Sliten

Det har inte varit min bästa dag idag och jag har varit väldigt nära att få en babypsykos. Har haft mkt att göra, visa teatern för potentiella kunder, ha prodmöte, skriva arbetsansökan på engelska och få en massa andra saker gjorda. Samtidigt har Kotten varit jättekinkig, gnällt och inte velat ta sina dagliga tupplurar som han behöver för att inte bli helt omöjlig. Så han blev omöjlig.
Under prodmötet fick Maken ta honom till slut så jag kunde bli klar med det i alla fall och i slutändan var mötet väldigt givande.
Sen tog jag en långpromenad hem med Kotten så han fick sova i vagnen och då blev allt bättre. Nu ska han egentligen ha gett sig för dagen, men jag hör hur han ligger i sin säng och babblar med sig själv, sina leksaker och alla som orkar lyssna. Bläää, bläää, bläää låter det och så då och då ett glädjeskrik. Nu passar galoscherna liksom.
De här hyresgästerna som jag alltid klagar på för att de är så besvärliga - de har nu slutat prata med mig. När jag kom till teatern idag och sa hej hej vände de demonstrativt bort huvudet och bara gick. Seriöst. Och de är gamla, alltså bortåt sextio. Då är det ännu konstigare att man beter sig så illa. Okej, de kanske inte är sextio. Men säkert femtio.
Imorrn är sista strömmadagen innan jag börjar jobba där igen i april. Min chef sa "det är bara att du tar med Kotten, han är alltid så snäll". Vi får se hur det blir med den snällheten nu...

Där satt den!

Är äntligen klar med översättningen som inte var en översättning! Lycka! Kotten sover, Maken arbetar och jag ska skriva en arbetsansökan.
Det råder tydligen allmänt krigstillstånd på nätet efter Aftonbladets artikel om det jämställda dagiset Egalia. Som skriver om sången En Sockerbagare så att den handlar om "hen" och inte om "han". Lite överdrivet kan jag väl tycka men gillar naturligtvis grundtanken på en jämställd uppfostran av barn. Kotten ska aldrig behöva känna att han behöver uppföra sig på ett visst sätt eller gilla vissa saker bara för att han är kille. Han ska inte heller få tro att män är normen och kvinnor undantaget om det så ska kosta mig min hälsa att få fram det budskapet.
Vet de som inte har barn hur besvärligt det är bara att hitta könsneutrala kläder till barn? Att inte behöva klä sin son i blått? Jag vill inte klä honom i rosa bara för att markera, han är faktiskt en individ och inte ett slagträ för mina åsikter. Men lite grönt och lila, kanske gult är väl inte för mkt begärt?
Så tack gode Gud och goda Gudrun (INTE Shyman, försöker bara få det till att Gud kanske är en kvinna. Eller troligast faktiskt könlös.) för Uni som specialiserar sig på just unisexkläder. Och blä för Lindex som tycker att pojkar ska röra sig mer än flickor.
Nu har jag sagt mitt för idag och ska skriva en arbetsansökan i stället.

Vi repeterar

Stress

Jag och Maken sitter båda och försöker jobba. Jag håller på med följetongen om översättningen som inte var ngn översättning och Maken försöker skriva manus. Kotten ligger i sitt babygym och hickar.
Omvärlden har inga planer på att låta oss arbeta i fred. Ordföranden i bostadsrättsföreningen ringer på och behöver hjälp av Maken. Det kommer in samtal från teatern om strul med våra värsta hyresgäster, de som jag har skrivit om tidigare, som inte kan hålla sig till de enklaste regler på teatern. Kotten bajsar och kräver ny blöja. Det blir hela tiden till att jobba tre minuter i stöten och sen blir vi avbrutna.
Kotten är egentligen den enda som får störa.

Lägenheten vi tittade på idag var för övrigt värdelös, så jakten fortsätter. Men vi fick en trevlig promenad i solen med en varsin kopp kaffe. Det är värt mkt.

