Mitt liv är verkligen förändrat. Jag bor i förorten på en gata med "kör sakta, lekande barn"-skylt, har tömt handväskan på smink och parfym för att få plats med blöjor, djurkex och våtservetter och idag gör jag ngt så konstigt som att VAB:a. Vilket i mitt fall egentligen bara innebär att jag tar det här med multitasking till en helt ny nivå, skriver på datorn med högerhand och torkar snorig babynäsa med vänster i princip.
Arbetet med festivalen går framåt, men inte alls i det adhd-tempo som jag naturligtvis skulle vilja. För många delar är beroende av varandra och beroende av att olika människor levererar. Och jag i mitten som en galen cirkusdirektör som piskar på, lockar och tjatar.
Har jag sagt att jag älskar det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar