar, men det var inte intressant.

3) Varorna de fraktar är till stor del otjänliga - för gammal medicin etc - och vissa fartyg har inte ens varor ombord, endast aktivister. Skulle en leverans mot förmodan nå fram så är det ändå bara en bråkdel av vad israel själva för in.

4) Gränserna är öppna för den här typen av leveranser. Det enda man inte får föra in är vapen (stor chock naturligtvis) och i vissa fall byggnadsmaterial eftersom det kan användas i militärt syfte.
 

Jag får inte ens med alla argument och skriver just nu uselt för att jag är förbannad. Vill man veta mer kan man läsa här. Ja, texten är skriven av judar, men det går bra att kolla källhänvisningar.

Skälet till att jag är förbannad är att media skriver om Ship to Gaza som att det vore en helt okej operation, kulturmänniskor stöder de öppet på Facebook - och samtidigt har det under det senaste dygnet regnat 70 missiler över Israel. 70 missiler.  Inte ett ord i media. Inte ett ord på Facebook. Inget fördömande av Hamas.

Bizzaro world eller har jag missat ngt?



 

Vi kör igen!

Jag är tillbaka. Har saker och säga och känner en viss skrivlust. Så vi kör igen.
I somras råkade jag ut för mitt återkommande problem med bloggen. Det är svårt att skriva om teater. Svårt därför att allt intressant är egentligen de problem som uppstår när väldigt speciella människor ska samarbeta. Detta går inte att skriva om utan att hänga ut de människor man jobbar med. Nu tycker jag att vissa människor jag jobbat med i somras verkligen förtjänar att hängas ut som idioter, men jag vill inte offra min karma på det.
Så ny kula, ny säsong.
Vi överlevde säsongen trots regnigaste sommaren ever. På riktigt. Regnigaste sommaren sen 1768 då mätningarna började. Hur många vill gå på utomhusteater i regn? Tillräckligt många för att jag inte skulle gå i konkurs i alla fall. Det får ses som ett plus. Så vi kör en säsong till. Planeringen är i full gång!
På hemmafronten kan jag berätta att Kotten numera är två och ett halvt nästan, fortfarande tramsig, fortfarande trotsig, fortfarande vansinnigt älskad. Jag tar numera ledigt på fredagar och umgås med honom på vad vi kallar "kulturfredagar". Vi går på museum eller teater eller ngt liknande som kan ses som kulturellt. Förra veckan var vi på teater och blev utkörda för att Kotten hellre klättrade på gradängen än tittade på föreställningen. Veckan innan var vi på spårvägsmuséet. Kotten rymde och var försvunnen i en kvart. Den längsta kvarten i mitt liv kan jag säga! Personalen hittade honom i museishopen där han stod och snattade Briotåg.
Nästa kulturfredag ska jag ha koppel på honom.

Uppdatering

Så här är status:
Festivalenpremiären regnade bort. Fullständigt. 2 juni var kallare än senaste julafton. Det gick liksom inte att rädda. Men sen blev det sakta men säkert bättre. Nationaldagen var första soliga helgdagen vi körde och då var ön fullständigt nerlusad av små barn som sprang på skattjakt och såg på teater.
Det är riktigt fantastiska människor jag jobbar med just nu. Det är lyx att vara jag och åka till ön varje dag.
Okej, jag är sliten som bara den. Inga lediga dagar hägrar. Det börjar bli allt svårare att vara charmerande mot gäster. Men det vore förjävla otacksamt att ge efter för den typen av känslor och inte leverera nu. Så jag väljer att tycka att allt är grymt!
Nu ska det bli sol i helgen så låt oss se hur det går!

Stresshantering

Hur man hanterar teaterstressen på Fjäderholmarna. Glass hos systrarna Degen!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Gäss

Alltså, jag är ju måttligt förtjust i fåglar redan som det är. Så hamnar jag ute på Fjäderholmarna, omgivet av fågelreservat. Fåglar, fåglar, fåglar överjävlaallt. Måsar, trutar och värst av av allt VITKINDADE GÄSS.  Först bygger de bo och är överspända om man går förbi deras jäkla ägg. Vi hade en vid teaterentrén och en precis vid teknikbåset som båda fick totalt framfall när man a) försökte gå in på teatern, eller b) gå in i teknikbåset. Så de attackerade allt och alla. Flög upp i ansiktet på folk och hackade och flaxade. Ja, suboptimalt när man försöker jobba. Sen kläcktes äggen, ungarna kom ut, och man tycker att de små svinen ska vara nöjda, men ICKE. Fortfarande lika jäkla överspända, bara det att nu är de överspända och mobila. Så länge de hade ägg satt de åtminstone stilla på en fläck. NU förflyttar de sig tillsammans med ungarna so konstant måste försvaras.
Idag flög en gås på en skådespelare mitt under pågående föreställning. Alltså inte "flög på" som i "råkade flyga in i" utan som i "attackerade fullständigt okontrollerat".
De är överallt, bajsar överallt, deras bajs är frätande och de är aggressiva som bara den. Nu är det krig.
Men festivalen går bra. Ifall ngn undrade. Pirater, kaniner, pumpor och häxor överallt.