Konstigheter

Det är lite skumt det här med bloggar. Lite som såpor, att man kan bli helt engagerad i främmande människors liv. Ingen har väl missat vem som är min favvobloggerska, men på senaste tiden har jag blivit mer och mer engagerad i Längtan till ett Barn-bloggen. Det var faktiskt Maken som hittade den när jag var gravid med Kotten och var ganska olycklig. Kvinnan som skrivar har kämpat med ivf-behandlingar i åratal och aldrig lyckats bli gravid. Som ngn sorts terapi har hon ändå handlat babykläder och lagt i en speciell längtan-låda. Det hela var väldigt sorgligt och berörde oss båda och gav i alla fall mig lite perspektiv på min oplanerade graviditet.
I alla fall. De senaste dagarna har jag varit inne på Längtan-bloggen ganska mkt eftersom det var ny behandling på gång. Nu när jag gick upp på söndagmorgonen var den det första jag kollade eftersom det var provdag idag. När jag såg att resultatete var positivt blev jag jätteglad och gick in och väckte Maken med de goda nyheterna. "Yeeeey", sa han och vi kramades och var glada tillsammans för en människas skull som vi aldrig träffat. Är inte det en konstighet? Fast på ett bra sätt ändå.

Fan, jag tror att han har somnat om där inne. Och vi som ska på lägenhetsvisning. Nu ska jag in och väcka honom på ett mer otrevligt sätt så han verkligen vaknar.

Natt

Kotten är hos sin mormor och morfar och blir bortskämd. Jag har suttit och skrivit på min bok men måste ge mig snart eftersom jag har sjukt ont i ryggen efter för mkt tid vid datorn. Imorrn ska jag och maken på lägenhetsvisning, sen kommer Kotten och jag måste få klart översättningen som inte var ngn översättning men som börjar ge mig gråa hår. Nästa vecka bör bli lugnare.

(Det tror jag varje vecka.)

Klokaste syster

Läs sanningen om FN i SvD idag. Känns lagom tryggt.

Trött, what else is new?

Är sliten som f-n. Satt uppe till halv tre inatt och skrev på min bok. Det är helt sjukt, jag har inte haft det här drivet att skriva på åtta år. Vem vet, jag kanske får klart eländet?
Kotten vaknade klockan åtta och sket fullständigt i att hans mamma varit uppe sent. Jag hade lovat Maken sovmorgon mot att han hjälper mig att storstäda lägenheten inför fotografering på onsdag - vi ska sälja så småningom. Så det var bara att pallra sig upp.
Kotten blev matad och nnu har vi lekt i nästan två timmar. Mest har vi gjort leken Happy Baby Dance, vilket egentligen är gåträning till musik. Men eftersom han skrattar och liksom studsar hela tiden ser det ut som en glad baby som dansar. Men nu borde han verkligen bli trött och vilja sova igen.
Valet av välgörenhetsorganisation föll på UNICEF för övrigt. Så du är jag Världsförälder och skänker pengar varje månad. Har därmed dövat mitt dåliga samvete för ett tag till.

Kramad kotte

Hade ett allvarligt samtal med Kotten i kväll. Det är faktiskt dags för honom att vara till lite nytta här hemma. Så när jag och maken skulle mysa i tv-soffan fick Kotten agera kramdjur. Han verkade inte helt missnöjd med sin arbetsuppgift heller, så alla vann på uppgörelsen.

Tänka om?

Har inte nödvändigtvis min bästa dag. Blev matförgiftad av middag ute igår. Kotten kinkar. Och jag  och min chef hade lyckats prata om varandra med översättningsgrejen en gång till, så jag jobbar fortfarande med den. Grädden på moset: Revitlashen som jag var så glad över - klart som fan att jag är allergisk mot fanskapet! Det ser ut som att jag har knallröd ögonskugga på mig.
Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag är gnällig. Min kompis som jag var ute med igår har varit i Malawi och jobbat på barnhem. Hon berättade om en pojke som blivit överfallen och fått sina könsdelar avskurna, alltså hela paketet. Det är tydligen inte helt ovanligt att det händer eftersom de delarna kan användas till svart magi av olika slag. Så jag har VERKLIGEN ingenting att klaga på. Fatta om ngn skulle skada min lille kotte, jag skulle ju döda den personen med mina bara händer.
Nu ska jag googla efter en vettig välgörenhetsorganisation som främjar utbildning i Malawi.

Kan inte sluta tänka på den där stackars pojken.

Amen va fan om en annan grej

Har slitit som ett djur i över en vecka med en översättning svenska till engelska vilket är sjukt mkt svårare än vad man kan tro. Och nej, det funkar inte med Google Translate. Så visade det sig att det enda jag egentligen behövde göra var att förbereda texten för en översättning, alltså gå igenom vad som behöver vara med och vad som kan strykas. Suck. Ja, personen som ska översätta skiten kommer ju inte behöva lägga många timmar på det, det mesta är ju klart.
Nu ska jag lämna över lille Surkotten till Maken och ge mig ut på stan med en av mina bästa tjejer!

Amen va fan!

Efter att ha publicerat senaste inlägget hittar jag en artikel om att barnmat och ersättning likförbaskat kan vara livsfarlig. Kan det vara sant?

Facebook igen

Nu har jag skrivit en uppsats på Facebook som jag inte kan låta gå förlorad. Fick följande meddelande av en bekant :
 "Så.. vi skaffade ersätnign åxå.. varför stirrar tanten på apoteket ut en som om amn skall mörda barnet??
Räcker inte mjölken så räcker den inte ju... kärring.. hur gjorde ni med matandet... ger du bara ersättning? Nattmatande? behöver lite expert hjälp här :) kram "

Eftersom ammning är en av mina käpphästar skrev jag en roman till svar:

"Såhär: jag tror stenhårt på bröstmjölksersättning och halvammning av flera skäl. Dels blir inte du ensam ansvarig för att barnet inte svälter, dels får barnet fler tillfällen att knyta an till pappan. Vidare tjänar du tid eftersom det går sjukt mkt snabbare att mata med flaska än att amma. Den tiden blir mkt värd...

Jag var ju tillbaka på jobbet tio dagar efter förlossningen, så jag ammade på morgonen, pumpade mitt på dagen för att mjölken inte skulle sina och ammade när jag kom hem. Däremellan fick bebisen flaska och mådde hur bra som helst.

Jag slutade amma helt när han var typ fyra månader.
Vill och kan man helamma så kan man ju göra det. Det är varje kvinnas eget beslut och det är kvinnan som bestämmer. Men det är ju förjävla mkt värt att inte alltid behöva vara den som sitter uppe varje natt.

Grejen när man helammar är ju också att det är svårt att vara ifrån bebisen längre än tre timmar för då får man ju ont i tuttarna. Så en hel natts sömn blir det ju aldrig.

Sådärja, det var min propagande för dagen. Hur man sen faktiskt går tillväga är som följer:

Köp pulverersättning, det blir mkt billigare i längden. Det är bara att köpa ett lager på typ Lidl. Jag tyckte att Nan var bättre än Semper, den löser sig lättare och min bebis blev inte förstoppad av den (det är alltid en risk med ersättning eftersom den inte är lika laxerande som bröstmjölk).

Varje morgon kokar du upp vatten i vattenkokaren så att du har sterilt vatten för hela dagen. När du sen ska göra en flaska värmer du bara upp vattnet litegrann så det får rätt temperatur. De flesta kokar först när de ska göra flaskan och då måste de först koka vattnet för att få det sterilt och sen vänta på att det svalnar till rätt temperatur - och under tiden har man fått en hysterisk baby på halsen.

Blir hon förstoppad så har Semper en specialmjölk för det. Bajset blir grönt, men ut kommer det! :)

Om en kärring stirrar på dig som att du vill mörda babyn kan du alltid ge henne en örfil. Det är faktiskt befogat i sammanhanget. Vetenskapen har hunnit ikapp jämställdheten och idag har vi rätt att välja."

Jag fick själv onda ögat på mammagruppen när alla mammor hivade upp sina tuttar och började mata sina bebisar medaan jag bara tjoffade in flaskan i munnen på honom. En kvinna frågade till och med "vill inte du ditt barns bästa?". Jag svarade "nej, för mig känns det viktigare att han har ngt att prata med sin psykolog om när han blir äldre". Då blev det tyst och mkt pinsamt.

Jag gick inte tillbaka till mammagruppen.

Det var min åsikt för dagen.
(Fatta vad jag behöver den här bloggen! Jag har så mkt åsikter om allt att ingen skulle stå ut med mig om jag gick och luftade dem jämt. Det här är en bra ventil.)

Lättlurad?

Min Revitalash har kommit. Alltså ögonfransinpackning som man ska smeta på varje kväll och efter max sex veckor ska man ha fått långa svepande ögonfransar. Jag läste om den för första gången för ett och ett halvt år sen på DN:s sminkblogg och där påstods det att den funkar. Vi  får se. Egentligen borde jag ta kort på mina ögonfransar idag och jämföra om några veckor så det inte kan råda ngt tvivel.
Nu - byta bajsblöja och sedan åter till helvetesöversättningen.

Inskolning

Nu på kvällen har jag skolat in Kottens barnflicka. Så jag har suttit vid datorn och jobbat och barnflickan har lekt med Kotten. De har lekt och sjungit och pussats och kramats och på det hela taget tycker Kotten redan mer om henne än om mig. Lilla Baby Quisling.
Hela dagen har gått åt till jobb och Kotteskötsel och jag har inte ens varit utanför dörren. Det gör mig lätt grinig. Men imorrn kommer äntligen mina pengar från f-kassan. Det i kobination med lönen för december är lika med shoppingterapi. Kotten har ont i munne och behöver också shoppa.
Om jag bara ngn gång blir klar med översättningen jag jobbar med...

Stilla Havet

Bloggen var inställd på Stilla Havstid. Freudianskt?
Nu är det åtgärdat och allt är frid och fröjd.

Tidpunkt

Har just upptäckt att bloggen visar fel tidpunkt för inläggen. Senaste inlägget var till exepel skrivet vid tiotiden igår kväll. Måste in och gräva i inställningarna och se vad jag gjort fel.
Kalabaliken igår blev faktiskt väldigt dramatisk. Hyresgästen hade överbelastat elen på ngt sätt och brännt ngt viktigt så det blev riktigt farligt. Fastighetsvärden ryckte ut direkt de fick informationen och fixade ordning alllting. Strax efter tolv fick vi sista samtalet att allt var avklarat.
Vi skulle ju som sagt ängat några timmar igår kväll åt att skrivs scenariot till föreställningen, alltså en enkel grundhandling, bara på ett ungefär vad som händer i varje scen. Inte mkt text, men det brukar vara ett ganska stort jobb att få ihop historien, dramturgin, att alla ska ha lika stora roller osv. Plus att jag och Maken brukar tjafsa rätt mkt under gång eftersom vi tycker att olika saker är viktiga eller tillåtna på en Commediascen. Vi hade väl räknat med att få fram ett halvt scenario vid första tillfället.
Nåväl. jag hade ju uppenbarligen tråkigt när Maken satt i telefon, så jag högg datorn och började spåna på scenariot. Tio minuter senare var det färdigt. Jag fick ngn typ av gudomlig ingivelse och bara satte det. Så jäkla skönt!
Maken godkände och kvällen var därmed inte helt bortkastad. Nu ska jag gå och läsa scenariot för Kotten som börjar få tråkigt.

Cattastrof

Jag och Maken skulle ägna kvällen åt scenariot för nya föreställningen. När vi äntligen fått en speedad Kotte att somna satte vi oss i soffan. Klockan var strax före tio. Då kom samtalet från hyresgästern som är på teatern i kväll. Strul med tekniken. De var lätt hysterisk och slängde sig med uttryck som dimmerpaket, ampere och en massa annat som jag inte begriper. Nu går kvällen åt till att försöka få vaktmästaren att åka till teatern och se om det verkligen är en katastrof och i så fall måste vi få tag på vår elektriker. Sen kanske vi hinner med scenariot och lite sömn.

Jag sitter och skriver medan Maken jagar folk på telefon. När han lagt på ska jag komma med goda råd och säga kloka saker.

Det är så härligt att driva en teater...

(Det är det faktiskt. Men inte just nu.)

Årets hälsofrämjare

Min favoritbloggerska, Katrin Zytomierska, vann Årets Hälsofrämjare. Ja, hon har ju främjat min hälsa i alla fall. Det var ju genom hennes blogg som jag upptäckte LCHF. Så nu lever jag utan socker, tillsatser och kolhydrater och är smal igen.
Grattis Katrin!

(Jag måste nog börja följa fler bloggar. Känns som att jag hänvisar till Katrin alldeles för ofta. Både på bloggen och i verkliga livet. Fast hennes blogg är verkligen kul!)

Psykos del II

Herrejävlars. Är det så här det är att ha barn? Sömnlösa nätter, ont i ryggen och som grädde på moset har inte min föräldrapenning kommit. När jag ringde F-kassan hade mitt ärende låsts. Dialogen gick som följer.

FK:   Men du arbetade i december.
JAG: Precis. Men jag frågar efter pengarna för januari.
FK:   Det ärendet är låst.
JAG: Varför det?
FK:  Du har ju jobbat.
JAG: Ja, i DECEMBER: Halva december. Vad händer med januari?
FK:  Det ärendet är låst.
JAG: Jamen, VARFÖR?
FK:  För att du har ju jobbat.
JAG: I DECEMBER!!! Därför fick jag inga pengar i december! Men nu frågar jag om januari.
FK:  Det ärendet är låst.

Så loopade vi så några varv innan hon insåg att det möjligen fanns en poäng i att låsa upp ärendet. Så jag kommer få mina pengar, men det dröjer lite till.
I övrigt är tandsituationen med bebisen ganska jobbig för alla inblandade. Han har ont, är alldeles röd om kinderna och tandköttet. Vaknar skräckslagen några gånger per natt och gråter och försöker proppa in saker i munnen. Han blir lättare lugn av mig än av maken som han inte är lika van vid just nu. Och när jag har blivit väckt tar det minst två timmar att somna om. Så humöret idag är lågt. Egentligen hade jag ju tänkt mig shoppingterapi, men nu vet vi alla hur det går med det.
Nu tittar jag ut genom förnstret och ser att vädret suger. Tänker möjligen sura idag.
Stackars Kotten. Han tänker också sura idag. Vi är båda i gott sällskap.

Besvär

Kämpar med en översättning till Strömma som ska vara inne på fredag. Samtidigt ligger Kotten och gnäller och vägrar ta sin eftermiddagslur. Den här situationen med tänderna har visat sig vara ganska besvärlig eftersom han vaknar på nätterna och är jättelessen för att han har ont i munnen. Jag och Maken är ju annars helt vana vid att han somnar klockan nio på kvällen och sen sover i ett streck till nio på morgonen. Jag vet, vi är bortskämda. Nu får vi helt plötsligt leva som riktiga småbarnsföräldrar och bli väckta stup i kvarten.
Snart ska jag i väg till teatern. Det ska hållas prodmöte, sponsmöte, årsbudgetsmöte och därefter ska det repas. Normalt brukar jag kunna sätta Kotten i en babystol brevid mig och där brukar han sitta snällt och leka med sina leksaker medan jag jobbar. Ngt säger mig att det inte kommer att gå så smärtfritt idag. Lösningen blir att släpa runt honom i babybjörn, då brukar han vara nöjd.
Två jobb och en sjumånadersbebis. Ibland känns det.

Härskarkonst

Jag och Maken har babyfritt. Egentligen skulle vi ha tillbringat helgen på yasuragi, men teatern håller oss kvar i stan som vanligt. Vi tog oss i alla fall iväg till Nationalmuseum och såg utställningen Härskarkonst som jag velat se i månader.
Väl på plats upptäckte jag, som jag alltid gör när jag är på museum, att jag fan inte är en särskilt kulturell person egentligen. Det var kul att titta på tavlorna och berätta för Maken om alla historiska personer. Det var kul att se kejsarinnan Josephines smycken, de gick inte av för hackor. Men alla små illustrationer, småpryttlar och statyer tråkade bara ut mig. Napoleon lät bland annat göra en byst på sin förste son när denne bara var bebis. Jag vet att det finnsen historisk kontext i det hela och bla bla bla, men jag tyckte bara det såg löjligt ut och började skratta. Då tittade folk konstigt på mig.
Som så ofta är jag mest fascinerad av de historiska kvinnorna. Josephine här nedan var ansedd som sin tids vackraste kokott och var gift med Napoleon tills han bestämde sig för att han behövde bättra på det napoleonska blodet genom att gifta in sig i en gammal kungafamilj. Då lät han skilja sig från Josephine som han en gång krönt till kejsarinna med sina egna händer.

Nästa person är drottning Desideria av Sverige. En borgarflicka från Marseille som först blev förlovad med Napoleon och slutligen gift med Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Karl XIV Johan. Hon kan inte ha varit särskilt lycklig. Hon hatade kylan i Sverige och blev tydligen utfryst av de äldre kvinnorna vid hovet. Hon överlevde både sin man och sin förste son och måste ha varit fruktansvärt ensam.



Mörda?

I en tidsperiod när #prataomdet för all del inte är tokaktuellt längre, men fortfarande är på total hittar jag den här frågan till Aftonbladets relationsexpert. "Är jag pryd som inte vill ha analsex med min kille? Han tjatar och säger att alla hans kompisars flickvänner låter sina killar sätta på dem i bajjan. ". Herrejävlars. Om han är så himla pigg på analsex så kan han väl rövknulla sig själv med en dildo så får han se hur kul det är.
Jag blir förbannad och lessen när jag läser sånt och inser att den stackars tjejen säkert kommer gå med på analsex till slut när hon i själv verket borde ha dumpat idioten för länge sen.

Bästa baby B

Igår var jag tvungen att hoppa in på brödfödejobbet. Var tvungen att åka till Norrtälje till en skola som utbildar guider och reseledare för att intervjua guider till sommaren. Maken kunde inte ta ledigt från jobbet, så jag fick ta med lille Kotten. Barnvagn i rusningstrafik, alla i vagnen HATADE mig, jag hatade dem tillbaka, särskilt dem som använde barnvagnen att hålla sig i. Kotten tittade på alla människor och skrattade. Sen 50 minuter bussresa till Norrtälje och lille Kotten sov snällt.
Jag hade min Manny med mig, Ludde 22 år, som är en av mina skådisar OCH en av mina guider. Och dessutom hoppar in och hjälper mig med Baby B när det behövs. Fatta vilken kille!!! (Dessutom såg han direkt att min nya älskade plånbok är från Hermés. Han är inte gay, bara fransk.)
Så Ludde vaktade Kotten medan jag gjorde intervjuer. Jag hörde Kottens skratt och små glädjetjut hela vägen in till mig. Han roade sig kungligt med att flörta med alla brudar som gick förbi - han kommer bli LIVSFARLIG när han blir äldre. När jag åt lunch somnade han. När jag fortsatte med intervjuerna fortsatte han sitt flört- och skrattprojekt. På bussen hem sov han nästan hela vägen utom när han vaknade och ville ha mat. Sen med till teatern där han satt med på ett möte i sin lilla babystol och lekte med sina leksaker.
Jag var helt rörd efteråt. Lilla Kotten, sju månader, tål en sån här dag! När han dessutom har fyra tänder på väg ut. Han blev inte grinig en enda gång. Och inte jag heller... :)
Nu har vi äntligen hittat rytmen som funkar för oss som gör att jag kan leva mitt liv ganska som vanligt. Jag höll ju på att få psykos i början av föräldraledigheten eftersom jag kände mig så improduktiv (är det ett riktigt ord?). Nu funkar det bättre. Jag jobbar mindre på Strömma, som vanligt på teatern, och när Kotten behöver vara hemma och vila har jag bloggen och har dessutom börjat skriva en bok. Boken kommer naturligtvis aldrig bli klar, men jag har väldigt roligt när jag jobbar med den.
Men älskade lille Kotten. Han är världens bästa baby. Alla kategorier.

Fåfäng igen

Då var det det här med ytlighet och fåfänga igen. Har varit och fått naglarna fixade. Mkt roligare att sitta och skriva när man har fina naglar att titta på. Kotten var med och blev mkt beundrad av samtliga inblandade - nagelteknolog, hennes dotter och hennes kunder - så han ansåg också att det var mkt lyckat. När jag skulle därifrån la han däremot in en agressiv beställning på en promenad i vagn, dvs blev övertrött och började gallskrika. Då var det bara att gå tills han somnade och fortsätta gå så han inte vaknade innan han sovit klart. Det blev promenad från Karlaplan till Medis. På omvägar. Bra ur fåfängesynpunkt eftersom överflödskilon säkert blev en smula bearbetade.
Alltså seriöst. Är jag onormalt ytlig och fåfäng? Har ju Kotten, borde inte allt som var viktigt förut sluta spela så j---a stor roll? Eller...?
Han vrålar för övrigt, borde möjligen ta upp honom ur lekhagen. Eller förstör jag naglarna då?

Sagt på Facebook

Catta

har redan hunnit förtränga hur lång tid det tar att göra sig i ordning när man är själv med babyfjant.

Marianne: Mmmmmm försöker planera att det tar iaf 45 minuter-en timme att bara få på barnen kläder, blöjor, overaller och ta dem till vagnen. Och då är jag fortfarande naken och osminkad ;-)

 Catta: Precis! Och medan man sen gör i ordning sig själv blir ungen för varm och får frispel. Grannen ringer på dörren när man står halvsminkad i bara trosor och långkalsonger och undrar varför man misshandlar sitt barn. Ungen får nog och ringer socialen. Insatsstyrkan stormar in och påven fråntar en rätten att skaffa barn ngnsin igen. Ja, jävlars...

 Ibland tycker jag själv att jag är riktigt rolig.

 

Psykos

Ibland får jag fan psykos av att försöka driva teater. Eftersom vi inte har ngt kulturbidrag måste vi få in pengar på uthyrningar. Bland annat har vi några fasta hyresgäster som alltid repar och spelar hos oss. För dem har vi en enkel regel: Allt som sker på teatern ska godkännas av bokningsansvarig. Så enkelt att en femåring kan begripa det. Inte göra ngnting utan att säga till först. Ändå har vi en hyresgäst som inte ens klarar av denna lilla regel utan härjar fritt och sen har mage att klaga på att det ofta blir dubbelbokningar. Som nu har de till och med sett i bokningssytemet att vi ska ha en konstutställning i foajén. Och ändå planerar de en konstutställning i foajén samtidigt utan att informera ngn. Vad fan gör man???

Ensam

Maken är tillbaka på jobbet och jag är ensam med Kotten för första gången på över en månad. Hittills har han skött sig förhållandevis bra, särskilt med tanke på att han har två tänder på väg upp i underkäken. Han kommer se sjukt kul ut ett tag nu tills alla tänder kommit upp.
På onsdag börjar Kottens barnflicka (tack gode Gud, jag medar gode Reinfeldt, för RUT!). Då JÄVLARS blir det jobba av! Hon kommer att vara med på teatern och hålla reda på lille Kotten. Det är perfekt - jag behöver inte springa och byta blöja eller mata honom mitt under repen, men samtidigt har jag koll eftersom han finns på plats.

smink

Fick hem en ovanligt rosig baby som varit hos sina morföräldrar. Vid närmare kontroll visade det sig att han hade ögonskugga och rouge. Tydligen hade han varit så fascinerad när mamma sminkade sig att hon till slut tyckte att han också kunde få lite.

Griseri

Maken sitter och matar Kotten som grisar ngt alldeles fruktansvärt. Det är så illa att jag har valt att inte sätta på mig glasögon för att slippa se eländet. Så om det blir stavfel beror det på att lille Kotten samlar mat i sina hamsterkinder som han sen dräglar ut när han anser sig ha samlat lagom mängd. Undrar hur det ska gå nästa vecka när jag är själv med honom igen?

För övrigt är lillasyster som vanligt klokast vilket bevisas i denna text om sexköpsdomen. Kommer skriva mer om den senare, men nu ska lille Kotten lämnas hos mormor och morfar så att hans hårt prövade föräldrar ska få lite återhämtning.

Årets föreställning blir...

Till första genomläsningen av manuset bar jag en brosch som ser ut som en spindel.
Pjäsen vi hade läsning på har arbetsnamnet "Ivanhoe" och handlar om - Ivanhoe. Fast i commediaform såklart.

Surar

Sänker hatet #prataomdet? I alla fall enligt DN:s Catia Hultquist.

Inre moralisk kompass

Ny plånbok, ny handväska och en massa broscher som ser ut som insekter. Då går jag runt och är alldeles glad inuti. Är jag ytlig?
Maken kämpar på med manuset mot klockan. Jag sitter bredvid och kommer med konstruktiva förslag (=lägger mig i). Av oklara skäl är han inte fullt så tacksam som man kan tycka att han borde vara.Snarare tvärtom. Men jag har en massa nya saker, så vad bryr jag mig?
Imorrn ska manus läsas och nya kontoret invigas. Ska jag ha broschen som ser ut som en fjäril eller den som ser ut som en spindel? Nu kommer jag att vara sysselsatt hela kvällen...


:)

Affärsidé

Maken har skrivit manus hela dagen så jag har haft babyduty. Diskat, städat, burit kotte, matat kotte, rapat kotte, underhållit kotte, torkat kotte i baken. Till slut blev vi riktigt uttråkade båda två, så då lekte vi babyspa. Det går ut på att jag värmer upp hans (pytte-)lilla rum, ger honom babymassage och sen badar honom. Det brukar gå hem. Möjligen ska jag starta ett litet babyspa på Östermalm, det vore kanske ngt. Förutom att jag inte skulle kunna jobba där själv. Gillar ju bara mitt eget barn.
Imorrn - prisa Gud - ska jag in till kontoret en sväng och jobba. Bara mitt vanliga brödfödejobb som jag är oproportionerligt förtjust i. Maken har babyduty.
Manuset som skrivs på är än så länge hemligt. Första repdagen är på torsdag, då blir det officiellt.

Fixering

Thrillern om den mystiska fågeldöden fortsätter här.
Skälet till att jag är så fixerad är att jag har världens fågelfobi. Är helt övertygad om att jag dör om jag rör vid en fågel, lika säkert som om jag skjuter mig själv i huvudet. Är nu också lite oroad över att det kan börja regna döda fåglar över mig när som helst. Döda fåglar är av oklara skäl ännu värre än levande.

Slutet är nära

Undrar hur många frikyrkor som kommer att se den mystiska fågeldöden som ett tecken på att vi närmar oss den yttersta dagen?

Lärdom

Jag har en grav bildningslucka vad gäller geografi. Detta ska nu åtgärdas å det snaraste tack vare www.purposegames.com. Man spelar spel och lär sig geografi samtidigt. Jag skäms för att erkänna det, men var tvungen att börja med att lära mig länderna i Europa. Seriöst, kan ngn hålla reda på vad som händer öster om Tyskland? Det är ju bara ett gytter av konstiga leksaksländer.

Jag håller förvisso reda på de länderna nu. Steg två är att lära sig USA:s alla delstater. Tog också en snabbtitt på länder i Afrika, men det känns för ögonblicket som överkurs.